Gråter på natten av ångest.

Jag gråter varje natt (oftast innan skolan) för jag har så mycket ångest. Vad ska jag göra åt de? // anonym

Hej, tack för ditt brev.

Du skriver att du gråter varje natt för att du har så mycket ångest, ofta på natten innan skolan. Så ska du naturligtvis inte behöva ha det!!

Du skriver ingenting om hur din ångest eller dina ångest-tankar ser ut, vad är det som triggar igång din ångest.

- ångest för att du inte kan sova

-ångest över att det är jobbigt i skolan

- social ångest

- händer det något i skolan som du är rädd för, mobbing eller annat?

Det har stor betydelse om det är ångest som kommer utifrån dina tankar och känslor inför något du bara TÄNKER/eller tolkar är farligt eller läskigt, eller om det faktiskt händer något som är fara för dig. 

(Det är ungefär som då man går ute på kvällen, blir lite rädd då man hör något litet ljud, tänker tanken att någon är efter en, börjar springa och när man springer ökar rädslan till ”vild panik” man är övertygad om att någon jagar efter en, hör stegen, tycker att man hör någon springa efter, hjärtat bultar, andningen är snabb och man flåsar, tänker katastroftankar på vad som jagar en. När man kommer fram till ytterdörren upptäcker man att man inte alls är jagad, man bara tolkade något man hörde eller kände negativt, och reagerade på det)

Själva beteendet att fly sätter igång kroppens ”larm och stressystem”.

Om det däremot händer något på dagen, att man är utsatt på något sätt, så måste man ju ta tag i det som händer, få stopp på det. Har du berättat för dina föräldrar, har ni haft möte med skolan?

Ångest är smärtsamt och mycket obehagligt ibland, men själva ångesten är inte på något sätt farligt, ångest är kroppens reaktion på en upplevd "fara" det är en överlevnadsstrategi som vi haft sedan vi var "grottmänniskor", och helt avgörande för mänsklighetens varande, fortlevnad och utveckling.

Att vi varit vaksamma och skyddat oss från faror på olika sätt.

 Även idag är det viktigt, än om vi inte alls lever med "faror" på samma sätt som förr, då giftiga växter, farliga djur och insekter, vattenmassor och jordskred, och andra krigsinställda infödingar var en stor del i vår vardag. Vi upplever en "fara, ett obehag", ofta är reaktionen inlärd utefter tidigare erfarenheter, (och vi har som en "inbyggd scanner" som scannar av omgivningen efter dessa faror vi är rädda för) hjärnan signalerar FARA och hela kroppen ställer in sig för att kämpa eller slåss, fly eller undvika denna "upplevda fara, kämpa för överlevnad.

Om man blir jagad av ett livsfarligt djur, och man måste använda alla sina sinnen för att fly och slåss mot detta djur, så behövs en massa "extra styrka" i kroppen. Hjärtat pumpar snabbt, slår hårt, pulsen ökar och andningen blir snabb och ytlig. Detta för att blodet snabbt ska ut till musklerna för att göra oss starka och snabba, andningen blir snabb och ytlig för att syresätta blodet snabbt, av samma anledning. Vi får tunnelseende - allt fokus på faran, inget annat ska ta uppmärksamheten.

Det är även så att det vi uppmärksamma förstärks och ökar (visst har du sovit bredvid någon som snarkar extra högt, man kan inte tänka på något annat, känns som det ekar i hela rummet). Andra funktioner i kroppen sätts i vila, då de inte behövs i kriget för överlevnad, tex matsmältning, vilket ger olika symtom från mage och tarm. mm. Det händer mycket i kroppen. Våra tankar blir också helt fokuserade på allt detta med "faran" och det som händer i kroppen. Du skulle inte reagera på detta OM du blev jagad av ett farligt djur, men om man är hemma i soffan, börjar tänka på något man tycker är hemskt, eller om man har panikångest och "faran" är minsta lilla pirr i magen och en stark rädsla för att få en panikattack och just denna rädsla driver igång hela alarmsystemet/paniken, så blir det mycket obehagligt.

Om man har ångest, för att man TÄNKER att något är farligt, eller att man oroar sig för något som man tror kan hända, så behöver man jobba med just det.

Man behöver få igång kroppens andra system "lugn och ro" systemet för att lugna och trygga sig, inte följa och tro på sina katastroftankar.. Få kontakt med hjärnans främre delar, frontalloberna, där logiskt tänkande, planering, förmåga att se mönster och konsekvenser mm utgår ifrån.

Starka känslor utgår från hjärnans del Amygdala, och allt man tänker och gör då man är i en stark känsla blir känslostyrt, alltså utan förnuftigt tänkande, man reagerar utefter skräck och i "panik"

Du har säkert tänkt eller gjort saker då du varit mitt uppe i en stark känsla och efteråt då känslan lagt sig funderat varför du gjorde/sa/tänkte så där…

Om man är jätterädd, har full ångest, är fullt krigsberedd, andas snabbt och ytligt, har fullt fokus på "faran" spänner hela kroppen, och "tänker paniktankar" (varför släpper det inte, står inte ut, detta är så fruktansvärt, vad ska jag göra, vad kommer att hända osv.) just för att du är så rädd eller orolig att  ”något hemskt kan hända” så tar det mycket längre tid att det släpper, ångesten sjunker.

Man får ytterligare en mycket obehaglig erfarenhet - nästa gång, nästa kväll, i en liknande situation blir man jätterädd att det ska bli så igen- och så börjar alarmsystemet gå igång just av den rädslan... I en ond cirkel.

Då man har denna starka ångest, kroppen är ”krigsberedd” så är det helt omöjligt att kunna sova, inte konstigt alls, vem lägger sig och sover då man upplever att man är mitt uppe i ett slagfält, i ett krig???

Detta med att du inte får/kan sova behöver du få hjälp med, att kroppen får återhämta sig, gå ner i varv, att inte larmsystemet är på full styrka hela tiden. Sömnen kan vara svårt att vända på egen hand, du kan behöva hjälp under en period.

Prata med dina föräldrar om kontakt på VC, Bup eller börja med att prata med skolsköterska eller kurator på din skola.

Sömmen är en otroligt viktig grundsten i all psykisk och fysisk hälsa. Vem som helst blir smått ”förvirrad” efter några nätters sömnlöshet.

På denna webbsida, www.snorkel.se där man under VAD ÄR och VAD GÖRA hittar strategier och verktyg för att på olika sätt träna sig i att hantera ångest, alltså inte bli så rädd när den kommer, utan bemöta alarmsystemet (om man inte behöver fly eller slåss från en verklig fara) med att så att säga till kroppen, "det är ok, lugna ner dig, behövs er inte fly eller slåss" inte spänna sig, inte fly, inte tro på sina katastroftankar.

Viktiga strategier är att andas lugnt, slappna av, distrahera sig själv, skifta fokus, göra saker som får igång lugn o ro-systemet (ta ett varmt bad/dusch, smörja in sig, se vackra minnesbilder, lyssna på vacker musik mm. Läs mera under krisfärdigheter. Prova t.ex. TIPP-färdigheter, se filmen på webbsidan.

Våra appar

Skills uppsala Snorkel reglera känsla (använd kod X330 gör sedan ett eget enkelt lösenord) handlar om just känslor, varför man har dem, beteenden som är kopplat till känslan och övningar i att reglera starka känslor som ”tar över” och nästan dränker oss (just övningar i att stanna upp, andas lugnt och slappna av)

Snorkelövning är olika röstövningar och instruktioner i att hantera ångest, krisfärdigheter, avslappning, andning mm

Beteendecoach för att förstå sig själv bättre, se hur situation, tankar, känslor, kroppen och det vi sedan GÖR, hänger ihop. Och vilka konsekvenser det blir på kort och lång sikt.

Prata med dina föräldrar och med skolsköterska/skolkurator. Du kan kanske visa dem ditt mail och ditt svar. Ju längre du väntar desto sämre mår du. Några nätter avslappnande sömn kanske gör att du får ork att träna att stå emot dina katastroftankar på ett helt annat sätt.

Läs också andras frågor och svar om oro/ångest i frågelådan.

(Skriv i frågelådan igen om du vill och berätta mera om hur och vad din ångest ser ut)

Kram Snorkel