Deppig, gråter, och jobbiga tankar-jag är 10 år

Fråga

Hej,jag är 10 år och jag brukar att vara orolig,deppig och gråter väldigt mycket. Nu har det blivit lite bättre men i våras och under sommaren var det som värst. Jag brukar också tänka negativt om mig själv t.ex. varför finns jag, jag borde dö och flera hemska tankar.

Ibland kan jag tycka att det är konstigt för jag har världens bästa föräldrar.

Svar

Hej, tack för ditt brev.

Jag vill börja med att skriva lite om tankar, vi alla människor tänker väldigt mycket hela tiden.

Tankar är just tankar, ingen sanning, tankar är vårat ”prat med oss själva” som bilder och fantasier som uppstår i vår hjärna.

Ofta hakar en tanke fast vid en annan tanke, och det blir som en tankekedja; jag ser en häst, får tanken att jag önskar att jag kunde rida, tänker sedan att vi inte har råd med att jag får ta ridlektioner, tänker sedan att ”alla andra har råd”- ”bara jag som inte får” – och jag blir ledsen och deppig.

Jag hinner nästan inte med att bli medveten om mina snabba tankar, utan upplever mest att jag ser en häst och blir ledsen, kanske så ledsen att jag gråter och bara vill gå hem, inte vara ute längre.

Om man tänker jobbiga och negativa tankar, och TROR på dessa tankar, tänker att de är sant, så blir man ledsen och kanske rädd. Om jag tänker negativt om mig själv eller saker som kan hända, och tror på det så blir man OFTA ledsen.

Det är som att ha någon bredvid sig som hela tiden viskar negativa, hemska och taskiga saker till mig, om att jag inte är värd något, är dålig, inte kommer att klara av saker, att det kommer att hända hemska saker, om jag TROR på dessa tankar, så blir jag ofta ledsen.

Vi människor brukar ofta tro på de negativa tankarna, men inte på de positiva tankarna, som om vi tänker ”jag kommer att hitta en miljon imorgon” ”jag kan cykla snabbast i klassen” ”imorgon kommer det att hända något superkul som jag inte vet om” – så tror vi inte alls på samma sätt på dom tankarna- fast de är ungefär lika mycket ”sanning” i dem…

Tankar påverkar oss mycket, vad vi känner, vilka känslor vi har och vad vi gör. Man kan faktiskt själv välja lite vad man vill tänka på.

När du får en jobbig och hemsk tanka- som dyker upp i ditt huvud, kom ihåg att det bara är en tanke, ingen sanning, säg till dig själv-”nu kom en sådan där jobbig tanke som jag bara blir ledsen av, den är inte sant.

Du kan ha en lista på bra, roliga och positiva tankar som du kan tänka på istället, t.ex. ”jag är en jättebra kompis” ”jag är superduktig på att…..” ”jag skrattade så jättemycket när…..”Mitt roligaste minne är när jag…..”med mera. Tankar som gör dig glad och pigg istället för ledsen och orolig.

Du kan också ha en lista med förslag på saker du kan göra som gör dig lugn och glad, t.ex. ringa till mormor, lyssna på en rolig låt, äta något gott, göra något klurigt och svårt, kanske hålla balansen på ett ben eller räkna baklänges/alfabetet baklänges, eller titta på bilder på söta kattungar, gosa med ett djur mm.

Kom på egna saker och ha en lista eller en liten låda med ”bra och kul saker att ha just bara då du är ledsen/orolig.

Din egen ”krislåda”.

 

Du skriver också att du ofta är orolig, jag undrar lite vilka saker du tycker är obehagliga, som gör att du blir orolig?

Vår hjärna har som ett ”brandlarm” du vet det som piper då det är någon rök i närheten, för att varna oss att det brinner.

Ibland går ju brandlarmet igång och börjar pipa och låta, fast det inte alls brinner, t.ex. då man steker något och det blir mycket matos. Brandlarmet i våran hjärna ska också varna oss för verkliga faror, som att bli jagad av en ilsken björn, eller en bil som kör mot oss på fel sida vägen. Brandlarmet i vår hjärna kan inte skilja på en verklig fara, precis som brandlarmet i taket, vid minsta misstanke om fara så larmar det.

Vårat brandlarm startar vid våra TANKAR på att något är hemskt eller obehagligt, alltså inte en ”riktig” fara, utan bara något vi tänker på.

När larmet startar händer en massa saker i kroppen, hjärtat slår hårt för att pumpa blod till våra muskler så att vi ska bli snabba och starka för att kunna fly eller slåss mot faran, andningen blir snabb för att musklerna ska få mycket syre, musklerna spänns.

Man kan också bli yr, varm, se suddigt med mera.

De här viktiga reaktionerna i kroppen tänker vi inte så mycket på när det är en verklig fara, då vi måste springa jättesnabbt för att komma undan från någon som jagar oss, hjärtat slår, man flåsar, blir lite yr och snurrig mm, men när man ligger hemma på sängen, tänker ”hemska tankar” och vårat larm i hjärnan sätter igång för att det tror att det är en verklig fara, hjärtat börjar slå, blodet rusar, spänd i kroppen mm, då blir man rädd för detta och det känns jätteobehagligt.

Man behöver få kontakt med hjärnans ”lugn och ro” system, det som gör att vi kan slappna av och somna t.ex. man behöver säga till sig själv, sin hjärna ”det är ok, ingen fara i sikte, du behöver inte vara beredd på att fly eller slåss- det kan man göra genom att slappna av och andas lugnt. ända ner i magen.

 

Du skriver också att du har ”världens bästa föräldrar” det låter toppenbra, kan du inte visa ditt mail för dem, och ditt svar, så kan ni tillsammans kolla mera på Snorkelwebben, läsa om oro/ångest, kolla på VAD GÖRA, t.ex. Rädda Albin.

Det finns också en App som heter Skills Uppsala Snorkel reglera känsla, den handlar om våra olika känslor, varför man har dem och hur man kan träna en känsla som blir för stark.

Använd kod X330, sedan gör du ett eget enkelt lösenord. Du och dina föräldrar kan träna tillsammans.

 

Ni behöver också fundera på om ni behöver mera hjälp och råd för att du ska må bättre, kanske ha kontakt med Bup.

Hoppas du hänger med i mina förklaringar, be mamma och pappa förklara för dig, skriv igen om du vill, Kram från Snorkel