Orkar inte leva
Fråga
Hej snorkel! Jag är en tjej som snart ska fylla 15 år & jag känner att jag inte orkar leva mer. Jag orkar inte fejka mitt léende mer, vilket jag har gjort i flera år. Det är jättejobbigt att fejka léendet. Jag har berättat för min pojkvän hur jag känner, han är den enda jag litar på. Han säger att jag inte får ta livet av mig, att jag måste tänka på mina "vänner, min "familj, och honom. Men jag orkar inte det. Jag har ju knappt några vänner, jag har några som jag umgås med i skolan, men de pratar skit bakom ryggen på mig. Familjen då..vi bara bråkar hela tiden, och mamma lägger bara all skuld på mig. Jag gråter mig till sömns varje kväll & vaknar med gråten i halsen & huvudvärk. Men jag vågar inte berätta för någon, jag gjorde det en gång, och då sa hon att jag skulle sluta söka uppmärksamhet.. Jag har under en lång tid haft självskadebéetende, det är lixom att jag skär mig och sådant. Jag har också under en lång tid gått hos kuratorn, men det hjälper inte. Jag har även varit på BUP för att mamma tvinga dit mig, när hon fick reda på att jag skärde mig, men vad hjälpte det då? I- Ingenting.. snälla, jag måste ha hjälp.. innan det är försent.. / A.
Svar
Hej, tack för ditt mail. Du är förtvivlan, lever i en jobbig tung situation där du upplever att dina få vänner pratar illa om dig bakom ryggen och att du och din familj bara bråkar. Du känner även att du får all skuld till era bråk i familjen. Utan stöd och förståelse, försöker du hålla ihop genom att "fejka" att du är glad och mår bra, och det håller inte. Låter inte heller som du kan känna hopp eller se lösningar till hur du mår och hur du har det. Du vill må bättre, du vill komma ifrån ditt liv som det är nu, du vill fly från det jobbiga och tunga, och den enda lösning du kan se är att du skulle ta ditt liv, inte leva längre. Du skriver att du gått länge hos kurator och även på BUP men att det inte hjälpte. Menar du då att ingenting i ditt liv förändrades till det bättre?? DEt låter dels som om ni hela failjen behöver hjälp med hur ni bättre ska kunna förstå varandra, och stötta varandra, och hur ni ska kunna prata med varandra. Dels bhöver du hjälp med att bygga ett liv som du skulle vilja ha det, ett liv som var meningsfullt och värt att leva. Låter också som du behöver strategier för att hantera din ledsnad, ångest och dina starka känslor. Du ligger nu och gråter på kvällarna och nätterna, det är ju då man ska sova, vila och hämta energi för dagens prövningar, du får då inte alls den vila du behöver. Det låter som du behöver hjälp med flera saker, och det blir svårt att göra via en hemsida. Skulle råda dig att göra ett nytt försök med BUP. Och att du verkligen beskriver för dem hur du känner och tänker, och hur det blir för hela din familj. Har du funderat på hur du skulle vilja att ditt liv såg ut, t.ex. om 3 år eller 5 år... Vad skulle du vilja jobba med, bo, intressen, relationer, vilja ändra på och vilja behålla. Att tänka så är en hjälp i att börja fundera på sina mål, HUr du skulle vilja ha det i ditt liv. Sedan kan man fundera över delmål, som behövs för att kunna nå sina mål. Du behöver prata med dina föräldrar igen, beskriva hur du mår och att du behöver hjälp. Inte ligga ensam på nätterna och gråta. Det finns hjälp. Du gör dig själv illa, skär dig själv. Har du hört talas om en behandlingsform som heter DBT?? Under fliken självskadandebeteende så kan du läsa mera och se exempel på hur DBT fungerar, hur man lär sig olika färdigheter för att klara av starka känslor. Visa även dina föräldrar, så att ni tillsammns kan kontakt BUP för hjälp och stöd. Ge inte upp. Skriv igen om du vill, kram Snorkel.