Social fobi och depression

Jag undrar om min depression kan vara dels beroende av att min pappa ocksa är deprimerad? och Min sociala fobi har genom några år blivit depression, jag blir inte nervös framför folk längre, bara skrämmer iväg dem.

Är det möjligt att gå tillbaks till att vara bara nervös igen?

Hej, tack för ditt mejl.

Du har några kloka funderingar, först och främst på om din depression kan bero på att din pappa också är deprimerad.

Det finns en viss liten ärftlighet för benägenheten att hamna i en deprerssion, dels på grund av gener, arvsanlag hur vi är uppbyggda, vilken motståndskraft respektive sårbarhet vi har som individer.

Dels också till viss del beroende på att vi lär oss av våra närstående hur vi ska hantera svåra situationer, känslor och motgångar.

En förälder som har svårt för vissa saker kanske har svårt att lära sina barn just det... Men även är det så att om man lever med en person som är deprimerad under lång tid, är ledsen, ser saker mörkt, har svårt att visa glädje, kanske ofta är trött och inte har så många positiva samspel med sin omgivning, så är det ju inte konstigt om man som närstående blir påverkad av detta..

Du upplever också att din sociala fobi, (alltså rädsla i sociala situationer svårt att prata, umgås och vara i grupper med andra, rädsla för att bli bedömd, inte duga och misslyckas) har övergått i en depression.

Det är inte ovanligt att det blir så, lever man i stark psykisk press under en tid, med stark rädsla och ångest, kanske många saker som man inte vågar och kan göra, lever tillbakadraget och nästan isolerat, så är risken stor att man blir deprimerad.

Livet blir tungt och trist, med för många svåra och negativa saker och för få positiva, glada, energigivande saker.

Du skriver att du inte är rädd/nervös längre, bara skrämmer bort dem som närmar sig dig..

Men det är ju också en form av rädsla, bara ett nytt sätt att hantera rädslan, hålla andra människor ifrån dig, undvika att utsätta sig för det som är så jobbigt och svårt.. du klarar ju fortfarande inte av att vara och umgås med andra, ha meningsfulla relationer, prata, säga din mening, ha nära vänner och kompisar utan att vara nervös och rädd???

Eller??

Det låter som du behöver jobba både med din sociala fobi och med din depression, de hänger nog i högsta grad ihop med varandra.

Läs på hemsidan om både rädsla i sociala situationer och om nedstämdhet, och vad man kan göra.

Vilken hjälp har du fått i nuläget och tidigare, har du någon att prata med, göra upp mål med samt får hjälp och stöd att aktivera dig och träna det du tycker är svårt?

Det här har du haft jobbigt med under lång tid nu, och behöver hjälp.

Vänd dig till någon på skolan, de kan hjälp dig vidare om du även behöver hjälp från BUP.

Många hälsningar Snorkel.