Tänker hela tiden att jag vill se ut som alla andra.
Fråga
Hej jag är en tjej på 13 år och jag praktiskt taget hatar mig själv. Varje dag önskar jag att jag såg ut som alla andra. Jag har lockigt hår, har lite mörkare hy och är lite större än den ”normala tjejen”. Det enda jag önskar är att jag såg ut som alla andra, med rakt hår och allt. Varje dag försöker jag äta så lite som möjligt och jag tränar på natten istället för att sova, så att jag inte blir tjock efter jag har ätit något med mycket kalorier etc. Och jag har absolut INGEN att prata med det om. Jag har alltid haft mitt lilla kompisgäng, samma personer. Men på senaste tiden har dem ändrats, dem jagar killar innan skolan, i skolan, efter skolan HELA TIDEN. Och jag är så trött på det, jag seriöst orkade inte eftersom jag pluggar varje minut av mitt liv. Så jag ”ditchade” dem och skaffade nya vänner, men dem har liksom varit bästisar i 2 år så jag är alltid lite utanför. Mina lärare är typ rasister och hatar mig Och mina föräldrar hatar mig också. Eller rättare sagt min mamma. Hon stressar livet ur mig med skolan etc även fast jag bara går i sjuan. Och det har också tröttat ut mig sjukt mycket. Dessutom behöver min lilla syster inte göra ett skit, hon skyller allt på mig och hon får allt hon vill ha. Jag är rädd för att prata med mina föräldrar, jag är rädd för att dem ska bli arga på mig Jag vet att jag har skrivit för mycket men jag känner mig bara så mycket bättre efter att ha skrivit här ❤️
Svar
Hej, tack för ditt brev.
Du är "missnöjd" med dig själv och hur du ser ut. Du dömer dig själv och kämpar med att försöka ändra dig själv. Att överträna och räkna kalorier är en livsfarlig väg att gå. Du riskerar att fastna i en ätstörning. Jag har skockat ett annat svar till dig om det.
Dina kompisar har börjat fokusera och lägga all energi mot killar, vilket du inte är intresserad av, det gör att du känner dig ensam och utanför. Du känner också stor press och stress av skolan.
Din negativa syn på dig själv, negativa tankar om att du "hatar" dig själv, får dig att må dåligt. Tankar är vårt ständiga "småprat" med oss själva. Som att ha någon gående bredvid sig som hela tiden dömde, kommenterade eller ifrågasatte allt som hände och som man gjorde, då påverkas man mycket. Vissa tänker mera negativt än andra, och då ofta mera negativt om sig själv.
Vad utlöser dina negativa tankar, är det då du ska göra något, känner krav/förväntningar på dig, träffa någon, ser TV, hör viss musik, då det är tyst.. Hur ser de ut, är det tankar på att inte duga, inte klara av, eller inte kan göra rätt?
Tankar är bara tankar, ingen sanning, men vi har en tendens att TRO på våra tankar, i alla fall de negativa. Om vi tänker positiva tankar som att vi kommer att ha alla rätt på provet, vinna en massa pengar eller att vi är älskade av alla så tror vi inte alls på det, men om vi tänker motsatsen så tror vi på det.
Det är lätt att fastna och "älta" negativa tankar, och att de tynger ner en och skapar en massa onödig oro.
Att försöka "tvinga sig själv" att inte tänka på något går inte, prova med att säga till dig själv "jag får inte tänka på en rosa elefant, får absolut inte tänka på en rosa elefant, med sin långa rosa snabel och stora rosa öron. Får inte tänka på den rosa elefanten. Vad händer då? Jo det är precis just det du gör, tänker på den rosa elefanten.. Eller hur?
Börja istället med att lägg märke till och notera hur dina negativa tankar ser ut, bara se på dem som tankar, acceptera att du har dom som alla andra tankar du har. Det är bara tankar. Föreställ dig att tankarna glider förbi som moln på himlen, kommer, glider förbi och ett nytt moln, en ny tanke kommer och går. Låt dem glida förbi utan att fastna i dem. Säg till dig själv, "där kom en TANKE om att jag är värdelös" Och där kommer en tanke om att jag kommer att misslyckas" "där kom en tanke om att..." osv.
Detta handlar om mindfulness, medveten närvaro att vara precis här och nu i det som händer.
Läs mera om medveten närvaro och prova övningar här på webbsidan eller i Appen Snorkelövning som du kan ladda ner gratis. Det handlar om att styra fokus och uppmärksamhet dit där du vill ha den, vara i det som händer just nu med alla sinnen, istället för att fastna i att ”granska och döma” sig själv i allt man gör.
Prova att styra din uppmärksamhet, styra fokus och distrahera dig själv på olika sätt, gå helt in i det du gör, istället för att ha fokus på de självdömande tankarna.
Beskriv tyst för dig själv det du gör, nu går jag vägen fram här, ser bilar, träd, människor, nu tar jag fram en tallrik, sked, öppnar kylen tar fram fil och flingor.. Beskriv rummet, människor, och så vidare.
Du kan också träna att parera varje negativ tanke om dig själv med en positiv. Gör en lista över positiva saker om dig själv att ha tillhands. Tex jag är en bra vän, jag är bra på matte, jag har klarat att sjunga inför publik, jag är bra på att lyssna och inte avbryta andra, jag gör så gott jag kan etc. Du kan be någon närstående om hjälp med att göra listan. Du kan samla lappar i en burk, öppna och läsa en varje kväll, och ha fokus på den.
Att säga STOPP till sig själv då man börjar jämföra sig med andra är också en teknik, man är bra på olika saker, den enda man egentligen kan jämföra med är sig själv och hur man kämpar mot sina egna (rimliga) mål. Att verkligen stoppa sitt eget dömande och ”gå därifrån” resa sig upp och göra något annat.
Annat som kan vara till hjälp, då du fastnar i dina negativa tankar och ditt självdömande, när de kommer, är att ifrågasätta dem lite, inte ta dem för annat än tankar, inte någon sanning.
Det är en skillnad att tänka;
-Jag ger upp! eller -Jag ska pröva ett annat sätt
-Jag kan inte göra bättre eller -jag kan alltid bli bättre
-jag kommer aldrig att klara det eller -jag ska lära mig hur man gör
-Det här är för svårt eller -Det här kanske tar lite längre tid
-jag kan ingenting eller -det här behöver jag öva mera på
Hoppas detta kan vara en hjälp på vägen, det krävs lite träning att göra annorlunda, går inte på en gång. Prata med elevhälsan på din skola, de kan också hjälpa dig med strategier för att må bättre. Och ni kan också tillsammans fundera på hur du kan berätta för dina föräldrar om hur du mår och känner. Gå inte ensam med dina tankar och känslor.
Kram Snorkel