Pendlar i humör och känslor

Fråga

Jag tror det är något som inte stämmer med mej.

Jag lever med ständiga känslovågor. Jag har vart tillsammans med en kille i snart två år. Vi trivs jätte bra ihop och vi älskar varandra otroligt mycket. Men det är ofta som jag känner stark oro när det gäller honom och det utan anledning.

Han vet om detta och stöttar mej så mycket som det går. Men min ständiga oro och misstro mot honom gör honom ledsen. Och det har ingenting med mej själv att göra heller för jag litar på mej själv och saken är att jag vet att jag kan lita på honom, men gör det ändå inte.

Och jag går ständigt ifrån att vara jätta glad och kärleksfull till att bli jättte arg och ledsen över väldigt små detaljer.

Jag är jämt rädd för att han ska lämna mej eller hitta någon annan och det gör mej väldigt stingslig också.

Jag lider även av någon jag inte kan tolka som annat än ångest. jag kan bli så orolig och få sånna ångest attacker att jag knappt kan tänka utan bara sitter och gråter som om jag vore i sorg utan någon anledning till att göra det.

Det har även hänt vid flera tillfällen att jag skurit mej själv, inte djupt men det är ändå något jag gjort och som jag ofta ångrat när jag väl lugnat ner mej igen, det inträffar dock sällan.

Jag har många självmordstankar som återkommer och problemet är att jag inte vill prata med någon om detta. mina föräldrar har inte en aning om hur jag mår och min partner förstår inte riktigt hur jag mår eller hur han ska reagera.

Han säger att han ofta får känslan av att jag inte älskar honom till att jag ibland nästan beter mej som besatt av honom.

Jag tror att det inte är något som inte stämmer med mej. jag har vart sånn här sedan jag var liten. jag har alltid haft svårt för att behålla vänner en längre tid. och jag har aldrig tidigare vart i ett förhållande utan detta är mitt första.

Vore tacksam för svar.

Svar

Hej, tack för ditt mail.

Du har ställt din fråga till en sajt som i första hand handlar om psykiatri, olika känslomässiga svårigheter och problem.

Allt från helt naturliga reaktioner på svåra situationer och händelser i livet, till mera långvariga svårigheter som man kan behöva hjälp eller olika former av behandling för.

Utifrån din korta beskrivning kan man omöjligt säga att "så här är det" utan det ger en liten fingervisning att så här kanske det KAN vara... Du är kanske mitt uppe i puberteten, då humör och känsla går upp och ned för de flesta, du är också just nu inne i ditt första förhållande, vilket också skapar känslomässiga toppar och dalar.

Men det som talar emot att det är enda orsaken till hur du mår och känner, är att du beskriver att du mer eller mindre haft det så här sedan du var liten.

Du har också en känsla av att något inte riktigt "stämmer" med dig, antar att du menar att du inte riktigt är och känner "som många andra"..

Du har självmordstankar, ångest och har gjort dig själv illa, självskadat. Du har svårt att hantera starka känslor, är mycket känslomässigt sårbar och reagerar starkt, lätt och det sitter i. Låter som om du tycker att du reagerar större och starkare och för mindre saker, än andra.

Du upplever också att du har svårt att behålla vänner, vilket säkert också leder till känslor av ensamhet och utanförskap.

Dina ständiga och starka pendlingar i humör och känsla kan också leda till en känsla av att man inte förstår sig på sig själv och sina reaktioner.

Och ser man dessutom att man gör sin partner eller sin omgivning ledsna, förvirrade eller arga, så finns en stor risk för att man börjar bli arg på sig själv, känner skuld och dömer sig själv hårt, "för att man är som man är" kanske får tankar som; hur kan någon älska mig när jag är såhär... Detta skapar då ytterligare starka negativa känslor av ångest, tomhet, förtvivlan och hopplöshet, i en ond cirkel. Som man får allt svårare att hantera och stå ut med.

Just för dessa problem och svårigheter finns en behandlingsform som heter DBT (dialektisk beteendeterapi) googla på det. Den vänder sig till kvinnor med hög känslomässig sårbarhet, starka känslor och svårigheter att hantera dessa.

Man sätter inte diagnos på ungdomar ( IPS, känslomässig instabil personlighet) men man jobbar på samma sätt med DBT. Det går ut på att träna och lära sig att ha och hantera starka känslor ( ångest, rädsla, ilskam.m.) och att lära sig färdigheter/strategier för svåra situationer och kriser i livet, utan att överväldigas av ångest, självmordstankar eller utan att göra sig själv illa i sina försök att stå ut med all inre smärta...

Man jobbar också med att lära sig hantera relationer, då det ofta är väldigt gungigt och pendlar mellan "allt eller inget" i relationer också...

En annan strategi är mindfulness, medveten närvaro, då man har svårt att vara i nuet, utan hamnar i oro/ångest för vad som redan hänt eller för vad som ev. kan hända framöver...

Om du läser på den här hemsidan under "vad är" och "vad göra" vid självskadande beteende/ göra sig själv illa, så får du lite exempel om vad DBT kan vara.

Du kan väl också läsa under frågelådan, andras frågor och svar kring "självskada", så kanske du känner igen dig i något.

 

Det är inte något "fel" på dig, vi är alla olika och reagerar olika, men om det man känner, tänker och hur man reagerar, får sådana negativa konsekvenser för en, leder till ångest, självmordstankar och ständiga jobbiga situationer, så behöver man träna på att hantera jobbiga saker och känslor i livet på ett annat sätt..

Det som också gör det extra jobbigt för dig är att du inte vill prata med någon och berätta om hur du mår, hur kommer det sig, vad är du rädd för?

Dina föräldrar vet inte alls hur du mår och känner. Att inte ha någon som förstår en och som kan hjälpa en "upp på banan igen" då man hamnat i diket, kan skapa ytterligare känsla av ensamhet, känsla av att bli missförstådd och att vara annorlunda.

Kan du inte läsa lite mera om det här med känslomässig instabilitet och DBT, kolla på nåtet och kolla på denna sida, fundera på om du känner igen dig, och hur och vad du skulle vilja/behöva hjälp med.

Kan du inte sedan sätta dig med dina föräldrar, visa och berätta för dem. Och visa din kille.

Du får gärna skriva igen till frågelådan om du undrar över något.

Många hälsningar Snorkel