Inget fungerar mot min ångest, handikappande ångestproblematik.

Hej!

Jag känner mig handikappad av ångest.

Jag är 22 (strax 23) år och har haft stora problem med oro och ångest, även kräk- och sjukdomsfobi, så länge jag kan minnas.

Det kretsar oftast kring kroppsliga symptom - jag får ångest över något symptom, eller får besvärliga symptom när jag har ångest, eller båda i en ond cirkel.

Jag har under åren haft olika terapeuter och lite medicinering för olika perioder av psykisk ohälsa, och har utvecklats i det men känner samtidigt att jag inte är närmare att faktiskt bli fri från min handikappande ångestproblematik.

Jag kan inte flytta hemifrån på grund av detta (mina föräldrar stöttar så gott de kan), jag har nu tvingats ta studieuppehåll, jag kan inte bli ihop med personen jag vill bli ihop med, jag kan inte committa till något och känner mig isolerad och oförmögen att klara mig själv.

Jag börjar förlora hoppet om att någonsin kunna bli av med ångesten och kunna utforska och njuta av mitt liv, börjar tro att det inte går att få bort på grund av att jag alltid haft det.

Jag har fått lust på att pröva saker i livet och hitta mig själv, men hopplösheten börjar växa och blir den större än lusten och hoppet om att må bra, så känns det som att jag kanske för första gången kommer vilja ge upp på min tillvaro.

Så frågorna är väl då: Finns det hopp att bli fri från en sån här ångestproblematik? Trots att jag inte lyckats än genom medicin+terapi+eget arbete?

Vad gör man när man hamnat i en sån här situation och inget tycks kunna fixa det?

Hur ska jag behålla hoppet om att det kan bli bra?

Hej, tack för ditt mail.

Måste börja med att lyfta fram det positiva, att du har fått lust för att pröva saker i livet och ”hitta dig själv” Det är en väldigt bra start! Just lusten och viljan.

Sedan detta med de stora vinsterna du skulle göra om du klarade jobbet med att övervinna din ångest, kunna plugga klart, flytta hemifrån, bli tillsammans med den partner du vill, våga lita och ”committa” till andra m.m.

Detta blir dina långsiktiga mål.

Med risk för att du hört det tusentals gånger, då du haft ångestproblematiken länge, så vill jag påminna om att ångest är en naturlig reaktion, helt ofarlig, (men väldigt ”smärtsam” obehaglig och jobbig) och väldigt viktig, utan ångestreaktionen skulle inte mänskligheten ha överlevt.

Det är en överlevnadsstrategi. Helt avgörande för vår fortlevnad då vi levde som grottmänniskor, vi var tvungna att reagera snabbt, starkt och ”utan att tänka så mycket”, vid faror av olika slag. Som t.ex. vilda djur, farliga insekter o reptiler, farliga höjder, giftiga bär o växter, vid överfall av andra ”infödingar” m.m.

Hjärnan signalerar FARA till kroppen som förbereder oss att fly eller slåss för vårat liv.

Det sätter igång en massa kroppsreaktioner för att göra oss starka, snabba och smidiga, för att kunna just fly eller slåss.

Hjärtat slår snabbt för att pumpa blod ut till musklerna, andningen blir snabb och ytlig, vi får ”tunnelseende för att fokusera bättre, svettningar för att ”glida bättre, spänd och kamp/försvarsinställd i kroppen, andra mindre viktiga funktioner i kroppen som tex matsmältning avstannar. ( du kan läsa mera om ångestreaktionerna i kroppen och dess funktion)

Om man blir jagad av ett farligt djur eller håller på att bli överfallen av en rånare, så tänker man inte så mycket på dessa kroppsreaktioner, man har fullt upp med att fly eller slåss för livet.

Men dilemmat är att hjärnan och kroppen inte kan skilja på en verklig fara, eller på en ”fara” som bara finns i vårat huvud, fantasier och tankar, samma system sätter igång oavsett.

Är man rädd för att åka buss, prata med andra, stå i kö eller sitta i klassrummet, så sätter detta system igång även då, och kanske bara vid TANKEN på att göra det,  och då känns det väldigt obehagligt att hjärtat klappar, andningen skenar, svettningar, yrsel, flimrande syn m.m.

Då man har panikångest är det dessutom just dessa ”kroppsreaktioner” som man är rädd för, det är starten av något i kroppen som sätter igång ångestsystemet.

Man kan säga att vi har som en sorts scanner, som scannar av faror, något som även det var livsviktigt då vi startade ”människokarriären”. Den var ju viktig då hela världen bestod av en massa faror hela tiden, vi var tvungna att vara beredda och kunna fly eller slåss.

Idag har många den överaktiva ”scannern” kvar, man har en ökan beredskap för det man är rädd för, vare sig det handlar om ormar, andra människor, sjukdomar eller ångestsymtom från kroppen.

Minsta lilla pirr eller bara tanken på att möta andra, gör att vi tänker FARA och systemet sätter igång.

Allt känns då så obehagligt, vi tänker att ”detta klarar jag inte av” "det värsta kommer att hända" och så lämnar vi situationen.

Det leder också till att allt fler situationer känns ”farliga” vi känner att vi inte har kontroll över kroppen, är rädda för vad som kan hända och vad andra ska tycka.

Man blir livrädd för att få ångest bland andra och isolerar sig och slutar med det mesta.

Man blir mer och mer ”handikappad” och beroende av andra. Känner du igen detta??

Du undrar om man kan bli fri från sådan här ångestproblematik, JA säger jag, eller ja, ångestreaktionen är jätteviktig, den behöver du ha kvar, med lära dig att inte bli rädd för den, ta kontrollen över den, hantera den, men visst får du vara beredd att jobba, och ha dina mål det du har att vinna på detta, i sikte.

Du kan fixa det, ingen annan tyvärr, det är DU som behöver ta kommandot.

När du känner igen de situationer som triggar din ångest, känner igen dina symtom på att den ”sätter igång” och känner igen vad som händer i kroppen. ( du har säkert fått springa snabbt i trappor, snurrat på en stol, hållit andan, andas genom sugrör etc för att känna igen ångestsymtomen och upptäcka att du KAN få dem att lägga sig.

(Genom att slappna av, andas lugnt, räkna andetagen, distrahera dig, mm)

(Kolla övningar i appen Snorkelövningar.)

Jag vet inte vilken form av terapi du provat, men det som har bäst effekt på ångest är ju KBT, dvs att i steg närma sig det man är rädd för, stanna kvar i situationen tills ångesten lägger sig lite.

Ha en plan för vilka steg man ska träna på o.s.v.

Om man inte är helt och fullt med på behandlingen, och gör det medvetet så att säga, så funkar det inte bra.

Om jag är livrädd för spindlar, men går fram till spindeln i lådan, håller andan, är fortfarande på helspänn, kanske blundar etc. så spelar det ingen roll hur många gånger jag gör det, ångesten släpper inte i alla fall.

Just sådant kan vara ett problem, eller att man har ”säkerhetsbeteenden” att man kan göra det man är rädd för, men bara om jag också gör mitt säkerhetsbeteende, kan vara vissa kläder, sitta på visst ställe, ha någon med sig hela tiden, ta en tablett m.m, det gör också att ångesten inte minskar, eftersom jag inte själv litar på att jag klarar av ångesten och situationen.

Har du provat mindfulness, medveten närvaro, avslappningstekniker, andningsövningar m.m?

Finns en del övningar på denna webbsida, och även då

Snorkels App som heter Snorkelövning med många olika övningar och

Skills Uppsala Snorkel reglera känslor (kod x330)  Ladda ner den och lyssna.

Läs mera på denna sida om ångest, vad är och vad göra.

Skriv igen om du vill, kram från Snorkel