"hatar" mig själv.

Fråga

Ibland tänker jag att jag gillar min kropp, men jag har börjat tänka mer att det är för att jag inte orkar tänka något annat. Sedan jag gick i fyran (ska nu börja gymnasiet) så har jag alltid hatat min kropp.

Nu har jag dock börjat gilla mina ben lite i alla fall. Men det jag hatat mest är min mage och mina bröst (jag ville helat inte ha några bröst alls).

Jag har även alltid hatat mig innifrån och hur jag är som person.

Jag är så blyg att jag knappt kan säga hej till någon jag känner samtidigt som jag hyperpratar med vissa personer så att de blir irriterade.

Jag blir även väldigt lätt irriterad och känner alltid att jag alltid behöver ha rätt i saker samtidigt som jag vet att det inte behövs.

Jag blir lätt glad, lätt arg och väldigt lätt ledsen. Jag kan bli ledsen så himla lätt och det tar upp en stor del av min vardag.

Jag stör mig på saker lätt, t ex mat och andra människor. Jag har kollat om jag är deprimerad, men det är jag inte.

Det känns liksom som att jag är två personer samtidigt, men inte på ett bra sätt. Mer som att det är ur funktion och det känns inte bra.

Allt i livet känns bara så förvirrande just nu och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Jag har aldrig vetat det och det börjar bli tröttsamt.

Svar

Hej, tack för ditt brev. Du hade inte skrivit någon mailadress så jag kunde inte skicka något mail direkt till dig. Du har under många år tänkt negativt om dig själv, skriver att du alltid "hatat" dig själv, hur du ser ut och hur du är som person. Våra tankar påverkar och styr oss väldigt mycket, om du föreställer dig att våra tankar om oss själva är som om vi ständigt hade en person bredvid oss som kommenterade allt vi gjorde och sa, hur vi såg ut och om vi duger eller inte. Tänk dig att den personen ständigt sa hur fel vi gjorde, hur fula vi var eller hur de hatade oss. Visst skulle det knäcka vem som helst, fast vi kämpade att inte lyssna eller ta åt oss, så skulle vi tro på vad personen sa eller hur? Tankar är bara tankar, ingen sanning, men vi har en tendens att tro på alla våra negativa tankar om oss själva hur fel de än är, men inte våra positiva. Om du tänker att du är rik, besitter magiska krafter eller kommer att vinna på lotteri idag, inte tror du på det fullt och fast? Men om du tänker att du är ful, är klantig eller sämst på något, då tror du på det. Du dömer dig själv hårt, och jag anar att du även tänker att andra gör det? Är det så? Det låter som om du brottas med att duga, göra rätt/ha rätt, inte göra fel etc även i relation till andra. Det gör dig blyg och osäker. Det låter som om du har ett ständigt fokus på dig själv och hur du "upplevs". Att träna på att flytta fokus ifrån sig själv, hur man ser ut och gör och kan tänkas uppfattas av andra, dessa ständiga negativa tankar, flytta fokus ut mot dem man möter, vad man ser, hör, luktar osv kan göra en stor skillnad. Skulle tipsa dig om att prova mindfulness, medveten närvaro, att vara i det som händer precis just nu, utan att döma eller påverka, bara genom dina sinnen uppleva det som är just nu. (läs mer på vad är och vad göra om mindfulness, medveten närvaro) Du kan då också bli mera medveten om hur du tänker om dig själv och hur det påverkar dig, träna på att ifrågasätta dina negativa tankar om dig och inte alltid tro på dem. Under känslor och känsloreglering finns också en del övningar i att stanna upp, andas och slappna av, som hjälp för att vara i nuet, och reglera då känslan blir för stark och tar över. Om du mailar till snorkels frågelåda igen med din mailadress kan jag skicka dig en app om känslor och känsloreglering som gör det lättare att öva, om du vill. Du beskriver att du är väldigt känslig, lätt känner känslor, och det kan ju vara något väldigt positivt om inte känslorna dränker en, att kunna känna glädje, sorg, ledsnad och lycka över saker som händer, att känna det som är och samtidigt veta att känslorna ändras utifrån vad som händer och vad vi tänker och gör. Känsliga personer kan också vara väldigt empatiska och kärleksfulla, vara lyhörda även på vad andra känner och hur de har det. Kan njuta mycket av vacker musik, vackra texter, vackra föremål mm som väcker känslor. Hur är det för dig? Har du någon att prata med, som kan förstå hur du tänker och känner? Någon att bolla alternativa tankar med, som inte ständigt är negativa om dig själv. Fundera på om du skulle vara hjälpt av det, kanske på elevhälsan på din skola. Skriv i frågelådan igen om du vill, kram Snorkel