Jag behöver hjälp
Fråga
Hej, jag är en tjej på 14 år, som har gått igenom ganska mycket saker. jag har skadat mig själv flera gånger, men jag slutade med det ett tag , och nu är jag fast i det igen.
Jag lägger rakbladet på benet och drar liksom, jag mår så fruktansvärt bra när jag gör det, för all annan smärta försvinner, för en stund.
Men får någon av mina kompisar reda på det här, så blir jag lämnad av dom, för dom gav mig en sista chans, förra gången..
Jag har också varit självmordsbenägen, försökt avsluta livet flera gånger, två gånger har jag nästan hoppat från en bro, sen har jag även försökt att hänga mig.. och nu är jag självmordsbenägen igen, jag vill bara DÖ. Allt annat går ju bara neråt..
DÖ står högst uppe på önskelistan!
Jag har pratat med kuratorn på skolan, men det är som att hon inte förstår mig..
Även varit hos BUP, men dit går jag inte igen, för dom förstår mig inte heller.. och för mamma och pappa tänker jag inte berätta något!
Jag behöver hjälp!!!!!!! snälla, ge mig tips/råd, eller vad som helst.. // A
Svar
Hej, tack för ditt brev!
Du beskriver en jättesvår situation, där du har känslor och tankar som du inte kan hantera.
Det enda sättet som du har hittat för att klara av de här känslorna, är att skära dig.
Jag kan verkligen förstå att det är den strategi du tar till när allt känns överväldigande, svårt och omöjligt att klara av, eftersom du beskriver att du mår så bra när du gör det, att smärtan försvinner.
Du skriver också att du har varit med om många svåra saker, och då är det naturligt att ta till strategier för att hantera det.
På kort sikt hjälper det dig att göra som du gör just nu.
På lång sikt är det dock inte en strategi som hjälper dig att må bättre, tvärt om.
Många får skuldkänslor efter att dom självskadat, och du beskriver också att dina kompisar kommer lämna dig om du fortsätter med det.
Så ditt beteende får också många negativa konsekvenser för dig!
Dessutom vet vi att det ofta blir svårare och svårare att ta sig ur självskador ju längre man håller på med dem, så att bryta så tidigt som möjligt är det bästa man kan göra, och det är jättebra att du söker hjälp nu.
Det finns en del av dig som verkligen vill sluta!
Det du skriver om att avsluta ditt liv är väldigt oroande, så ska man inte behöva må!
Jättetråkigt att du känner att du inte har blivit förstådd när du har gått till BUP eller skolkurator.
Det kan vara svårt att prata med någon om de här känslorna och kanske även saker du varit med om tidigare, men det blir ofta lättare med tiden.
Ibland räcker det förstås inte med att ”bara prata”, utan man kan behöva hjälp med att förändra sin situation (exempelvis hemma eller i skolan) och få tips på hur man kan börja må bättre.
BUP är då de som är speciellt utbildade för att hjälpa till med de svårigheter som du beskriver.
Det finns till exempel en behandlingsform inom BUP som kallas för DBT som är speciellt utvecklad för att hjälpa unga människor som har tankar på att dö och att skada sig själva.
På denna webbsida under vad är och vad göra finns det många tips på vad man kan göra för att sluta skada sig själv. Läs mera där, du kan också ha denna sida som hjälp flör att bli förstådd kring just att göra sig själv illa och tankar på att inte vilja leva.
Jag skulle också uppmana dig att försöka prata med dina föräldrar ändå, det är jätteviktigt att någon vet om hur allvarligt läget är!
Kanske finns det också en lärare eller någon annan vuxen som du känner förtroende för?
En sak som inger hopp är att du skriver att du har självskadat tidigare och ändå lyckats sluta.
Det betyder att du kan!
Med rätt hjälp och stöd så kan du komma jättelångt.
För att ge dig några konkreta råd direkt nu när det är så svårt så skulle jag vilja tipsa om att läsa på snorkel.se om tips för att sluta under ”vad göra?”.
Där finns det många bra tips på hur man kan distrahera sig själv när man är mitt uppe i en kris.
Gå en promenad, ring en kompis, lyssna på musik, kolla på en bra film. Krisfärdigheter.
Välj det som fungerar bäst för dig, och försök att gå in i det du väljer att göra med full koncentration och fokus.
Det är svårt att hålla sig från de här tankarna och beteendena du beskriver, framförallt när man har börjat med dem, men du måste försöka ta små steg i taget.
Varje gång du lyckas med att tänka på något annat eller göra något annat så kommer du ett litet steg närmare ditt mål att sluta.
Kram Snorkel