Flashbacks, mardrömmar och s-skada pga mobbing tidigare i livet.

Fråga

Hej, jag har dagliga Flashbacks till när jag vart mobbad för 4/5 år sedan, jag klarar mig knappt igenom dagarna pga det och jag råkar ljuga för mig själv och andra då jag ler när jag mår som sämst.

När någon frågar mig hur jag mår så säger jag alltid att jag mår bra även om de ser att jag mår skit, det känns som om det inte finns någon som bryr sig förutom en person.

Den personen har jag mardrömmar om varje natt och jag vågar knappt gå och sova för det efter som att hon i början av mina drömmar går iväg och folk håller fast mig så att jag inte kan följa, sedan slutar drömmarna alltid med att en person bryter sig in i en toalett där jag har tagit överdos.

Hur ska jag göra? ända sättet jag kommer på är självmord...

Svar

Hej, tack för ditt mail.

Du hade skrivit två gånger.

Förlåt att du fått vänta, är väldigt högt tryck på frågelådan just nu.

Du har haft en uppväxt med svår mobbing och säkerligen ensamhet, sådant sätter sina spår, det påverkar dig dagligen trots att du idag ”är säker”

Det låter som om du har kämpat ensam med detta under en lång tid.

Du beskriver hur du nu fastnat i negativa tankar, tankar på att ta ditt liv, s-tankar och flashbacks och självskada.

Du vågar inte lite på någon, ”håller masken” gällande hur du mår, tänker och tror att ingen bryr sig.

 

Du beskriver också en mardröm du har, där den enda personen som du tänker ”bryr sig” och du hindras av andra att följa efter henne.

Efter mardrömmar, som väckt rädsla och obehag, så är det vanligt att man efteråt försöker ”tränga bort dem” tänker att

”jag får inte tänka på den” jag får inte drömma så igen” alltså – Undviker/flyr. Om du föreställer dig att du säger till dig själv:

-jag får absolut inte tänka på En rosa elefant, absolut inte tänka på elefantens stora öron och rosa snabel, inte tänka på den rosa elefantens stora rosa kropp och lilla svans får absolut inte tänka på en rosa elefant…

Vad händer…. Jo det man verkligen gör är att tänka på en rosa elefant….

Så istället för att försöka trycka undan och förbjuda sig själv att tänka, så handlar det om att bara ha, se vad det är.

Detsamma vid både tankar och mardrömmar.

Du kan tänka på din dröm precis som den såg/ser ut, och sedan tänka dig ett helt annat slut.

Som kan vara precis hur bra, kärleksfullt och positivt som du vill och önskar.

Hitta på ett eget slut, en lösning, ett alternativ, vad du kan göra då du hålls fast och inte kan följa efter henne i drömmen.

Hon kanske vänder sig om och säger något med en rolig röst, så att de släpper,

de kanske inte kan hålla i dig för du är så hal så händerna glider av dig,

en helikopter med klätterstege kommer och ni båda kan klättra upp …

Sätt inga gränser för positiva, kreativa lösningar.

Att du i din hjärna har alternativa lösningar, gör att mardrömmen inte känns lika skrämmande, du inte behöver vara rädd innan, och iom den rädslan ha den läskiga drömmen som ett ”färskt spår” i hjärnan, utan du har din alternativa tankedröm i färskt minne.

 

Tankar är vårat ”självprat” alltså hur vi pratar med oss själva, tankar påverkar oss mycket, hur vi mår och det vi sedan gör.

Om man hela tiden tänker mörka tankar, svart, negativt och tungt om oss själva och det som händer, och dessutom TROR på tankarna så mår man dåligt.

Ett knep är att just se TANKAR som TANKAR, ingen sanning. Överdrivet positiva, bra och snälla saker om oss själva tror vi just aldrig på, bara de negativa.

Man kan träna på att se tankar som kommer och går som en kassörska som sitter i kassan, hur det kommer varor på löpande bandet, hon tar upp dem, ser på dem, scannar in dem och går vidare till nästa vara. Hon/han stannar och fastnar inte vid någon vara, funderar var den kom ifrån, vad den ska användas till, utan går bara vidare till nästa, släpper varan- man släpper tanken..

Om man har varit med om svåra livshändelser, trauman av något slag, som ju t.ex. mobbing är, så påverkar det en mycket längre fram i livet, bl.a. genom flashbacks, minnen, känslostormar som ”kommer tillbaka” så att det känns precis som då, mardrömmar, sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter och hopplöshetskänslor är andra vanliga ”symtom”, och i slutändan depression och ångest.

Det kallas PTSD, post traumatiskt stressyndrom.

Jag kan naturligtvis inte säga till 100% att du har det, men del låter så på din beskrivning.

Googla på PTSD läs på 1177 om PTSD

Din hjärna vill skydda dig från faror, vill se till att du håller dig undan från farliga situationer, det är en uråldrig överlevnadsstrategi.

Du har varit med om jobbiga händelser, och ditt "varningssystem" ”inbyggda stressystem” söker av andra liknande situationer, som skulle kunna vara en liknande händelse igen.

Uppfattar din hjärna att något liknande är på gång så sätter känsloreaktionen, ångestsymtomen igång för att se till att du "aktar" dig.

Problemet är att hjärnan inte kan skilja på en verklig fara och vad som är en ”ofarlig situation” idag, t.ex. att möta människor i skolkorridoren.

Hjärnan uppfattar bara att "några kommer emot dig... det påminner om din "skräckupplevelse" och systemet drar igång..

Hjärnan kan inte heller skilja på ”verkliga faror” och de som bara finns i ditt huvud, tankar, fantasier, minnen eller rädslor inför.

Hjärnan uppfattar ”fara” och sätter igång. Stressystemet ska skydda oss genom att göra oss snabba och starka för att kunna fly eller slåss

(finns också ”paralys” att man blir helt förstenad-”spelar död” något som t.ex. rädda djur ofta gör) En mängd olika kroppsreaktioner sätter igång, hjärtat slår hårt för att pumpa blod ut till musklerna, blodtryck och puls ökar, andningen blir snabb och ytlig, man får tunnelseende för att hålla fokus på faran etc, allt har en viktig betydelse.

(läs mera under VAD ÄR ångest på webbsidan) Det är precis så ångestproblem uppstår... Och ångest i kroppen, obehagskänslorna, rädslan, minnen av det hemska som hände, gör att vi börjar undvika, går undan, slutar göra saker som väcker detta obehag, inte konstigt alls...

Men en negativ cirkel uppstår och det finns risk för att ångesten blir värre och värre... Situationer, ljud, röster, lukter, platser.. det kan finnas många saker som väcker dessa obehagliga minnen och som drar igång din rädsla och din vilja att fly undan.

Fundera över dessa, var när och hur, vad triggar igång ditt obehag?

Starka känslor utgår från delen i hjärnan som heter Amygdala, sitter bakom örat. Vår äldsta del av hjärnan. Delar av hjärnan där logiskt tänkande, se sammanhang, mönster, konsekvenser mm sitter heter frontalloberna, de sitter under pannan.

Då man agerar helt utifrån känslor, så ökar sannolikheten att man gör något ogenomtänkt, ingen ”tankeverksamhet” sker i Amygdala.

Det KÄNNS klokt och rätt just då, men senare kan man se och fundera hur kunde jag tänka/göra så…??? Kolla på Anders Hansens program

DIN HJÄRNA finns på svt-play, första avsnittet handlar om stress kolla även på sista delen LIKA MEN UNIKA, den handlar bl.a. om PTSD.

 

Du kan prova BETEENDEANALYS som finns på webbsidan, för att se mönster och konsekvenser i saker du gör.

Läs instruktioner, se filmen, så att du lär dig hur du kan göra. Prova just på ditt självskadande, T.ex. i vilka situationer, vad tänker du och vilka känslor får du i situationen, vad händer i kroppen- du s-skadar, vad händer på kort sikt (vad slipper/vinner du och hur blir det på lång sikt..

 

Det man sedan gör för att övervinna sin rädsla, starka minnen och obehag, för att kunna börja leva som vanligt igen, är att i små steg utsätta sig för dessa saker, alltså det som triggar igång rädslan. Utsätta sig för det istället för att fly och undvika.

Man kan ta hjälp av andnings och avslappningsövningar för att kunna klara av det.

Då man får ångest i kroppen spänner man kroppen och andas ytligt och snabbt, göra tvärt om istället.

Vid PTSD ”går man igenom” svåra saker som hänt, lär sig att hantera, samt att hjärnan kan skilja på nu och då, (enkelt beskrivet) Det finns flera olika behandlingsformer för PTSD. BL.a.

 

DBT (dialektisk beteendeterapi) där man även jobbar just med självskada och tankar på att inte vilja leva. DE strategier som finns på denna webbsida bygger på DBT. Jag vet inte var du bor, men behandlingsformen brukar finnas i de flesta Regioner.

 

Läs på denna webbsida, både under självskadandebeteende, krisfärdigheter och starka känslor.

Se filmerna om färdighetsträning i DBT bl.a. TIPP-färdigheter.

Tveka inte, det finns hjälp att få, det går att övervinna allt obehag och bygga ett liv som är värt att leva.

 

Blev osäker på hur gammal du är, men det verkar som om du är under 18 år, och det alltså är BUP som du ska vända dig till. (annars unga vuxna eller vårdcentral)

Du skriver att du även att du skadar dig själv, i nuläget genom att ta gifter.

Detta fungerar kanske på kort sikt för dig, genom att du avleder dig själv, får annat att tänka på mm, men är naturligtvis fruktansvärt farligt på lång sikt och gör bara att din ångest blir svårare.

S-skada handlar ofta om att reglera starka känslor som känns som om de ska ”dränka en” och man inte har andra sätt att reglera, minska dem.

Problemet brukar vara att det fungerar kortsiktigt, men på längre sikt så blir det värre, man måste skada sig mer och mer, och konsekvenserna av självskadan blir allt svårare.

På denna sida har jag beskrivit om ”att göra sig själv illa” och tankar på att inte vilja leva samt en del sätt att jobba för att minska/sluta självskada. Bl.a. risfärdigheter och krisplan.

Tankar om att inte vilja leva är ett symtom på att man ”inte vill ha det som man har det” och inte ser någon lösning-man vill bort från en svår situation.

MEN det finns hjälp och lösningar!

 

Snorkel har också 2 appar, Snorkelövning och Skills Uppsala Snorkel reglera känsla (använd kod x330 gör sedan ditt egna enkla lösenord, t.ex. initialer)

Med instruktioner och övningar att använda i kris och svåra situationer ISTÄLLET för att göra sig själv illa.

Då man mår så pass dåligt som du beskriver så har man svårt att vända det på egen hand, det har gått så långt, man behöver hjälp och coachning.

Berätta för dina föräldrar om hur du kämpat, prata med skolkurator, ta kontakt med BUP TVEKA INTE, andra kommer att förstå och vilja hjälpa dig.

Ta hand om dig själv, ge dig själv chansen till att må bra.

Fundera om det finns någon annan vuxen i din närhet som du litar på och kan berätta för, om det känns svårt att prata med dina föräldrar.

Läs på webbsidan, ta hjälp av den då du berättar.

Skriv igen i frågelådan och berätta mera om du vill. Kram från Snorkel