Allt har blivit jobbigt, tänker att jag vill dö.

Hej. Jag är en flicka som är bara 11 år och känner att man vill dö. Allt har bara blivit jobbigt. Jag får ångest attacker och jag går till en kurator. Men det känns bara konstigt, liksom jag känner inte alls henne och det blir bara jobbigare för jag känner inte henne. Det känns som jag är i en svart kvadrat. Det kommer närmare och närmare sen trycker den i magen men inte vid huvudet och brösten för de finns de skelett som stoppar det. Men vid magen finns det liksom inte mycket skelett så magen åker in och då får jag ont i magen och när jag får ont i magen så kommer det en konstig känsla i halsen. Jag blir yr och allt känns bara jätte jätte konstigt. Alla säger "jag fattar hur det är" men det gör de inte, de fattar inte hur jobbigt det känns a vilja dö varje sekund. Jag spänner mig jätte mycket och får jätte svårt att andas. Snälla snälla svara, jag hoppas att ni kan förstå mig.

Hej, tack för ditt brev.

Du beskriver på ett mycket bra sätt hur ångest kan kännas, känslan av mörker och trångt, konstig känsla i halsen och hur svårt det blir att andas, magvärk, du blir yr, spänner dig jättemycket. mm. Ångest är smärtsamt och jobbigt, det känns i hela kroppen, det är vårt inbyggda larmsystem som ska skydda oss då faror hotar vårt liv och vår existens. Man upplever något som man tolkar som fara, hjärnan signalerar direkt till kroppen, utan att vi hinner tänka alls ibland, och ”larmsystemet” sätter igång, det sker en massa saker i kroppen som ska göra oss snabba, starka och stridsberedda. (hjärtat slår hårt pumpar blod till musklerna, tunnelseende-bara fokus på "faran", snabb ytlig andning, spänd och försvarsberedd, att man andas snabbt och ytligt gör att man blir yr och kan se dimmigt, det blir obalans mellan koldioxid och syre i blodet mm) Detta är en överlevnadsstrategi som har funnits i oss under miljontals år, och som gjort att vi överlevt och utvecklats. Vi ska snabbt och direkt utan att tänka så mycket fly eller försvara oss då något hotar vårat liv. Problemet är att hjärnan inte kan skilja på en "verklig" fara, (att vi blir överfallna, jagade, en stor brand, en bil som rusar rätt emot oss) utan ångesten/larmsystemet kan sätta igång av bara TANKEN, fantasin eller upplevelsen av att något är obehagligt eller läskigt, utan att det ÄR någon egentlig fara, det blir så obehagligt av alla reaktioner som sätter igång i kroppen, så vi blir jätterädda, de ofarliga men läskiga reaktionerna i kroppen stärker vår tro på att det är något farligt på gång, och vi får nästan "panik" undviker eller flyr från situationen. Nästa gång i samma situation väcks ångesten ändå snabbare, just för att vi inte lärt oss klara av den.

Om du läser på den här sidan om oro/ångest, vad det är, hur det känns och vad man kan göra, så kommer du att läsa om att det handlar om att börja jobba med sin oro/ångest, att övervinna den och börja våga göra det man är så rädd för, tar lite tid och är jobbigt. Men framförallt DET GÅR!!! Man tränar i små steg att göra det man är rädd för, gör det medan man slappnar av och andas lugnt, så att hjärnan och kroppen ska förstå att det inte är någon hot/ fara och att de starka reaktionerna kan dämpas. 

Först behöver man veta vad som "triggar igång" larmsystemet" sedan kan man börja träna på att klara av dessa situationer. Man börjar med ett sådant steg som man klarar av och ökar efter hand. Vet familj hur tufft du har det, har du pratat med dem, de kanske känner igen sig i din situation. Det är också viktigt att skolan vet, så att man kan göra upp med dem om en lagom takt att träna, utifrån vad det är som väcker din ångest, vilka situationer.

Det blir så obehagligt med alla reaktionerna i kroppen, som vi inte förstår, så vi blir rädda för det som händer, undviker eller flyr från situationer där ångesten väcks, och rädslan och ångesten blir allt större. Vi har som en inbyggd "scanner" som scannar av omgivning och kropp för att upptäcka "faror" och om vi har börjat tänka, tro och tolka att något är "farligt" för oss, något väcker stress/ångestsystemet, så brukar vi kolla av och vara vaksamma hela tiden på dessa "upplevda" faror. Det gör oss ständigt rädda och spända.

Det låter som om du blir väldigt rädd och inte förstår vad som händer. Låter som om du tycker att det är så obehagligt så du vill bara bort och slippa obehaget, så du tänker tankar på att du vill dö för att slippa ifrån. Det är viktigt att du får hjälp och förståelse, att du får hjälp att hantera all din ångest och ditt obehag. Att du får stöd och hjälp.

Vad är det som väcker din ångest, ditt larmsystem? Hur ser det ut i ditt liv?

I vilka situationer, vad händer? Vad tänker du, vilka känslor får du, hur känns det i kroppen? Du träffar en kurator men tycker att det känns konstigt och är svårt då du inte känner henne, och det är svårt att berätta till en början. Kan du och kurator läsa tillsammans på webbsidan www.snorkel.se där finns beskrivningar av olika former av psykisk ohälsa och vad man kan göra.

Ångest, tankar på att inte vilja leva, negativa tankar med mera. Du behöver få hjälp av någon vuxen, om det inte fungerar med den kurator du träffar, finns någon annan vuxen i din närhet som du har förtroende för? Berätta om dina tankar och känslor, du kan visa ditt brev och ditt svar.

Ni kan också prova beteendeanalys, som finns på snorkels startsida, "se en kedja av händelser". För att lära känna sig själv och sina reaktioner. Vilka situationer, vad händer innan du får ångest, vad tänker du i situationen, vilka känslor får du, hur känns det i kroppen och vad GÖR du då. Det du gör får konsekvenser på kort och lång sikt. Man kan börja med färdiga alternativ för att få lite hjälp i svaren.

Vet familj hur tufft du har det, har du berättat och pratat med dem, de kanske känner igen sig i din situation, också har haft ångest då de var unga. Ni kan också läsa på Snorkel tillsammans och träna med Snorkels appar

Snorkelövning, med olika röstövningar och instruktioner i till exempel avslappning, lugn andning och hur man kan minska ångest.

Skills Uppsala Snorkel reglera känslor, (använd kod x330) övningar och information om starka känslor och hur man kan lugna sig själv.  

Du är väldigt ung, är precis i starten av puberteten, då man har massor av känslor i kroppen, hormoner gör att det kan bli riktigt känslokaos inuti.

Våga berätta om hur du mår, så att din omgivning lättare kan förstå dig. Våga ta emot hjälp.

Skriv igen till frågelådan om du vill, berätta mera om vad som väcker din ångest.

Kram Snorkel