Min mamma har lungcancer

Hej, tack för ditt email.

Att ens mamma (eller annan nära) är svårt sjuk, och tom döende i en svår sjukdom, att se henne lida, ha ont och veta att det är omöjligt att säga hur länge hon finns kvar och orkar, vilken otrolig smärta.

Att du känner stress och ångest är inte konstigt, du står i och inför mycket smärtsamma och jobbiga händelser som ingen borde behöva uppleva.

Din mamma får den vård, behandling och stöd som kan erbjudas, och jag kan tänka mig att hennes tankar och oro nog till stor del handlar om dig, hur du mår och kommer att må framöver.

DU behöver verkligen allt stöd som du kan få.

Du har inte skrivit något om din övriga familj, syskon, pappa, mor och farföräldrar, moster/morbror, vänner till familjen m.m. just dessa nära är mycket viktigt i en sådan här svår situation.

Förstår de hur smärtsamt detta är för dig?

Kan du prata med dem?

Den avdelning som din mamma vårdas på har också kunskaper om vilket stöd som du kan få, dels att du får information om vad som händer och kommer att hända framöver, sedan någon att prata med om allt detta som händer. I vissa kommuner finns det något som heter Zebragrupper, (sorg är randigt som en Zebra, den kommer och går) där man får träffa andra barn/ungdomar som varit med om liknande händelser.

Be om hjälp för att höra med personalen om vad som finns i din närhet (vet inte var du bor).

När en förälder dör | Cancerfonden har information om att förlora en förälder, som du kan läsa.

Du kan också få hjälp av elevhälsan på din skola, ungdomsmottagning eller BUP om du skulle behöva det.

När man lever med svårt sjuk förälder, och sedan mister en förälder, så hamnar man i kris och upplever stor sorg, det är väldigt förståeligt, allt blir ju upp och ned.

I första hand är det viktigt att bara vara tillsammans i familjen, få prata med varandra, ställa frågor, få sörja och gå igenom denna svåra tid tillsammans.

Sorg kan ta olika lång tid, man går igenom olika faser, med många olika känslor, man kanske knappt kan acceptera och se att det verkligen hänt, sedan kan man bli väldigt arg, anklaga allt och alla, ledsnad och enorm saknad. Alla olika känslor är viktiga och man har rätt att känna det man känner.

Det är också viktigt att tillåta sig att leva vidare, fast det är så svårt, att tänka på och göra andra saker, skola när man orkar, träffa vänner, göra aktiviteter, ha lite lite roligt också i allt det svåra, att inte bara fastna i sorg och saknad. Jag hoppas att du och din mamma kan tillbringa tid tillsammans nu den tid ni får, att ni kan prata om saker, du kan ställa frågor om saker du undrar, och mamma kan berätta om när hon var liten eller andra berättelser eller bara vara tillsammans.

Och kanske planera för framtiden och att se till att du får allt stöd du behöver. Skriv igen om du vill, kram från Snorkel