Vad kan jag göra, min kompis är på väg att utveckla en ätstörning.

Hej, jag har en kompis som har berättat att hon håller på att utveckla en ätstörning, hon säger att jag inte får säga någonting till någon men såklart så ska jag hjälpa henne ur det här.

Vad ska jag göra för att hjälpa henne?

Hej!

Tack för ditt brev.

Det är lätt att förstå att du vill hjälpa din kompis som mår dåligt, någon man tycker mycket om har det jobbigt, det är svårt att se.

Det är otroligt bra gjort av dig att fundera på hur du skulle kunna hjälpa din vän.

En ätstörning är en allvarlig sjukdom med svåra konsekvenser för kroppen och psyket, och är svårt och tidskrävande då man väl ”fastnat” i sjukdomen.

Det är viktigt att stoppa i tid.

Ofta märker man det inte själv, utan tänker ”det är väl inte så farligt, jag äter ju ibland", eller jag ska bara gå ner liiite till, stoppar snart. Eller jag kan börja äta igen om jag vill etcetera.

Men när man verkligen ska försöka vända det hela så kan man inte.

Det blir som vid ett beroende, mat, vikt, utseende, träning med mera tar all tid och uppmärksamhet.

Inget annat har någon betydelse, inget annat känns viktigt.

Man får som en ”kick” av att svälta sig, tvinga sig att träna och så vidare.

Problemet smyger sig på, i början känner man sig kanske ”fin” och blir sporrad av att klara av att avstå mat och sötsaker, eller av att träna mycket.

I början kanske man får lättare att klara av krav och påfrestningar, fixeringen vid mat/ätande blir som en ”lugnande drog”.

Man ”flyr” också från andra svåra situationer och jobbiga saker i livet genom att fokusera allt på mat/svält.

I början får man ofta positiva reaktioner från omgivningen, man tycker att man mår bra och har kontroll över sitt ätande.

Man jämför sig med andra, ser dem som ”smalare och finare”, och så vill man bara gå ner liiiite till…

Och snabbt är man fast i en ätstörning där man aldrig är nöjd över sin kropp eller vikt, tankar och uppfattningar blir helt påverkade, men ser sig som tjock fast man är smal. Mår kanske illa av mat och skyller på det för att inte äta, man börjar smussla och ”ljuga” för omgivningen. Säger att man redan har ätit etcetera.

Man tappar kontrollen fast man inte märker det själv, man vill gå ner mer och mer, får allt mer ångest över att äta rätt,

rädd att äta för mycket. Rädd att gå upp i vikt, kroppsfixerad och förvrängd uppfattning över sin kropp.

Man väger sig ofta, hoppar över måltider, tränar mycket, alla tankar kretsar kring mat och att undvika mat.

Allt börjar handla om mat, vikt, kropp, ätande, man förändras och blir allt mindre social.

Man fryser ofta, får kalla händer och fötter, kroppen ställer in sig på svält och ämnesomsättningen sänks, hjärtfrekvens och blodtryck sänks, pulsen går ner.

Hjärtat är ett av de organ som drabbas hårdast vid ätstörning. Normal kroppsutveckling stannar av (mens, bröst etcetera)

Håret på huvudet tunnas ut, och man får ökad behåring på kroppen. De fysiska och psykiska konsekvenserna börjar bli allt svårare, ångest, depression, sömnsvårigheter mm.

Så JA man ska stoppa detta i tid.

Din väns föräldrar behöver veta, kontakt med elevhälsan, kontakt med vårdcentral för en kroppslig undersökning, ev kontakt med BUP om ätsörningen redan nu är så långt gången.

Ett matschema och stegvis börja äta normalt igen. E

n växande person behöver 3 mål mat om dagen, och även mellanmål. Din vän kanske behöver träffa en dietist för kostråd och hjälp men att förstå vad kroppen behöver.

Det som är viktigt är att du inte tar på dig hennes problem och att er kontakt bara kretsar runt hennes mående.

Det du kan göra är att säga att du ser att hon inte mår bra och att du oroar dig, att du lyssnar om hon vill prata, och berätta att du bryr dig så mycket att du tagit reda på lite mera om det här med ätstörningar, vet hur allvarligt det är.

Som kompis räcker det att bara finnas där, hjälpa henne att vara göra roliga saker, få annat att tänka på än mat, vikt och hur man ser ut.

Du kan också hänvisa henne till Snorkels webbsida, elevvården, BUP, eller annan vuxen, säga att du är med och hjälper henne då hon ska berätta.

Inge hopp om att det finns hjälp att få, att det är en del av symtomet då man håller på att utveckla en ätstörning just att man inte kan se lösningar eller alternativ, eller att man inte vill berätta för någon och ta emot hjälp.

Man har svårt att inse hur FARLIGT det är med ätstörningar.

Ofta är det så att personen INTE VILL ha hjälp, att hon ber dig att inte berätta för någon, att hon säger att hon inte vill vara vän med dig om du berättar. Men tänk efter, den bästa hjälpen du kan ge henne är att verkligen SE TILL att hon får professionell hjälp, av någon som kan vägleda din vän ur detta, förhindra att hon fastnar i en mycket allvarlig och på sikt dödlig sjukdom, anorexia.

Berätta att du är orolig och vill hjälpa, om hon inte lyssnar på dig, och inte är villig att berätta för någon vuxen så prata med t.ex. din mamma som kan hjälpa dig att kontakta din kompis föräldrar.

Säkert kommer kompisen att säga att hon inte vill att man ska berätta för någon, att hon inte vill ha någon hjälp, för det finns inget som hjälper. Eller att hon ska ”fixa” detta på egen hand, det hör till sättet att tänka då man har en ätstörning.

Men man ska INTE gå ensam med vetskapen om att en kompis är på väg att utveckla en allvarlig sjukdom, det blir för tungt att bära ensam. Och risken blir bara att du också börjar att må dåligt, och det är ju inte alls någon nytta för din vän, det bara tynger henne ytterligare.

Att berätta för någon vuxen i närheten, det är alltid bäst.

Det finns hjälp att få. Läs tillsammans med din kompis på hemsidan, eller på nätet om ätstörningar.

Du verkar vara en mycket bra kompis, kram Snorkel