Jag vet inte vad jag ska göra..

Fråga

Hej jag är en tjej på 17 år .

Vill gärna ha lite svar på frågor.

Jag har skilda föräldrar sedan 4 månader sen. Jag får göra exakt allt hemma det vill säga tvätta, städa, laga mat, fixa hem maten.

Min mamma håller på och hotar mig och jag mår ännu sämre, så jag går inte ut eller något där jag vet att hon kan vara, så jag kan inte gå ut överhuvudtaget alls själv, för att chansen att träffa på henne är så pass stor.

Jag går även andra året på gymnasiet så har väldigt mycket plugg också.

Jag är tyvärr beroende av att skära mig och har sedan 4 år tillbaka gjort detta från och till men de senaste året har allt blivit värre.

När jag inte skär mig får jag sån ångest över det och då måste jag göra det så fort som jag har möjlighet. Det är ingen som kan stoppa mig.. har jag bestämt mig så har jag liksom.

Jag vet inte hur jag ska göra för jag vill verkligen inte ha det såhär mera. Jag har även sjävmordstankar och har även försökt ta livet av mig.

Jag har även sömnproblem och sover 4 timmar per dag. Ångesten inom mig är så pass stor att jag inte kan koncentrera mig i skolan, jag går dag ut in och dag ut med hörlurar med musik i för att någonlunda vara lite social i skolan. Jag orkar verkligen inte leva såhär mera..

känns som om självmord är sista utvägen ut detta skitet nu. Har ibland panikångest som kan komma när som.. och de är HEMSKA!

Dock har jag ju en kontakt på BUP men jag anser inte att hon tar det på allvar och där med så " bryr " hon sig inte när jag skär mig.

Det är kanske så psykologer ska betee sig.. jag vet inte. Jag vet inte vad jag ska göra? / x

Svar

Hej, tack för ditt mail.

Det låter verkligen som en oerhört svår situation du har just nu!

På många olika plan i livet är det, och har varit, hemskt svårt för dig.

Dina föräldrar har skilt sig och relationen till mamma är svår, du har ångest, panikångestattacker och är stressad av skolarbete.

Allt detta tillsammans blir en omöjlig belastning för dig att bära.

Utifrån de förutsättningarna du har är det helt förståeligt att du har försökt hitta strategier som fungerar för dig för att lösa vardagen och minska den ångest du känner. Att skära sig är ett sätt som för många fungerar som en lösning på kort sikt, tyvärr.

På lång sikt är det dock inte ett hållbart beteende, och det inser du själv också, du vill sluta och det är bra!

När man har det så svårt som du beskriver, och det känns som att man helt enkelt inte klarar av sin livssituation, så är det inte ovanligt att man får tankar på att ta sitt eget liv.

Den enda lösning som man kan komma på är att försvinna från det som man inte kan leva med. Det är förståeligt när uppgivenheten blir så stor som den är för dig.

Det kan ofta vara så att det känns lite lättare om man tänker tanken på att inte leva för då slipper man det nuvarande helvetet.

 

När man känner som du gör, med tecken på ångest och depression, så är det mycket vanligt att man upplever att man har svårt att koncentrera sig.

Dessutom får du ta ett stort ansvar i hemmet och är orolig för hur familjesituationen ser ut.

Då reagerar kroppen naturligt på det här sättet, den fokuserar på att klara de viktigaste sakerna, att helt enkelt överleva, och koncentration och skolarbete kommer i andra hand.

Att må på det sätt som du beskriver är vanligt hos många ungdomar, och det finns bra hjälp att få.

 

Det är väldigt tråkigt att höra att du känner att din kontakt på BUP inte förstår dig, och då kan situationen kännas ännu mer outhärdlig, Man har äntligen sökt hjälp för något svårt och sen får man inte den hjälpen man önskat. Samtidigt är BUP de som har den bästa kompetensen för att hjälpa till med de tankar och känslor som du berättar om.

Det finns andra behandlare, och andra program som är speciellt inriktade på att hjälpa till med precis dina svårigheter.

 

Ett exempel som är specialiserat på självskador hos framförallt unga tjejer är DBT-behandling som finns inom BUP.

Vad gäller panikångestattackerna, som verkligen är ett hemskt symtom på ångest, så finns det väldigt bra behandlingar att få för att lära sig att hantera, och med tiden träna bort, dom.

Det kan vara otroligt skrämmande att uppleva en panikattack, och man får nästan känslan som att man är på väg att dö. De kan också göra att man blir väldigt hämmad i sitt liv och inte kan göra några av de saker man vanligtvis tycker är roligt.

Därför är det jätteviktigt att så fort som möjligt få behandling för dessa.

 

Situationen med dina föräldrar låter väldigt svår, och då kanske de inte är de mest naturliga personerna att prata med och söka stöd hos just nu.

Men när man mår så som du gör är det ändå viktigt att ha kontakt med någon vuxen som kan stötta och hjälpa en. Finns det någon annan i din omgivning som du kan/vågar vända dig till med det här?

Kanske en lärare, släkting eller liknande? Man ska inte behöva klara sådana här situationer själv!

 

På webbsidan snorkel.se finns också tips och färdigheter som man kan använda sig av i krissituationer när man får tankar om att man måste skada sig själv. Varje gång du lyckas avstyra eller distrahera dig från ett infall att skada på något sätt, så kommer du ett litet steg närmare dina mål.

Läs under VAD ÄR och VAD GÖRA. Använd krislista och krisfärdigheter.

Prata med din kontakt på BUP att du behöver fler konstruktiva verktyg att använda då impulsen att skära sig kommer, för att kunna stå emot impulsen.

 

Sköt om dig, det finns en väg ut ur ditt dåliga mående, skriv igen om du vill. Kram Snorkel