Behandlingshem om man är suicidal.

Hej! Det har uppstått en konstig situation för mig.

Vi var på en resa med skolan och jag hade även innan resan börjat ha problem med mitt mående igen. Men mot slutet av resan när vi skulle hem blev det som värst.

Jag fick en panikattack och sa det till en lärare. För mig är det väldigt svårt att yttra mig till folk jag känner, och bara generellt sett. Men jag gjorde det. Läraren som jag berättade för gjorde dock inget, hon frågade mig vad hon skulle göra - men jag hade inget svar. Så hon gick.

Efter det så sa hon det till andra läraren, som jag liksom inte ville säga något till, och sen sa de att jag mådde dåligt till personen i min ålder som jag bodde hos. Vilket jag liksom inte ville, och sen gick de.

Jag började gråta, men jag tror inte att någon såg. Vi tillbaka hem till Sverige och sen gick det typ 2 v. Efter de två veckorna på måndagen blir mina föräldrar uppringda av lärarna. "För att jag tydligen var självmordsbenägen". Och jag behövde då prata med mina föräldrar om det här och alltså jag trodde att jag lyckades övertyga dem, men jag är osäker nu.

Men jag passade på att eftersom vi pratade, vilket jag har svårt för att fråga ifall jag kunde gå till psykologen igen, och gav liksom andra anledningar än de riktiga. Men det fungerade. Jag hade tid hos psykologen i fredags, och efter så börjar min mamma fråga mig massor av frågor, som jag inte ens har svar på. Och hon liksom grät. Och pratade om hur de aldrig skulle kunna förlåta sig själva ifall jag tog mitt egna liv. Och sånt.

Sen sa de att de då skulle sätta mig på ett "sånt där ställe för ifall man vill dö". Får de ens göra det? Alltså jag förstår att de får göra det ifall jag faktiskt försöker att ta mitt liv, men jag har inte gjort de. Och ändå så typ "hotar" de med att de kan göra det.

Hej, tack för ditt brev.

Du "tar mod och kraft" att berätta för din lärare om att du inte mår bra, att du fick en panikattack, och det leder sedan till flera svåra situationer för dig. Låter som om dina lärare saknar kunskaper, och att de kände sig oroade och osäkra av att du inte mådde bra. Och uppenbarligen fick de en tanke om att du kunde ha suicidtankar, och därmed kontaktade dina föräldrar, vilket ju är jätteviktigt om någon ÄR suicidal. Vet du varför dina lärare började tänka så?

Du skriver också att du redan innan resan "börjat få problem med mitt mående igen" Om det är så att du tidigare kämpat med psykisk ohälsa, så är det nog så att lärare och familj reagerar extra starkt, vilket i och för sig också är bra.

Det som verkligen är bra nu är att du fått kontakt med och börjat träffa en psykolog, där du kan få hjälp, stöd och verktyg att hantera din ångest och ditt mående. Hela iden med Snorkel, webb och Appar, är i syfte att sprida kunskaper och verktyg gällande olika former av psykisk ohälsa hos unga, och till dem som möter dessa barn/ungdomar.

Det är en viktig fråga du tar upp, om du inte exakt känner igen din historia, så ändrar jag lite i den för anonymitetens skull.

Din fråga berör egentligen flera saker, men framför allt om dina föräldrar kan "placera" dig på ett behandlingshem för suicidnära personer. fast du INTE ens har försökt ta ditt liv, eller uttryckt att du har s-tankar eller s-planer.

Vill börja med att förmedla att i affekt, alltså under starka känslor, både säger och gör man saker som inte är "genomtänkta" eller rationella, i försök att "kontrollera" situationen. Det låter som om din mamma blir väldigt rädd och orolig, vilket inte är så konstigt, och har själv en massa "skräcktankar" om att du skulle ta ditt liv. Det låter som om ni vanligtvis inte brukar prata med varandra så mycket om känslor och mående, så ni har en "ovana" med det båda två. Vilket också säkert gör att det blir extra känsligt för er båda. Och som sagt om du tidigare haft problem med ditt mående. (läs mera om starka känslor Snorkel - Känslor och vad göra  Snorkel - Starka känslor ) 

Din mamma har kanske inte så mycket kunskaper om detta med psykisk ohälsa, och "tankar på att inte vilja leva", och då får "skräcktankar och fantasier fritt fram, så att säga. Hennes försök att lugna sig själv, och att förmedla sin oro, och säkert "hjälp" också på något sätt, att de kommer att "göra allt", är att säga att de skulle placera dig på "behandlingshem" vid behov. Du ser dock detta som ett "hot".

OM man verkligen behöver, OM man gör allvarliga s-försök, uppvisat ett suicidalt beteende, inte medverkar till behandling, och "är en fara för eget eller annans liv" så kan man bli "omhändertagen" placerad i socialtjänstens vård, på behandlingshem. Men det är inte så enkelt att bara ens föräldrar kan besluta om det.

Det framkommer inte riktigt huruvida du faktiskt HAR haft tankar på att inte vilja leva, något som inte alls är ovanligt vid ångest och depression. Men som sagt, det viktiga är att du nu påbörjat din kontakt med en psykolog och ni kan jobba framåt för att du ska må bättre, och för att förmedla mera kunskaper till dina föräldrar.

Du kan läsa mera på snorkel om tankar på att inte vilja leva Snorkel - Tankar på att inte vilja leva 

Läs också andras frågor och svar om detta i frågelådan.

Som jag skrev handlar Snorkel om att sprida kunskaper och verktyg om psykisk ohälsa, läs mera på webben under VAD ÄR och VAD GÖRA. 

Snorkel har också flera Appar

Snorkelövning- information och röstövningar i att hantera ångest, avslappning, lugn andning, medveten närvaro med mera.

Beteendecoach, handlar om beteenden, hur situation, tankar, känslor och det som händer i kroppen påverkar det vi GÖR och sedan vika konsekvenser det får på kort och lång sikt. Detta för att lära känna sig själv och sina reaktioner, sårbara situationer och hjälp att jobba med alternativa beteenden.

Skills Uppsala Snorkel reglera känslor, kod x330, handlar om känslor, varför vi har dem, våra grundkänslor och beteenden som hänger ihop med våra känslor. Samt många övningar för att reglera starka känslor.

Du och din mamma kan läsa tillsammans på www.snorkel.se och prova våra appar. Ni kanske behöver ha en diskussion gällande hur din mamma kan känna sig lugnare, och exempelvis ett "kodord" då du mår sämre och behöver sällskap, och en plan (krisplan) (läs mera om krisfärdigheter och krisplan på snorkel.se) över vad ni kan göra då. Ökad kunskap och veta att du "säger till" då du mår sämre, kanske hjälper mot att hon ställer en massa frågor som du ändå inte har svar på. Och att hon kan känna sig trygg i att du nu träffar en psykolog där du får verktyg för att hantera stundens ångest och jobbar för att må bättre på sikt.

Hoppas att detta svar kan vara en bit på vägen.

Läs mera och skriv gärna i frågelådan igen om du vill.

Kram Snorkel