Jag är jätteblyg.

Jag har jättelågt självförtroende och är jätte blyg.

Jag kan exempelvis inte gå förbi folk på gatan utan att kolla ner i marken eftersom jag inte vill att någon ska kunna se mitt ansikte, jag tror altid att folk ska döma mig och tycka att jag är ful.

Min blyghet gör också att jag inte kan göra saker som jag verkligen vill göra.

Som att skaffa fler kompisar eller som att bara kunna föra ett samtal med någon.

Att inte kunna ha ett samtal med någon gör att det blir svårt i skolan och att inte kunna skaffa vänner gör att jag känner mig ensam.

Jag har altid drömt om att ha den här 'bästavängruppen' på typ 5 pers men tror seriöst inte ens att jag har 5 vänner över huvudtaget.

Att inte våga och att inte ha vänner gör att jag känner mig så avundsjuk på alla andra.

Till och med de 'o-coola' i film är del av en 'bästavängrupp'. Varför kan inte jag få vara det.

Jag spelar på den här Minecraft servers och vi har en discord på typ 10 pers och medans de lär känna varanda, två av dem blev fan i med till och med ihop, så vågar jag inte ens säga ett ord.

Jag hatar mig själv varför gör jag det så svårt för mig själv.

Snälla hjälp jag klarar inte det här längre.

Hej, Tack för ditt mail, Ångest, så smärtsamt och handikappande, och så livsviktigt.

Det du beskriver låter som social ångest, "social fobi" hur det kan se ut, kännas och utvecklas.

Hur ångestfyllt det är innan en social situation, hur ångestfyllt det känns i den sociala situationen, där man har fullt fokus att försöka ha koll på hur andra skulle kunna se uppfatta och döma en.

Det är olika vad som känns svårast, om det är okända eller de man träffat förut, jämnåriga eller äldre men ofta så känns det värre när det är personer man brys sig extra mycket om, och som det känns extra viktigt att göra ett ”gott intryck” på.

Man försöker ha koll på hur man ser ut, rör sig, vad man ska säga, hur andra kan uppfatta det man säger, hur man ser ut då man pratar, i en enda röra, vilket gör det svårt att samspela med någon annan, och man hör nästan inte vad någon annan säger eftersom allt fokus är på hur man själv ser ut och vad man ska svara, etc.

Det kan leda till att man blir ”helt tyst” som det verkar ha blivit för dig.

Även EFTER en social situation så dömer man sig själv hårt, tycker att man betett sig konstigt, sett konstig ut eller misslyckats.

Det gör ju ångesten INFÖR NÄSTA sociala situation ännu högre, och ångesten I NÄSTA SOCIALA situation, då man tänker att man måste anstränga sig ÄNNU MERA, vilket gör det hela ännu svårare och så dömer man sig själv efteråt ännu mera, i en ond cirkel, som du också gör, du skriver att ”du hatar dig själv”.

Allt detta kontrollerande av sig själv, denna ständiga kamp för att "bete sig rätt" (vad nu det är..??) att duga, att vara "normal" (och vad är det..??)

En ständig ångest före, under och efter sociala situationer, det är just det social ångest handlar om.

Ett ganska vanligt problem både bland unga och vuxna.

Ångest är en överlevnadsstrategi, ett larmsystem i kroppen som förbereder och för att slåss, fly eller "spela död", vid verkliga livshotande faror. Då vi levde som grottmänniskor var det väldigt viktigt för vår överlevnad, då väldigt mycket i livet var just livshotande, farliga djur, andra infödingar, giftiga insekter, höga höjder, giftiga växter, och det att bli "utesluten, inte få tillhöra gruppen, bli "utslängd ifrån grottgemenskapen".

Om men blev det så gick man mot en säker död, människan klarade sig inte ensam.

Alla dessa faror i livet gjorde att vi utvecklat en känslighet och beredskap vid dessa faror. Delar i hjärnan måste reagera snabbt och vi måste snabbt förberedas för att "kämpa eller fly för livet". Hjärnan signalerar till kroppen som sätter igång olika reaktioner i kroppen, hjärtat slår snabbt för att pumpa blod ut i musklerna så att vi ska bli snabba och starka, andningen blir ytlig och snabb för att syresätta blodet, tunnelseende för att bara fokusera på faran, kroppen spänd och förberedd på aktivitet etc.

(läs mera om ångest och varför vi får ångest på webbsidan www.snorkel.se  under fliken VAD ÄR)

Vi har kvar detta "larmsystem" även idag, fast vi inte utsätts för livshotande faror på samma sätt så behövs det även idag.

Problemet är att hjärnan inte kan skilja på verkliga faror eller på faror som bara finns i vårat huvud, tankar och fantasier. Alla dessa symtom känns inte så mycket om man samtidigt blir jagad av en ilsken björn, eller slåss med en inbrottstjuv, men kommer man till skolan och ska försöka prata med klassen och ens hjärna signalerar "fara, obehag, skydda dig" och alla kroppsreaktioner börjar brusa runt i kroppen, DÅ känns det minsann.

Man får som "kortslutning" i hjärnan.

Man vill bara vända om och fly därifrån, och ofta stannar man hemma och undviker det som väcker ångest och obehag. Vilket gör att det bara blir ännu värre nästa gång.

Eller så undviker vi den ångestväckande situationen på annat sätt, tex genom att be någon annan ringa, beställa eller betala.

Så skönt på kort sikt att få slippa, men på lång sikt gör det bara ångesten värre och man LÄR sig aldrig att klara av dessa situationer.

Precis som vid andra "fobier" rädslor och situationer som väcker ångest så behöver man träna på att i steg utsätta sig för dem, närma sig steg för steg. Låta hjärnan få upptäcka att "inget farligt händer" så att inte larmsystemet behöver sätta igång, och att man själv har tekniker för att andas lugnare, slappna av och kan styra situationen lite mera.

Ångest och rädsla är inte logiskt på något sätt, då man är hemma och lugn så kan man vilja och tänka att man ska göra och klara av, men sedan i situationen då "larmsystemet" sätter igång så finns inte det kvar, man vill bara bort.

Man kan träna och lära sig att hantera/ minska ångest.

Att ha en tydlig plan vad man ska göra, en hierarki över vilka situationer som är svårast och "minst svåra" en förståelse för att alla tankar bara är tankar, att träna på att skifta fokus från sig själv till saker eller personer runt omkring, träna på hur man kan göra och säga, och sedan i små steg börja göra det man är rädd för är vägen ur detta. Jobba med tekniker som avslappning, andnings övningar och medveten närvaro.

Vill tipsa dig om en bok av Anna Kåver, som heter Social ångest. Den kan hjälpa dig att se hur just din sociala ångest fungerar och hur just du kan träna för att övervinna din sociala ångest, ta kontrollen över "larmsystemet" igen.

Läs också mera om social ångest(rädsla i sociala situationer) på denna webbsida, det finns också en hel del information på nätet. Snorkel har webbsidan, och även två appar, Snorkel Skills känsloreglering och Snorkelövningar, där det finns en hel del röstövningar du kan prova.

Det finns möjlighet att göra sina egna BETEENDEANALYSER på nätet, dvs se sina mönster och beteenden tydligare, se konsekvenser på kort och lång sikt. Gör din egen lista över steg du vill träna på, gör MÅLSÄTTNINGAR på kort och lång sikt, så du vet vad du vill arbeta mot. (kolla under målsättningar på webbsidan) Det finns också information om STEG FÖR STEG TRÄNING, både på webbsidan och i Appen SNORKELÖVNING och Skills Uppsala Snorkel reglera känslor (kod x330)

 Det är också viktigt med stöd och hjälp från omgivningen, de behöver förstå styrkan i detta, och att det alls inte handlar om ”feghet”.

Du kan kanske läsa om Social ångest och träna/öva tillsammans med någon av dina föräldrar eller annan närstående. . Du kan övervinna din ångest.

Om det blir för svårt på egen hand så be om hjälp från Ungdomsmottagning, Vårdcentral eller psykiatrin, diskutera med dina föräldrar om ev kontakt med BUP.

Skriv igen till frågelådan om du vill och berätta om hur det går för dig. Kram från Snorkel