Jag har tappat min livslust helt och hållet, ingen hjälp.
Fråga
Orkar inte leva mer!!!
Hej Snorkel. Jag mår så dåligt och jag orkar verkligen inte leva mer. Jag har tappat min livslust helt och hållet.
Det finns ingen anledning för mig att fortsätta kämpa. För vad kämpar jag för egentligen. Jag har levt med självmordstankar i 10 års tid.
Anledningen till att jag inte begått självmord ännu är för att jag alltid gått runt med tanken att det kanske blir bättre. Men efter 10 års tid och allt bara har blivit värre. Finns ingen chans i världen om att det kommer bli bättre. Jag tror inte på det längre. Jag har självskadat i 5 år.
För jag får sådan ångest som jag inte kan hantera och att skada mig själv är den enda utvägen.
Jag har varit mobbad i 3 års tid i skolan och det skadade mig otroligt mycket. Jag har varit utsatt för psykisk och fysisk våld i ca 18 år tid av mina föräldrar. Allt började när jag var typ 2 år gammal. Fram till nu! 20 år.
Jag har även tvång såsom tics. Jag gör ljud som jag inte vill göra och det är jobbigt. Det har varit så från och till i perioder sen jag var väldigt liten. Mina föräldrar tror bara att jag gör dessa ljud för att irritera dom.
Dom blir bara så arga på mig när jag visslar eller gör nått annat för dom tror att jag gör det för att det är roligt att trigga igång dom. Jag har försökt förklara att jag inte menar att göra dom arga och att jag faktist mår dåligt pga det. Men dom vägrar tro mig och blir bara ännu mer sur då. Och då är det ännu en anledning att dom måste slå mig. Polisen och soc vet om vad mina föräldrar gjort/gör mot mig men inget verkar hända.
Polisen trodde knappt mig första gången jag anmälde. Så utredningen lades ner. Jag har kämpat så länge utan någon förbättring. Jag orkar inte med det mer. Ingen verkar förstå hur jag egentligen mår. Ingen bryr sig. Jag är bara så jävla värdelös och förtjänar inte att finnas på denna planeten. Jag går till en kurator och pratar och jag medicineras för min depression. Men inget verkar hjälpa.
Jag har ångest, socialfobi och medelsvår depression. Jag har gett upp hoppet om att det ska bli bra igen. Jag orkar verkligen inte mer. Jag VILL avsluta mitt liv. Jag VILL dö. Jag vill inte känna denna smärtan mer. Enda sättet är om jag avslutar allt.
Varför får jag inte avsluta mitt liv för? Jag har inte bett om att bli född. Varför tvinga kvar mig här då? Jag mår så dåligt och tvingas leva i detta helvete på jorden. Jag har verkligen ingenting mer att leva för. Så fort jag får chansen så kommer jag avsluta mitt liv för det här är inget värdigt liv. Jag pallar inte mer. Jag vill bara somna in för evigt. Så slipper jag känna allt. Andra i min omgivning slipper även mig. Jag är bara ett problem för allt och alla. Om jag dör slipper dom allt problem med mig. Alla skulle bli så nöjda. Jag, mina föräldrar och mina syskon!!! Dör jag så blir det lugnt hemma igen. Ingen som behöver oroa sig och inga fler bråk.
Men ändå får jag höra att det är fel av mig om jag tar mitt liv? Varför??? Jag ser inte en enda anledning till att jag ska fortsätta leva. Allt är mörkt och svart och inget hjälper mig. Oavsett vad någon säger så kommer ingen kunna stoppa eller hindra mitt beslut. Beslutet är redan taget och jag har bestämt mig för att ta mitt liv. Är inte rädd för döden längre. Jag längtar tills den dagen. Jag har väll ändå rätt till att bestämma vad jag själv vill göra med mig själv? Även om det så gäller att avsluta det??? Borde vara så! För jag är en värdelös och äcklig människa som inte borde ha fötts från första början. Jag orkar inte mer!!! Jag har fått hjälp men uppenbarligen hjälper det inte och då måste jag få göra det på egen hand istället.
Svar
Hej, tack för ditt brev. Ditt brev är verkligen överfullt av ledsnad, förtvivlan och hopplöshet. Du skriver att du kämpat i många års tid, att du har fått "hjälp" men att det inte hjälpt. Du vågar inte längre tro på att det någonsin kommer att bli bättre, du vill bara fly och komma bort från allt, inte leva längre. Du har negativa tankar om dig själv och ditt egenvärde. (Skriver att du är en värdelös och äcklig människa) Våra tankar och vårt "självprat" påverkar och styr oss mycket, läs mera här Snorkel - Tankar.
Du har massor av trauman och svåra händelser, skriver om psykisk och fysisk våld i familjen, mobbing under flera år, du kämpar med psykisk ohälsa (försök att hantera situationen) som depression, ångest, tvång/tics, självskada och s-tankar. Du har gjort försök att anmäla, men utredningen lades ner. Det är inte konstigt att du blir uppgiven.
Nu är du vuxen, inte beroende av dina föräldrar på det sättet längre, och jag hoppas verkligen att du är skyddad nu. Som sagt, du skriver att du fått hjälp, men att det inte fungerat, funderar ju på vilken "hjälp" du fått, du pratar med en Kurator, jättebra, men du behöver konkreta verktyg för att hantera svåra tankar och känslor.
PTSD-behandling, efter alla trauman du utsatts för (våld, mobbing mm)?
DBT-behandling utifrån ditt självskade-och självmordsnära beteende?
KBT/DBT behandling utifrån din ångest/social fobi, tvång/tics och depression?
Om man varit med om ett trauma av något slag, (vad som upplevs som trauma är väldigt individuellt) så kan man efteråt drabbas av PTSD, post traumatiskt stressyndrom eller sk ”stressreaktioner”.
De mest framträdande symtomen på PTSD är:
- överdriven vaksamhet
- undvikande beteende – ovilja/oförmåga att prata om traumat eller något som relaterar till det
- återupplevande av traumat, ofta som påträngande minnen, så kallade flash-backs, eller mardrömmar
Personer som lider av PTSD kan bli känslomässigt avskärmade, får koncentrationssvårigheter, sömnproblem, ångest, depressioner, anhedoni (avsaknad av lust), isolerar sig, med mera.
Också vanligt att ha sömnsvårigheter, huvudvärk, problem med mage och tarm, depression, ångest eller hamna i ett missbruk för att försöka mildra sin ångest.
Du tar upp lite av hur svårt du haft det, och man kan föreställa sig hur svårt det måste ha varit för ett barn.
Men du skriver inget av den hjälp du fått, och om du kunnat få prata om det som hände, se att inte ett uns av det var ditt fel, kunnat bearbeta, ha alla känslor det väcker, ilska, rädsla, skam, besvikelse, ledsnad, avsky mm m.m.
Läs mera om PTSD här
Om du har PTSD så behöver du få en ordentlig bedömning och en behandlingsplan, hur du kan få hjälp att komma vidare.
Man kan behöva psykologisk behandling och eventuell medicinering under en period, för detta.
(För behandlingsformer med god evidens kan jag räkna upp följande, för kännedom; )
-Prolonged exposure (Edna Foa) och DBT, finns inom primärvård, psykiatri och privata aktörer.
-EMDR (Eye movement desensitization) Kan också finnas inom primärvård, psykiatri och privat.
-Cognitive processing therapy för PTSD (Resick)
-Cognitive therapy för PTSD (Anke Ehlers)
- Traumafokuserad KBT. (Du kan själv googla vad de innebär/ hur en behandling går till.)
Du skriver också att du självskadat i 5 års tid, det är inte ovanligt att just bakomliggande obearbetade traumatiska händelser finns med i bilden vid självskada.
Vilken behandling har du fått för att få hjälp med din självskada, och hjälp med att "bygga ett liv värt att leva?
Självskada handlar om att reglera starka känslor, då man inte har andra färdigheter/strategier att hantera ett känslomässigt kaos, kan man fastna i att skada sig själv. Fungerar på kort sikt, men ökar ångest, depressivitet och leder till negativ självbild och "självhat" på längre sikt. (något som det låter som om du brottas med.
DBT dialektisk beteendeterapi är en behandlingsform som ofta erbjuds vid självskada. Innehåller både färdighetsträning och individualterapi. Googla på DBT.
Strategier som finns på www.snorkel.se vid självskada bygger på DBT läs mera här Snorkel - Självskadebeteende
Skickar också en länk till en annan sida där du hittar många tips för att hantera starka känslor och som handlar om DBT Introduktion | Krisfärdigheter | Hantera Känslor (hanterakanslor.se)
Läs också mera om tankar på att inte vilja leva Snorkel - Tankar på att inte vilja leva
Slutligen tar du upp om dina tvångs/tics olika ljud du gör. Dina föräldrar har svårt att förstå dina tics, tror att du gör det med flit och för att "retas". En viktig del när det gäller psykisk ohälsa, är vikten av att familj och närstående får en ökad förståelse för de svårigheter man har. Just information om till exempel tvångs och tics. Låter som om du inte har fått hjälp med det.
Läs mera här om tics och behandling.
När man länge trängt undan känslorna och kämpat "ensam" som du gjort, så kan det vara svårt att vända på egen hand. Hoppas att du kan hitta rätt, få den bedömning och behandling som kan hjälpa dig ur detta förtvivlade läge. Tipsar också om Bup:s appar, som passar oavsett ålder, strategier för att jobba med återhämtning, reglera starka känslor och bryta ett självskadebeteende.
Appen Snorkelövning som innehåller övningar och strategier som andning-avslappning-krisfärdigheter och övningar i medveten närvaro, för att hantera ångest/stress, och bryta s-skada och s-tankar.
Appen Skills Uppsala Snorkel reglera känslor (kod x330) om känslor och beteenden som hänger ihop med olika känslor.
Appen Beteendecoach handlar om beteenden, förstå sig själv och varför man gör som man gör, vilka konsekvenser det får på kort och lång sikt, samt träna på att göra annorlunda.
Läs också mera om psykisk ohälsa och vad man kan göra på www.snorkel.se
Läs också andras frågor och svar under de 11 olika kategorierna.
Skriv igen om du vill och berätta mera om du vill.
Kram Snorkel
