Skär mig, s-tankar, vågar inte berätta

Hejsan .. jag har i flera år kännt mej nere och så .. jag är sur och vet inte vad jag ska göra av min ilska ...

Jag går hos kurator, men jag e rädd att berätta hur jag känner och mår! min kurator sa att hon hade tysnats plikt och så .. men ändå så ringde hon hem till min mamma och berätta allt , att jag skar mej, att jag hade självmordstankar och så ..

jag bråkar mycket hemma och så .. mamma vill att jag ska ändra mej på två sekunder .. men det går inte, ingen tar mej som jag är ... vad ska jag göra ?`

MVH Anonym

Hej, tack för ditt mejl.

Du har det tungt och jobbigt, går hos en kurator för att få stöd och hjälp, men vågar inte berätta om hur du mår för att du är skraj för att hon ska säga något till dina föräldrar då hon har gjort det förut.. Vilket dilemma...

Det är ju så med tystnadsplikten att det inte gäller då det är fara för eget eller annans liv, och det är ju stor fara för livet om man har självmordstankar och skär sig själv.

Då måste kurator, psykolog etc. berätta för föräldrar. Annars behöver de inte berätta detaljer om vad du gör, tankar eller känslor.

Då man mår så dåligt behöver man hjälp och stöd och förståelse från sin omgivning, hemifrån också, och de kan inte veta hemma om HUR dåligt du mår om de inte får information.

Det är också så, att då man mår så dåligt så man har tankar på att inte vilja leva, så har man svårt att se någon ljusning alls, man ser allt i svart och mörker, och då behöver man sin omgivning som hjälper en se andra alternativ och lösningar. Man är helt uppe i starka känslor och kan inte tänka med "förnuft" se konsekvenser och handla logiskt. Man vill bara kortsiktigt  "fly" från allt som gör ont. 

Det är bra att prata om det här vad tystnansplikten innebär då man startar en samtalskontakt, så man inte som du, blir besviken då ens kurator berättar saker för föräldrarna.

Din kurator har berättat för din säkerhets skull.

På den här hemsidan finns det nu information om att göra sig själv illa, beskrivet vad man kan göra och olika övningar att prova och använda då man gör sig själv illa.

Kan du inte läsa om det tillsammans med din kurator, och även tillsammans med din mamma. Så att de kan förstå dig bättre och ni kan tillsammans jobba med att hitta andra lösningar då du mår dåligt än att du skär dig själv.

Vad har du provat för att försöka må bättre? Hur ser det ut för dig i ditt liv, men kompisar, i skolan, hemma och med positiva aktiviteter på fritiden?

Hur ser det ut med mat sömn och motion? Vilken balans har du i livet mellan tunga jobbiga saker som tar energi och roliga positiva som ger energi?

Vilka strategier har du för att kunna se lösningar då det uppstår problem, problemlösningsstartegier?

Hur vill du att ditt liv ska se ut och fungera?

Gör upp målsättningar som du kan sträva emot.  Det här är viktiga saker som man behöver jobba med då man mår dåligt, ta hjälp av din kurator.

Har man som du mått dåligt under flera år, är det svårt att vända detta på egen hand, det tar också lite tid. Man kan t.o.m. vara rädd för att må bra, man vet inte hur det är och hur man gör!! Det här med att må dåligt är det man kan och känner till, man tänker att det är sådan "JAG ÄR"

Du skriver att andra inte tar dig som du ÄR, att de vill ändra på dig. En jobbig känsla att ha, lätt att då tänka att man inte duger som man är.. Men kom ihåg att man ÄR inte sin känsla, man har många olika känslor beroende på vad som händer runt omkring och inuti oss, man är och gör och känner på många olika sätt hela tiden.

Känslan går upp och ned, beroende på det som sker omkring en, och hur man tänker och känner just då över det som händer. Känslor och tankar ändras också beroende på vilken "motståndskraft" man har, dvs. hur man ätit, sovit, tränat och beroende på vilka känslor man har innan det händer något nytt.

Din mamma har bråttom, hon vill att du ska må bättre genast, att det ska förändras på en gång. Hon vill nog att du ska få möjlighet att må bra och vara glad.

Men som sagt, det tar lite tid, man behöver ta det i små steg och en sak i taget. De strategier, krisfärdigheter, som finns på den här sidan om olika sätt att hantera starka känslor av ledsnad/obehag, istället för att göra sig själv illa, kommer från en behandlingsform som heter DBT.

DBT riktar sig till dem som mår väldigt dåligt och har s-tankar, och inte har andra sätt att hantera sina känslor än att skada sig, för att komma bort från all smärta inom sig, personer som även har jobbigt med relationer, kompisar och hemma, har svårt att reglera ilska, är väldigt känsliga m.m.

Fast man inte tror det, inte kan se det, så finns det hjälp att få, det finns en möjlighet att må bättre och ha ett bra liv. Och det finns en möjlighet att påverka hur man mår!

Men det är alltid svårt att börja göra på ett nytt sätt, så ge inte upp om det inte fungerar alls de första gångerna! Och våga ta emot hjälp.

Läs mera på webbsidan, jobba med att träna de olika delarna tillsammans med din kurator och din mamma.

Skriv igen om du vill, många hälsningar Snorkel.