Hur berättar jag att jag skär mig?

Fråga

Skärde mej förra sommaren och berättade det för en lärare som sedan hade möte med mej om mamma där vi berättade för mamma att ja skärt mig.

Nu har de gått ett tag å ja har börjat skära mig igen å vill berätta för mamma så ja slipper dölja såren.

Vill egentligen inte alls ha några frågor av henne om det eller att hon ska bry sig så mycket men vill ändå att hon ska veta.

Hur berättar ja, och hur ska ja våga berätta?

Svar

Hej, tack för ditt mail.

Du hade inte skrivit någon mailadress så kunde inte svara direkt till dig.

 

Vill börja med att säga -så jätte bra och klokt av dig! att du funderar över att du vill och ska berätta för din mamma. Sedan önskar du att mamma inte ska bry sig eller fråga, det blir nog en svårare uppgift..

Att göra sig själv illa, skära sig själv, kan man göra av flera olika orsaker, oftast för att lindra ångest och obehag, om man inte har något annat sätt att ta till då man mår dåligt.

Problemet är att det i början fungerar, kortsiktigt genast känns det lite bättre, man kanske får annat att tänka på, yttre smärta tar bort den inre smärtan, därför fortsätter man. Men på längre sikt är det mycket stor risk att man behöver skära sig allt mer för att minska ångest, tvärt om så ger självskadan bara mera ångest, och man mår allt sämre och man får svåra djupa ärr. Hela ens liv och allt man ska och vill göra börjar handla om att skada sig själv.

 

Jag vet inte anledningen till att du skadar dig själv, vad uppnår/slipper du genom att skada dig själv?

Om du tänker på en kär vän som du har, om hon hade ångest, jobbigt, inte mådde bra och inte visste vad hon skulle göra, skulle du då säga till henne- skär dig själv! när hon kommer till dig med sin ledsnad och ber "hjälp mig"?

Det är så du gör mot dig själv, när livet känns svårt, hopplöst, obehagligt eller jobbigt på annat sätt, och du är ledsen, rädd eller orolig, så säger du åt dig själv- SKÄR SÖNDER DIG.

Din mamma som älskar dig och vill skydda dig vill nog på alla sätt att du ska hitta andra bättre sätt att hantera ångest och svåra situationer än att du skär dig.

Om du fortsätter under en längre period så finns en hög risk att du blir "beroende" och fastnar i att skära dig, inte kan sluta än om du skulle vilja. På denna sida finns information om självskadande beteende, under VAD ÄR och VAD GÖRA.

Det kan vara viktigt att din mamma får så mycket information som möjligt OM att skada sig själv, och om vad man kan göra för att hitta andra strategier och verktyg istället för att skada sig.

Det kan vara mycket svårt för anhöriga och omgivningen att förstå detta med att skada sig själv. Kan vara svårt att förstå att det blir en "kamp" att sluta.

I frågelådan finns också många frågor/svar om att göra sig själv illa som ger information.

 

Det känns svårt att berätta och du vet inte riktigt hur du ska göra. Antingen om du skriver ett brev till din mamma där du just uttrycker det, att du tycker att det känns så svårt att berätta och därför skriver ett brev, eller om du pratar med henne direkt, så är det bra att välja ett tillfälle då din mamma inte är upptagen eller stressad.

Be att få prata med henne då hon är "lugn" och har tid att lyssna, uttryck att det känns svårt, och att du har något viktigt att berätta som säkert gör henne orolig och upprörd, och ge henne ett brev som du vill att hon läser innan ni pratar.

Eller du kanske väljer att prata direkt med henne, och även då är det bra att vara lite förberedd på vad/hur du kan säga. Du kan kolla lite på webben innan för att kunna berätta lite allmänt om självskada, sedan berätta lite om hur det är och blir för dig.

Slutligen kan ni tillsammans läsa på sidan och i frågelådan för att bestämma tillsammans hur ni ska göra.

 

Det är viktigt att du får hjälp och stöd för att hitta andra sätt istället för att skada dig. Begripligt att du tycker att detta är svårt att förklara, eller att du är rädd för att inte FÅ skada dig då det känns jobbigt och du inte vet vad du skulle göra annars för att "stå ut och klara av".

Men detta är allvarligt och något man behöver bryta, det blir värre på sikt.

Det finns en behandlingsform som heter DBT (dialektisk beteendeterapi) som just vänder sig till dem som skadar sig, har starka känslor. Flera BUP mottagningar i landet har denna form av behandling.

De förklaringar och strategier som finns på denna webbsida om att göra sig själv illa, kommer från DBT. Man behöver ha krisfärdigheter, krislista och krisplan, på saker som man tränar på att göra istället för att skada sig själv. Läs tillsammans med din mamma om detta på webbsidan.

Läs också om känslor och känsloreglering.

Hoppas att du kan ta mod till dig snarast och berätta, att du kan förstå din mammas oro och önskan om att hjälpa dig, och att hon kan förstå din rädsla.

Du kanske kan visa din fråga och ditt svar för din mamma?

Läs mera på webbsidan så lär ni er mera, ni kan sedan göra en plan tillsammans då ni också kan behöva kontakta vårdcentral eller Bup för hjälp från psykiatrin.

Hör av dig igen och berätta hur det går för dig, ge dig själv den chansen att be om och ta emot hjälp nu genast.

Kram från Snorkel