Kille med s-tankar och s-skada och traumatiska upplevelser.

Jag har gått med självmords tankar och skadar mig själv hela tiden,

Jag vart i åk 3 och 5 ensam och i 4 och 5 mobbad och då hade jag självmordstankar dagligen men sen bytte jag skola och gick 6 till och med 8 utan sådana tankar, men nu får jag flashbacks på grund av denna stad och alla som bor här.

Jag har typ 4 personer som jag inte behöver övertala mig om att de gillar mig och det är min bror, 2 kompisar och min hund, men jag vet att mina föäeldrar också gillar mig men jag lyckas på något sätt lura mig själv så att jag inte tror det.

Vad ska jag göra för jag har mer motivation att inte ta mitt liv än att behålla det, och då har jag även 80% säkerhet på jobb just nu även om jag inte börjat gymnasium ännu.

Jag funderar välldigt mycket på hur jag ska ta mitt liv, när och vart så det hjälper inte heller med att jag vet allt sånt och vet hur man får en 100% säker och kreativ död. Hjälp!

Hej, tack för ditt mail.

Du har haft en uppväxt med både stor ensamhet och mobbing, sådant sätter sina spår.

Det låter som om du har kämpat ensam med detta under en lång tid. Du beskriver ”lugnare perioder” men har nu fastnat i negativa tanker (t.ex. ”ingen” gillar mig) tankar på att ta ditt liv, s-tankar och flashbacks.

Tankar är vårat ”självprat” alltså hur vi pratar med oss själva, tankar påverkar oss mycket, hur vi mår och det vi sedan gör.

Om man hela tiden tänker mörka tankar, svart, negativt och tungt om oss själva och det som händer, och dessutom TROR på tankarna så mår man dåligt. (som du t.ex. beskriver hur du ”lurar dig själv” att tro på att dina föräldrar inte gillar dig..)

Ett knep är att just se TANKAR som TANKAR, ingen sanning. Överdrivet positiva, bra och snälla saker om oss själva tror vi just aldrig på, bara de negativa.

Man kan träna på att se tankar som kommer och går som en kassörska som sitter i kassan, hur det kommer varor på löpande bandet, hon tar upp dem, ser på dem, scannar in dem och går vidare till nästa vara. Hon/han stannar och fastnar inte vid någon vara, funderar var den kom ifrån, vad den ska användas till, utan går bara vidare till nästa, släpper varan- man släpper tanken..

Om man har varit med om svåra livshändelser, trauman av något slag, som ju t.ex. mobbing är, så påverkar det en mycket längre fram i livet, bl.a. genom flashbacks, minnen, känslostormar som ”kommer tillbaka” så att det känns precis som då, mardrömmar, sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter och hopplöshetskänslor är andra vanliga ”symtom”, och i slutändan depression och ångest.

Det kallas PTSD, post traumatiskt stressyndrom.

Jag kan naturligtvis inte säga till 100% att du har det, men del låter så på din beskrivning. Googla på PTSD läs på 1177 om PTSD

Din hjärna vill skydda dig från faror, vill se till att du håller dig undan från farliga situationer, det är en uråldrig överlevnadsstrategi.

Du har varit med om jobbiga händelser, och ditt "varningssystem" ”inbyggda stressystem” söker av andra liknande situationer, som skulle kunna vara en liknande händelse igen.

Uppfattar din hjärna att något liknande är på gång så sätter känsloreaktionen, ångestsymtomen igång för att se till att du "aktar" dig.

Problemet är att hjärnan inte kan skilja på en verklig fara och vad som är en ”ofarlig situation” idag, t.ex. att möta människor i skolkorridoren. Hjärnan uppfattar bara att "några kommer emot dig... det påminner om din "skräckupplevelse" och systemet drar igång..

Hjärnan kan inte heller skilja på ”verkliga faror” och de som bara finns i ditt huvud, tankar, fantasier, minnen eller rädslor inför. Hjärnan uppfattar ”fara” och sätter igång.

Stressystemet ska skydda oss genom att göra oss snabba och starka för att kunna fly eller slåss (finns också ”paralys” att man blir helt förstenad-”spelar död” något som t.ex. rädda djur ofta gör)

En mängd olika kroppsreaktioner sätter igång, hjärtat slår hårt för att pumpa blod ut till musklerna, blodtryck och puls ökar, andningen blir snabb och ytlig, man får tunnelseende för att hålla fokus på faran etc, allt har en viktig betydelse. (läs mera under VAD ÄR ångest på webbsidan)

Det är precis så ångestproblem uppstår... Och ångest i kroppen, obehagskänslorna, rädslan, minnen av det hemska som hände, gör att vi börjar undvika, går undan, slutar göra saker som väcker detta obehag, inte konstigt alls... Men en negativ cirkel uppstår och det finns risk för att ångesten blir värre och värre... Situationer, ljud, röster, lukter, platser.. det kan finnas många saker som väcker dessa obehagliga minnen och som drar igång din rädsla och din vilja att fly undan.

Fundera över dessa, var när och hur, vad triggar igång ditt obehag?

Starka känslor utgår från delen i hjärnan som heter Amygdala, sitter bakom örat. Vår äldsta del av hjärnan. Delar av hjärnan där logiskt tänkande, se sammanhang, mönster, konsekvenser mm sitter heter frontalloberna, de sitter under pannan.

Då man agerar helt utifrån känslor, så ökar sannolikheten att man gör något ogenomtänkt, ingen ”tankeverksamhet” sker i Amygdala. Det KÄNNS klokt och rätt just då, men senare kan man se och fundera hur kunde jag tänka/göra så…???

Kolla på Anders Hansens program DIN HJÄRNA finns på svt-play, första avsnittet handlar om stress kolla även på sista delen LIKA MEN UNIKA, den handlar bl.a. om PTSD.

Du kan prova BETEENDEANALYS som finns på webbsidan, för att se mönster och konsekvenser i saker du gör.

Det man sedan gör för att övervinna sin rädsla, starka minnen och obehag, för att kunna börja leva som vanligt igen, är att i små steg utsätta sig för dessa saker, alltså det som triggar igång rädslan.

Utsätta sig för det istället för att fly och undvika.

Man kan ta hjälp av andnings och avslappningsövningar för att kunna klara av det.

Då man får ångest i kroppen spänner man kroppen och andas ytligt och snabbt, göra tvärt om istället. Vid PTSD ”går man igenom” svåra saker som hänt, lär sig att hantera, samt att hjärnan kan skilja på nu och då, (enkelt beskrivet)

Det finns flera olika behandlingsformer för PTSD. BL.a. DBT (dialektisk beteendeterapi) där man även jobbar just med självskada och tankar på att inte vilja leva.

DE strategier som finns på denna webbsida bygger på DBT.

Jag vet inte var du bor, men brukar finnas i de flesta Regioner.

Tveka inte, det finns hjälp att få, det går att övervinna allt obehag och bygga ett liv som är värt att leva.

Blev osäker på hur gammal du är, men det verkar som om du är under 18 år, och det alltså är BUP som du ska vända dig till. (annars unga vuxna eller vårdcentral)

Du skriver att du även att du skadar dig själv hela tiden.

S-skada handlar ofta om att reglera starka känslor som känns som om de ska ”dränka en” och man inte har andra sätt att reglera, minska dem.

Problemet brukar vara att det fungerar kortsiktigt, men på längre sikt så blir det värre, man måste skada sig mer och mer, och konsekvenserna av självskadan blir allt svårare.

På denna sida har jag beskrivit om ”att göra sig själv illa” och tankar på att inte vilja leva samt en del sätt att jobba för att minska/sluta självskada. Bl.a. risfärdigheter och krisplan.

Tankar om att inte vilja leva är ett symtom på att man ”inte vill ha det som man har det” och inte ser någon lösning-man vill bort från en svår situation. MEN det finns hjälp och lösningar!

Snorkel har också 2 appar, Snorkelövning och Skills Uppsala Snorkel reglera känsla (använd kod x330 gör sedan ditt egna enkla lösenord, t.ex. initialer) Med instruktioner och övningar.

Då man mår så pass dåligt som du beskriver så har man svårt att vända det på egen hand, det har gått så långt, man behöver hjälp och coachning.

Berätta för dina föräldrar om hur du kämpat, prata med skolkurator, ta kontakt med BUP.

Ta hand om dig själv, ge dig själv chansen till att må bra.

Fundera om det finns någon annan vuxen i din närhet som du litar på och kan berätta för, om det känns svårt att prata med dina föräldrar.

Vet inte om din bror är yngre eller äldre, är han äldre än dig så kanske han kan hjälpa dig beskriva.

Läs på webbsidan, ta hjälp av den då du berättar.

Skriv igen i frågelådan och berätta mera. Kram från Snorkel