Skönt att göra i trosan.

Hej.

Mamma säger jag är psykiskt sjuk men jag tycker inte det, måste hon få rätt då? Jag är en flicka på 12 år och jag gillar att hålla på med en sak som är ovanlig, så det vet jag, men jag gilla det och gör bara det i smyg och ingen annan behöver göra nåt eller så.

(Ni få ta bort det här om det inte e okej ha på sidan) 

Jag gillar att strunta i att gå på toa för det är skönt att göra i trosan.

Så jag har gjort det nu i några månader fast blitt mer och mer, och jag tycker bara det är skönt. Men jag har inte nåt psykiskt problem för det tycker jag, men varför säger mamma att jag har det? Jag gör det aldrig i skolan eller när nån annan kan märka och så. Ibland gå jag ut i skogen där jag bor och gör det och gillar gå så där ett stund. Och jag fixar med allt när jag kommer in, jag byter kläderna, tvätta dom så bra jag kan. Jag gilla värklien göra så för det är jätteskönt.

Men kan mamma ändå bestämma jag måste ändra på mig och att jag inte få gilla det? Föräldrar få väl inte tvinga mig vad jag ska gilla och inte och de är ju inte nåt farligt lixom. Varför ska mamma få säga jag är psykiskt sjuk för bara det här? Jag mår jättebra när jag gör det men det verka som om ingen förstår det. Är det fel på mig bara för det?

Hej, tack för ditt brev.

Din mamma är nog orolig och rädd, hon kanske aldrig hört talas om detta tidigare, därför säger hon som hon gör och vill att du ska sluta.

Kanske är hon orolig och rädd att det ska påverka dig negativt på något sätt. Antingen att det blir mer och mer, värre, att det kommer att hindra dig från att vara med kompisar eller fokusera på skolan och andra intressen. (Du skriver också att det blivit mer och mer.)

Eller att din mamma är orolig att någon ska upptäcka det och att du blir retad eller att det "sprids rykten" om dig. Att du "kommer till skada" på något sätt, ställer till problem för dig nu eller i framtiden. Har din mamma kunnat berätta om vad som gör henne rädd?

Ofta säger man "dumma saker" när man är rädd och orolig. Man "tar i" för att få den andra att sluta med det man tänker är "fel" eller kan bli svårt/jobbigt på något sätt.

Du är 12 år och börjar kanske så smått upptäcka din lust och sexualitet. Du tycker att det är skönt, finner njutning av att göra i trosorna och det är du inte ensam om, än om det är ovanligt.

Det kanske är så att du behöver prata med någon om detta, och om din mammas reaktioner. Din mamma kan också behöva prata med någon utomstående om sin rädsla, sina tankar och känslor runt detta.

Du kan vända dig till närmaste ungdomsmottagning, de har mycket kunskaper om ungdomars utveckling och begynnande lustkänslor. Det finns också www.umo.se en ungdomsmottagning på nätet.

Om detta inte är något som får dig att må dåligt, att det "tar över" andra aktiviteter, tar en massa tid, tar alla dina tankar eller är något du inte kan "styra", att det blir ett "tvång och ett måste" så är det som du säger, inget som någon tar skada av, är inte farligt eller som gör att man är psykiskt sjuk.

Du och din mamma behöver mera kunskap om detta och behöver prata mer med varandra om detta, kanske ungdomsmottagningen kan hjälpa er med det.

Hur mår du i övrigt, förutom att du gillar det här? Hur har du det i ditt liv med din livsbalans, hur är det med kompisar, familj, fritid/intressen och i skolan?

Vad gör dig glad, vad tycker du om att göra, och vad gör dig ledsen och får dig att tappa energi?

Denna webbsida handlar om olika former av psykisk ohälsa hos barn och unga, läs mera på webbsidan om du vill.

Och skriv igen i frågelådan.

Kram Snorkel