Mått dåligt länge, blir långsamt allt värre.

Jag vill inte göra någonting alls.

Har mått dåligt i flera år med det blir bara långsamt värre och värre. Har kontakt med psykolog osv men inget hjälper typ.

Förut så har det varit så att jag har kunnat distrahera mig själv från tomheten och ångesten med hjälp av att prata med kompisar o t.e.x lyssna musik men nu funkar inget längre. Har knappt några kompisar kvar och det känns som att det kompisgänget som jag faktiskt gillar håller på att bryta upp eller bara gillar inte mig.

Det finns bara en person jag vill prata med men hon känner inte samma. Jag har inte frågat henne men det är ändå väldigt självklart. Försöker prata med henne och de andra men oftast så säger jag något konstigt som inte alls hänger ihop. Jag känner mig inte nervös eller så det är bara att jag inte riktigt kan tänka klart.

Känns lite som att jag håller på att bli en sociopat och att alla kommer lämna mig. Börjar snart skolan. Jag valde helt fel gymnasium men jag orkar inte byta för jag vet inte vad annars jag skulle välja.

Ingen i klassen gillar mig. Alla tänker att jag är konstig och den gruppen som jag är med i gillar jag inte speciellt mycket o dem är inte så förtjusta i mig heller känns det som. Jag träffar ingen av dem utanför skolan för de vill inte ta något initiativ och jag orkar inte.

Förut hade jag självmordstankar ganska ofta men jag har insett att jag inte vill dö. Det ända jag vill är att ha någon som ser mig och behandlar mig bra

Hej, tack för ditt brev.

Du har kontakt med psykolog och jag förutsätter att ni tagit ställning till om du mår så pass dåligt så att du behöver kontakt med läkare och ställningstagande till antidepressiv medicinering. 

Du har mått dåligt under flera år, och har gått och går hos en psykolog, men tycker att det bara blir värre. Du beskriver passivitet, initiativlöshet, tomhetskänsla och ångest, har tidigare haft s-tankar, men inser ändå att du inte vill dö, bara ha en "förändring" vill bli sedd och accepterad. Du känner att du valt fel gymnasium, men orkar ändå inte byta, då du inte vet vad du skulle välja istället. Just när det gäller gymnasieval så har det ju väldigt stor betydelse för ens framtid. Det brukar finnas Studievägledare på skolan, om inte annat kan din skola hjäpa dig att komma i kontakt med en sådan. De har mycket kunskap om den osäkerhet man känner då man är ung och ska göra stora val inför framtiden. De brukar ha testprogram som man kan göra för att upptäcka vad som skulle passa, vara intressant och inspirerande. Tveka inte, ta kontakt med en studievägledare. 

Du beskriver att tidigare strategier som distraktion, musik, kompisar mm som fungerat, inte räcker längre.

Det låter också på det du skriver att kompisar och dina negativa tankar om just kompisar och dig själv, påverkar dig mycket. Du "vet" redan innan vad som kommer att hända, och det är inte något positivt direkt.. ""håller på att bli en sociopat", "alla tänker att jag är konstig", "alla kommer att lämna mig" "kompisgänget gillar inte mig" "jag har inte frågat men det är självklart att xx inte vill prata med mig"

Tankar är vårt ständiga "småprat" med oss själva. Som att ha någon gående bredvid sig eller sittande på axeln, som hela tiden dömde, kommenterade, tolkade och ifrågasatte allt som hände och som man gjorde, då påverkas man mycket.

Vissa tänker mera negativt än andra, och då ofta mera negativt om sig själv. Tankar påverkar våra känslor, våra reaktioner i kroppen och det vi sedan gör.

Om man till exempel går förbi en grupp ungdomar som skrattar, och då tänker "de skrattar åt mig" "De tycker att jag ser konstig ut" då kommer ytterligare en mängd negativa reaktioner. Man kanske känner rädsla och obehag, pulsen slår hårt, hjärtat klappar, andningen ökar och man blir spänd och stel. Troligtvis så ökar man på stegen och skyndar förbi. Vid nästa tillfälle då man närmar sig samma plats, eller en grupp ungdomar, så kommer samma tankar "de kommer att skratta åt mig" och man kanske går en stor omväg.

Läs mera om negativa tankar och vad man kan göra för att bryta dem.

Snorkel - Tankar

Du skriver att du inte är "nervös" då du ska prata med något, men att du inte kan tänka klart. Förmågan just att tänka klart, fokusera, se mönster, planera, logik med mera sitter i hjärnans främre delar, frontalloberna. Då vi har starka känslor, känner obehag, stress med mera, så utgår det från Amygdala, delar av hjärnan som sitter under örat. Det triggar vårat "alarmsystem" vi ska vara beredda på fysisk aktivitet, fly eller slåss, sätter igång reaktioner i kroppen för att förbereda för det. Troligtvis så aktiveras din Amygdala, kan aktiveras bara av tanken på att något jobbigt eller obehagligt kan hända, och därmed förlorar du delar av förmågan att tänka och se klart. Det kan vara så subtilt så du inte är medveten om dina "katastroftankar" i sociala situationer.

Har du jobbat med att skifta fokus? Tränat mindfulness - medveten närvaro, det handlar just om att styra fokus och uppmärksamhet, från där och då till här och nu. Ofta oroar vi oss och dömer saker som redan har hänt, som vi inte kan påverka, eller saker som vi tänker och tror kan hända, som vi faktiskt inte vet alls. Detta tar uppmärksamheten från nuet i stunden, som man faktiskt KAN påverka. Läs mera om medveten närvaro här, prova övningar och se filmer. Snorkel - Mindfulness 

Det är vanligt att man har allt fokus på sig själv, hur man låter, vad man säger, ser ut, uppfattas med mera, då man är stressad i en social situation. Man spänner sig, "låter konstigt" får "black out" då Amygdala och inte frontalloberna är aktiverade, och "pratar lite surrigt" kanske. Och man kämpar med att både ha koll på VAD man säger och hur det låter. Kan du känna igen det?

Att träna på att slappna av, andas lugnt, avspänd och ha fokus på den andra, kan hjälpa mycket i sociala situationer.

Snorkel har också två appar;

Snorkelövning, men instruktioner och inspelade röstövningar i avslappning, lugn andning, medveten närvaro med mera.

Skills Uppsala Snorkel reglera känslor (kod x330) om känslor, varför vi har dem, beteenden kopplat till olika känslor samt övningar i att hantera starka känslor.

Prova också beteendeanalys, finns på startsidan www.snorkel.se "se en kedja av händelser", förstå varför vi gör som vi gör och vilka konsekvenser det får. Se instruktionsfilmen, läs informationen, se målsättningar, alternativa beteenden och färdiga exempelkedjor. Börja med färdiga alternativ då du tränar på egna analyser.

Hoppas detta kan vara en bit på vägen, att försöka prova med något nytt. Prata är viktigt men om man har "ont någonstans" hjälper inte bara att prata om det, man måst GÖRA, för att få till en förändring. Och gör man som man alltid har gjort så får man det man alltid har fått.

Det är också lättare att lägga till en ny vana, ett nytt beteende, än att bara "stå emot" och sluta med något.

Läs också andras frågor/svar i frågelådan, det finns 11 olika kategorier. Skriv gärna igen i frågelådan och berätta hur det går för dig, prata med din psykologkontakt om hur ni kan jobba tillsammans framåt.

Och boka tid hos Studievägledare.

Förändringar kan behöva göras i små steg, ett steg i taget, man kan äta en hel elefant bara man gör det i steg. Har man "hela elefanten på tallriken framför sig" så känns det omöjligt.

Kram Snorkel