Folk kollar "konstigt" och påpekar min längd.

Hej jag är en tjej född 2009 (13 år) och är jättelång för min ålder. Jag är 175 cm.

Det känns jättejätte jobbigt för alla andra är typ 150-160 och folk kollar konstigt på mig och påpekar min längd med kommentarer som ”asså GUD vad lång du är” ”HUR kan du vara så lång”.

Tycker detta känns jobbigt och det känns som jag sticker ut (på ett dåligt sätt). Jag har alltid hatat min längd och när jag säger det till mamma säger hon bara ”men det är fint” eller liknande. Hur ska jag göra för att börja gilla min längd?

Hej, tack för ditt brev.

Att vara ”först utvecklad” se äldst ut eller vara ”sist utvecklad” och se yngst ut, att vara kortast i klassen, eller längst, är alla jobbiga saker under en period, man "sticker ut" på ett sett ett tag, innan det "jämnar ut sig".

Vi utvecklas olika, det skiljer ganska mycket det ser du om du tittar dig omkring på din skola, så ser du stora variationer. (fast många vi möter vet vi inte hur gamla de är, vi gissar bara utifrån hur de ser ut, klär sig, hur gamla deras vänner ser ut, hur långa eller korta de är, hur de pratar osv.)

Vissa växer snabbt för att sedan stanna, och andra är korta länge för att sedan ”ränna iväg” i slutat av tonåren.

Medellängd på tjejer brukar vara ca 168/169 cm, sedan finns naturligtvis de som är både kortare och längre.

Har man långa föräldrar, kan man förmoda att man kommer att bli lång, annars kanske det är så att du bara växt snabbt och uppnått din "slutliga längd".

Du har berättat för din mamma hur jobbigt detta är för dig, hur du mår av detta att du ser dig som lång för din ålder, och att andra kommenterar det. Din mamma tycker att det är fint, och förstår inte riktigt att detta är jobbigt för dig. Prata med dem igen, berätta hur det blir för dig. Kanske dina föräldrar kan känna igen sig, kanske även de växte fort och tidigt då de var unga, var längre än andra under en period? 

Skolsköterskan på din skola har nog en ”längdkurva, dvs man kan se hur du har växt, om du börjar stanna av etc. Så du kan träffa skolsköterskan tillsammans med någon av dina föräldrar för att kolla av din längdkurva om du skulle vilja det. Och prata med hen om längd och tillväxt.

Det är säkert många andra tjejer som är ”avundsjuka” på att du är lång, och de kanske inte alls förstår att det kan vara mycket jobbigt, eftersom att vara lång har länge varit ett ”ideal” då det handlar om vad som anses ”vackert och snyggt”. Och många många mår nog ungefär som du, fast av motsatt anledning, de känner sig alldeles för korta och ”små”.

Om detta har blivit otroligt jobbigt för dig, får dig att må dåligt och kanske till och med hindrar dig från att göra roliga saker som du tidigare tyckt om, då blir detta med att vara lång verkligen ett ”hinder” och ett ”lidande” fast det egentligen inte har någon betydelse alls hur lång eller kort man är.

Det låter som att det blivit något du tänker på mycket, att du dissar dig själv och hatar din längd, och att du ser det som något fel och negativt. Detta kommer ju kanske att vara ett fortsatt problem något/några år till, sedan kommer dina jämnåriga att ”hinna ikapp” och det jämnar ut sig lite mera, du blir inte längst i klassen längre. Många pojkar mognar och utvecklas mycket senare än flickor, vara korta länge, men brukar växa ikapp och växa om tjejerna då de blir lite äldre. Men även vuxna är olika långa.

Vad kan du då göra, så att det blir så lite jobbigt som möjligt, så att inte din längd hindrar dig från att ha roligt och trevligt?

Man kan inte göra något åt sin längd, man är så lång eller kort man är, så det handlar om att acceptera att det är som det är (se verkligheten som den är) fast man kanske önskar annorlunda.

Att acceptera att så här är det och det ska inte få hindra mig. Att göra roliga saker, ”slåss” för den man är. Jag är helt säker på att DU inte väljer bort någon kompis för att den är kort eller lång…

Acceptans handlar inte om att "gilla eller tycka lika" du kanske fortfarande hade velat att det var annorlunda, men att du accepterar att så här är det, det finns positiva och negativa konsekvenser av det, och min längd ska inte få hindra mig.

Läs mera om acceptans här Snorkel - Acceptans

Prova fördelar/nackdelarlista (Microsoft Word - F\366rdelar nackdelar-lista.docx) (snorkel.se)

Läs också om negativa tankar, Snorkel - Tankar hur negativa tankar om sig själv påverkar oss negativt. Prova strategier för att bryta negativa tankar till exempel genom att göra en

Lista med positiva egenskaper.

Träna att parera varje negativ tanke om dig själv med en positiv. Gör en lista över positiva saker om dig själv att ha tillhands. Till exempel jag är en bra vän, jag är bra på matte, jag har ett vackert hår, jag har klarat att sjunga inför publik, jag är bra på att lyssna och inte avbryta andra, jag gör så gott jag kan etcetera.

Du kan be någon närstående om hjälp med att göra listan.

Du kan samla lappar i en burk, öppna och läsa en varje kväll, och ha fokus på den. Eller ta en lapp då du fastnar i tunga tankar, var mindfull-medveten, med alla dina sinnen.

Exempel på lista som skapar positiva tankar;

- jag är omtänksam

- jag tar hand om mig själv

- jag jobbar mot att förbättra

- jag har många fina personer runt mig

- jag är nyfiken och visar intresse

- jag är värdefull och förtjänar allt gott

- jag är förlåtande

- jag har många viktiga erfarenheter

Skulle tipsa dig också om att ta kontakt med skolsköterska eller kurator på din skola, att ha någon att prata med om detta, 

Det kommer att bli bättre och ”jämna ut sig”. Försök att göra saker som du blir glad och mår bra av, umgås med dina jämnåriga vänner, någon hobby eller intresse, där du får vara du.

Låt inte din längd vara ett hinder, utan träna på att göra saker FAST och TACK VARE att du är lång.

Det finns ju tex olika sporter där det verkligen är en fördel att vara lång.

Vill också tipsa om www.umo.se en ungdomsmottagning på nätet, där skriver många ungdomar om liknande problem.

Kram från Snorkel