mamma vet inte att jag fortfarande skär mig

Fråga

Hej, Jag är en tjej på 17 år som har skärt mig i cirka 4år, min mamma vet om att jag har gjort det då hon har hittat rakblad och sånt i mitt rum. Men hon tror absolut att jag har slutat och att jag mår bra. När min mamma fick reda på att jag skadade mig själv så blev hon nästan arg och jag blev arg på henne, då jag har svårt att prata om mina problem med mina föräldrar. Jag har kommit till en gräns nu, där jag skär mig mer och mer, värre och värre. Jag kan inte sluta. Jag vet att jag behöver hjälp, men är för feg för att kunna säga till mina föräldrar att jag inte mår bra. Hur ska jag göra för att sluta med mitt skärande??

Svar

Hej, tack för ditt mail. Så tufft för dig! (och din mamma) Du har det så jobbigt, har en massa starka känslor och tunga tankar, har inget annat att ta till för att mildra din inre ångest, utan att göra dig själv illa. Och så vågar du inte berätta för dina föräldrar om hur du mår och känner. Du försöker hålla masken inför din mamma, hon har vetat att du mår dåligt och nu går hon och tror att allt är bra. Då kan hon inte alls ge dig det stöd, hjälp och förståelse som du behöver. Vi människor, nästan alla, har promära(första) och sekundära (andra) känslor, oftast då vi reagerar på en händelse med primära känslor(rädsla, sorg, ledsnad, besvikelse) så är den känslan tung och svår att ha, så känslan går över och blir en annan sekundär känsla, som oftast är just ilska. Du vet om man varit orolig för någon, töänkt att det kanske hänt något, vaäntat att den ska höra av sig och säga att allt är ok, när den personen äntligen dyker upp, så försvinner all oron och man blir plötsligt arg istället.. VAR har du varit, varför ringde du inte etc...!!! Man visar ilska. Precis som din mamma gjorde då du berättade att du skar dig själv. Hon blev säkert väldigt rädd och orolig, men visade dig ilska. Problemet är att ilska föder ilska, alltså då hon visar dig ilska så blir du arg tillbaka, och man kan inte alls prata med varandra... Du har börjat skära dig mer och mer, vet inte hur du ska kunna sluta. Du behöver verkligen all hjälp och stöd du kan få. kan inte du sätta dig med dina föräldrar ochj läsa på den här hemsidan om självskadebeteende, och vad man kan göra. Det är beskrivet lite av vad man kan göra, exempel från en behandlingsform som heter DBT, där man jobbar just med olika strategier och färdigheter för att reglera starka känslor och inte göra sig själv illa. Ta mod till dig, berätta för mamma och pappa, du kan inte gå ensam och ha det så här. Många hälsningar Snorkel.