Bup har gett upp om mig, som alla andra.

Jag har gått på bup sen jag var 8 år gammal har blivit avskriven mot min vilja 4 gånger och med min vilja en gång när jag var nio. Jag blev nyss avskriven fast jag är självmordsbenägen, jag får nu bara kontakt med läkare för att hålla koll på det 300 mediciner dom stoppar i mig för att inget funkar. Jag har inte velat leva på 4 år jag ser ingen mening i det. När jag säger detta får jag ofta som svar ”tank på hur ledsna alla dina vänner hade blivit” dom bryr sig inte om mig nu, dom messar inte mig jag messar dom, och varför ska jag lida för deras skull.

Har testat att alla terapier man kan tänka, alla mediciner och kosttillskott inget hjälper . Bup har gett upp på mig som alla andra, jag kommer troligt må såhär hela mitt liv, jag kommer se ut så här hela mitt liv, Fuck alla och allt

Hej, tack för ditt brev.

Du skriver en tanke om att BUP "gett upp" om dig, och alla andra också. Låter lite som om du också "gett upp" om dig själv.. Du skriver att du inte velat leva på 4 år, ser ingen mening med det.

Du har blivit "avskriven" från Bup, som du haft kontakt med sedan du var 8 år, fast du fortfarande har s-tankar, och har blivit ofrivilligt "avskriven" flera gånger tidigare. 

När du skriver "ofrivilligt" så låter det som om du ändå VILL ha hjälp, har en önskan om att få hjälp. Men du skriver också att du testat alla terapier och mediciner man kan tänka sig, men inget har hjälpt.

Har ni kartlagt tillsammans vilken hjälp, vilka strategier du behöver träna och vad som krävs för att "livet ska fungera bättre?

Bra att du hittat denna webbsida, denna sida finns till just för att sprida kunskaper och strategier/verktyg vid olika former av psykisk ohälsa. Det är svårt för någon annan att ensam hjälpa en att må bättre, man måste själv vilja och göra. Det är som att lära sig köra bil, man måste få teoretisk kunskap hur man gör, sedan behövs det praktiskt att öva öva. Jobbigt ibland och ingen annan kan göra det åt en. 

Problemet låter som om du kanske inte har några strategier att ta till för att bryta dåligt mående, när du ska ”klara motgångar och tunga saker i livet” på egen hand så ramlar du tillbaka igen, kan det vara så tror du?

Samtal och terapi är ett jättebra stöd, men man kan också behöva en ”plan” för hur man faktiskt GÖR då man börjar må sämre igen då man inte går i terapi, återfallsprevention. Om man behöver/vill lära sig att dansa, åka skridskor, köra bil eller att ”hantera svackor i livet” så behövs både teori och praktik, det räcker inte bara med att ”prata teoretiskt” man behöver öva hur man faktiskt GÖR också i praktiken.  

Alla människor hamnar i kriser och tyngre perioder i livet, livet går upp och ner. Man kunde önska att det ”normala” vore att alltid må bra och vara lycklig, och det är även lätt att tro att det är så för andra, men tyvärr så ser verkligheten inte ut så. Alla människor har också olika förutsättningar att hantera och klara av svackor, vissa bättre och vissa sämre.

Beror på arv, miljö och vilka strategier man har för att ”ta sig upp igen då man är under ytan”.

Har man provat många gånger men bara ramlar ner igen, så är det lätt att drabbas av negativa tankar och tankar på hopplöshet, ingen idé, och då blir man ju ändå deppigare och allt känns ännu tyngre. Man ”ger upp” och kommer ur balans gällande mat, sömn och fysisk aktivitet och aktivering, som också är viktiga grundstenar i all fysiskt och psykiskt mående.

Hur ser det ut med det för dig? Finns det något som tidigare fungerat så att du mått bättre? Då det gäller nedstämdhet så är det ju egentligen som en ”reaktion” på obalans i livet, för mycket som tar energi, kraft och ork och för lite som ger energi, kraft och ork. (Läs om livsbalans och prova formuläret balans i livet och formuläret veckokort för balans i livet som finns på webbsidan)

Man kan uppmärksamma, (alltså lägga märke till och se mönster) ta hand om sig själv och tillföra saker som ger just mig själv kraft ork och energi, och även strukturera och avgränsa det som tar kraft och energi, är du med?

Just denna känsla av att man inte har någon kontroll är besvärlig, man får återta kontrollen. Viktig del för att bryta nedstämdhet är aktivering, ”göra fast man inte har lust” att aktivering i sig ökar intresse och lust på sikt fast det inte känns så när lusten och orken tryter.

Detta med att få tankar på att inte orka leva, är inte ovanligt vid nedstämdhet/depression, det hör till. Allt känns så svårt och ”omöjligt”.

Man har det svårt och jobbigt, skulle vilja ha en ”förändring” vill bort från det jobbiga, då kommer den tanken att det vore ”bättre/skönare/lättare” att inte leva, och då slippa det jobbiga.

När vi har det svårt och känner oss översköljda av plågsamma känslor, som ledsenhet, ångest eller ensamhet, när vi tänker att det aldrig kan bli bättre eller att ingen hjälp eller lindring finns att få, när allt man vill är att slippa det som gör så ont inuti.

Eller när livssituationen känns allt igenom hopplös och svår.

När allt känns jobbigt och tungt ligger det som sagt nära till hands att börja tänka tankar på att inte vilja leva längre. Det är inte ovanligt.

Minst hälften av alla svenskar har någon gång TÄNKT på att inte vilja leva. Det är på sätt och vis normalt.

Det är ett tecken på att man inte lever det liv man vill leva, att man har svårt att hantera antingen svåra och starka känslor eller andra problem i livssituationen.

Typiska tankar som brukar komma INNAN tankar på att inte vilja leva är;

"Jag kan inte ta mig ur det här"

"det kommer alltid att vara så här"

"det här är outhärdligt"

Kom ihåg att dessa känslor (ledsen, rädd, skamsen eller något annat) är ust känslor (reaktioner)

De är plågsamma, men samtidigt, hur konstigt det än kan låta, helt ofarliga. De är bara känslor helt enkelt.

Och kom ihåg att tankarna här ovanför är just TANKAR och ingenting annat.

Det är inte fel, dåligt eller svagt att tänka tankar på att inte vilja leva, det är ett försök till att hantera svåra problem när vi upplever dem som omöjliga att fly ifrån.

När vi upplever det som om detta aldrig kommer att sluta, och att det är omöjligt att stå ut.

Har du i terapi jobbat med dina tankar, vet du tydligt hur du tänker och känner, vilka situationer som är svåra och väcker dina s-tankar? Har du använd en krisplan och en krislista?

(Krisplan och krislista beskrivs också och finns på Snorkels webbsida www.snorkel.se , det handlar om att men behöver veta exakt vad man ska göra då man mår dåligt, man klarar inte att fundera ut det då, när tankarna är jättemörka. Då behövs en planering och en lista med förslag som passar just mig.)

Det finns alltid en möjlighet att förändra en situation, även om det inte känns så just nu.

Förändra det som man kan förändra och hjälp att kunna acceptera det man måste acceptera (saker som redan hänt, att man har den bakgrund man har, att man har de svårigheter man har, att livet kan vara tungt och svårt med mera.

Är man nedstämd så påverkas verkligen tankarna, man tänker mörkare och dömer sig själv lättare, det hör liksom till problematiken. Tankar styr och påverkar oss mycket, men en tanke är bara en tanke, ingen sanning, men TROR man på tanken så tar den över.

Testa att tänka en massa överdrivet positiva tankar om dig själv och livet som att ”imorgon vinner jag en miljon” ”jag vinner lätt en skönhetstävling” jag kommer att ha topphöga poäng på högskoleprovet” ”jag är alla lärares och klasskompisars favorit” mm. Tror du på detta och ser det som sanning bara för att du tänker det?? 

Du har provat många terapier, har ni jobbat med att bryta negativa tankar och självdömanden (registrerat dem, tränat på att parera negativ tanke med positiv, självvalidering, acceptans mm??)

Det är lätt att fastna och "älta" negativa tankar, och att de tynger ner en och skapar en massa onödig oro.

Att försöka "tvinga sig själv" att inte tänka på något går inte, prova med att säga till dig själv "jag får inte tänka på en rosa elefant, får absolut inte tänka på en rosa elefant, med sin långa rosa snabel och stora rosa öron. Får inte tänka på den rosa elefanten. Vad händer då? Jo det är precis just det du gör, tänker på den rosa elefanten.. Eller hur?

Börja med att lägg märke till och notera hur dina negativa tankar ser ut, bara se på dem som tankar, acceptera att du har dom som alla andra tankar du har. Det är bara tankar. Föreställ dig att tankarna glider förbi som moln på himlen, kommer, glider förbi och ett nytt moln, en ny tanke kommer och går. Låt dem glida förbi utan att fastna i dem. Säg till dig själv, "där kom en TANKE om att jag är värdelös" Och där kommer en tanke om att jag kommer att misslyckas" osv.

Detta handlar om mindfulness, medveten närvaro att vara precis här och nu i det som händer.

Läs mera om medveten närvaro och prova övningar här på webbsidan eller i Appen Snorkelövning som du kan ladda ner gratis. Det handlar om att styra fokus och uppmärksamhet dit där du vill ha den, vara i det som händer just nu med alla sinnen, istället för att fastna i att ”granska och döma” sig själv i allt man gör.

Prova att styra din uppmärksamhet, styra fokus och distrahera dig själv på olika sätt, gå helt in i det du gör, istället för att ha fokus på de självdömande tankarna.

Beskriv tyst för dig själv det du gör, nu går jag vägen fram här, ser bilar, träd, människor, nu tar jag fram en tallrik, sked, öppnar kylen tar fram fil och flingor.. Beskriv rummet, människor, och så vidare.

Fysisk aktivitet, att träna ganska hårt är också en bra distraktionsteknik.

Du kan också träna att parera varje negativ tanke om dig själv med en positiv. Gör en lista över positiva saker om dig själv att ha tillhands. Tex jag är en bra vän, jag är bra på matte, jag har ett vackert hår, jag har klarat att sjunga inför publik, jag är bra på att lyssna och inte avbryta andra, jag gör så gott jag kan etc. Du kan be någon närstående om hjälp med att göra listan. Du kan samla lappar i en burk, öppna och läsa en varje kväll, och ha fokus på den.

Att säga STOPP till sig själv då man börjar jämföra sig med andra är också en teknik, man är bra på olika saker, den enda man egentligen kan jämföra med är sig själv och hur man kämpar mot sina egna (rimliga) mål. Att verkligen stoppa sitt eget dömande och ”gå därifrån” resa sig upp och göra något annat.

Annat som kan vara till hjälp, då du fastnar i dina negativa tankar och ditt självdömande, när de kommer, är att ifrågasätta dem lite, inte ta dem för annat än tankar, inte någon sanning.

Det är en skillnad att tänka;

-Jag ger upp! eller -Jag ska pröva ett annat sätt

-Jag kan inte göra bättre eller -jag kan alltid bli bättre

-jag kommer aldrig att klara det eller -jag ska lära mig hur man gör

-Det här är för svårt eller -Det här kanske tar lite längre tid

-jag kan ingenting eller -det här behöver jag öva mera på

Jag skulle också föreslå dig att prova på och träna medveten närvaro, mindfulness, att vara fullt medveten här och nu, inte fastna i orostankar över saker som redan hänt, eller saker som eventuellt händer i framtiden. Utan träna på att ha fokus i nuet. Man blir också mera medveten över sina tankar och känslor och hur det påverkar en. På webbsidan finns beskrivningar om medveten närvaro och flera övningar du kan träna på varje dag.

Snorkel har också en App som heter Snorkelövning, ladda ner den (gratis naturligtvis) där hittar du ännu flera övningar för att må psykiskt bättre.

Skills Uppsala Snorkel reglera känslor (kod x330) handlar om känslor och beteenden som hänger ihop med olika känslor.

Läs också mera på denna sida om nedstämdhet, känslor, tankar mm under fliken VAD ÄR och VAD GÖRA. Prova övningar, ge det en chans att se om det kan vara något för dig. Ge inte upp, ta hand om dig själv, och fortsätt jobba för att hitta saker i livet som får dig att må bättre.

Prova Beteendeanalys som finns på Snorkels startsida www.snorkel.se se mönster, lär känna dig själv och dina reaktioner. Svåra situationer, dina tankar, känslor, hur det känns i kroppen och det du sedan GÖR som får konsekvenser på kort och lång sikt. Träna alternativa beteenden. Se infofilmen, läs information, färdiga kedjor, målsättningar med mera. Träna med färdiga alternativ.

Skriv igen till frågelådan om du vill, kram från Snorkel.