Komplex och vill bli smal genom en ätstörning.

Lyssna

Fråga

Hej Kan man känna att man inte får må dåligt? Jag har fått en känsla att jag börjar att må lite psykiskt dåligt. Jag har så länge jag kan minnas haft komplex och negativa tankar om min kropp, jag har väldigt länge känt att jag vill ha en ätstörning så att jag ska gå ner i vikt och se smalare ut och att jag vill dricka extra mycket alkohol ute för att jag ska spy, jag har aldrig spytt nykter men jag har flera gånger spytt när jag varit onykter. Jag har ganska nyligen börjat äta väldigt lite, kanske en och en halv måltid om dagen, äter 1 eller 2 Friggs riskakor och te till frukost, äter lunch som vanligt på jobbet så att ingen ska misstänka något och äter inte middag. Jag har många i min närhet som har eller mår psykiskt dåligt, jag gillar att hjälpa människor men nu tror jag att det har gått så långt att jag själv mår dåligt. Jag har inte riktigt pratat men mamma om hur jag mår för jag är rädd att hon ska ryta till (jag har faktiskt inte pratat med någon om hur jag mår). I liknande situationer så har hon sagt att jag ska skärpa till mig och att jag mår bra, jag intalar mig själv att jag mår bra men jag tror inte att jag gör det. När kompisar, familj och kollegor frågar hur det är och hur min helg har varit så svarar jag alltid att den har varit bra, även fast den inte har det, jag har inte velat berätta att jag mår dåligt och konstant tänker på mat och min kropp för att ta ner stämningen och att folk ska tycka synd om mig, men nu är börjar jag att bli ledsen på mig själv att jag ljuger dag in och dag ut om hur jag mår, jag vill må bra på riktigt. Det är inte varje dag som jag mår dåligt men kanske 4 av 7 dagar. Jag har ångest över min kropp, jag har aldrig vågat att uttrycka eller säga vad jag själv tycker om saker, jag trivs inte på mina jobb, är alltid rädd att jag inte räcker till och vad folk tycker om mig. Vad är det som händer med mig? Är det något jobbig fas jag går igenom eller måste jag göra något? Tack för svar.

Svar

Hej! Tack för ditt mail. Du börjar med att skriva ”kan man känna att man inte FÅR må dåligt?” Därför vill jag börja med att säga att det nog är vanligt att man TÄNKER så, att man tänker att man inte har ”utrymme, rätt, eller att andra kommer före etc” Att man inte ”borde” må dåligt men ändå gör det. Tankar (och känslan) påverkar oss mycket, tankar är tankar, ingen sanning, men vi läser av människor och situationer, tolkar in och ”gör” det till en sorts ”sanning”. Vad gäller känslor, så kan man inte ”känna” fel, man känner det man känner utifrån saker som händer, vad vi eller andra gör, våra tankar, vad som händer i kroppen, tidigare erfarenheter, vår sårbarhet mm. Sedan kan det ju vara så att all ”information” som leder fram till känslan inte alls stämmer. T.ex. Jag tolkar in min killes beteende då han plötsligt börjar vara borta mycket och är med kompisar, tänker att han inte älskar mig längre, tänker att han vill göra slut, träffar någon annan. Jag får känslan rädsla, kanske riktigt starkt som ”panik” och ångest. Jag kanske agerar ut rädslan, den kanske leder till känslan ilska, jag kanske bråkar på min kille, anklagar, mm. Fast han från början kanske planerade in en hemlig fest för min kommande födelsedag tillsammans med gemensamma vänner.. SÅ KAN det vara. Vi människor reagerar, agerar, tolkar, samspelar hela tiden med andra, ibland helt utan att vi är medvetna vad vi gör (och tänker/känner.) Hur vi mår psykiskt påverkas väldigt mycket av vad som händer inuti och omkring oss, vår sårbarhet- hur vi äter, sover och fysisk aktivitet tex. det är de viktigaste grundstenarna i allt fysiskt och psykiskt mående. Utan energi-bensin kan ingen bil rulla och fungera, så är det. När man läser din fråga/korta berättelse, så blir man intresserad, du skulle också behöva bli lite intresserad av dig själv, hur du tänker, känner, reagerar och agerar.- Vill tipsa om vår nya del ”beteendeanalys” som publiceras 21/10, en modell- inlärning-övning- för att just se händelsekedjor och hur de påverkar på kort och lång sikt. Man behöver förstå en funktion innan man kan förändra, eller acceptera det man inte kan förändra. Skulle det kunna vara så att du skulle behöva be om och ta emot hjälp/stöd/prata med/ din omgivning mera, att det inte är så att man konstant ”mår bra” måendet går väldigt upp och ned, särskilt då man inte ”sköter om sig själv”. Du kanske behöver få balans i att få/ta emot ibland, och inte bara ge.. Du skriver att du inte varit nöjd med dig själv, ”dissat” dig själv och din kropp i dina tankar, att tänka negativt och nedvärderande om sig själv är som att ha någon bredvid sig hela tiden som viskar taskiga saker i örat på en, till slut tror vi på dessa taskigheter och börjar må väldigt dåligt, vi tänker då också att ANDRA omkring oss tänker samma negativa saker om oss. Att jobba med sina tankar om sig själv, bli medveten om dem och hur de påverkar, kan vara en viktig del för att må bättre. Parera negativa tankar med positiva om sig själv, att man är bra och klarar saker på olika sätt. Du beskriver hur du aktivt brukar kräkas för att ”bli smal, och börjat hoppa över måltider. Det man funderar på då är ju om du har hamnat eller är på väg att hamna i en ätstörning. En ätstörning är en allvarlig sjukdom med svåra konsekvenser för kroppen och psyket, och är svårt och tidskrävande då man väl ”fastnat” i sjukdomen. Det är viktigt att stoppa i tid. Ofta märker man det inte själv, utan tänker ”det är väl inte så farligt, jag äter ju ibland, eller jag ska bara gå ner liiite till, stoppar snart, eller jag kan börja äta igen om jag vill etc. Men när man verkligen ska försöka vända det hela så kan man inte. Det blir som vid ett beroende, mat, vikt, utseende, träning mm tar all tid och uppmärksamhet. Inget annat har någon betydelse, inget annat känns viktigt. Man får som en ”kick” av att svälta sig, tvinga sig att träna osv. Problemet smyger sig på, i början känner man sig kanske ”fin” och blir sporrad av att klara av att avstå mat och sötsaker, eller av att träna mycket. I början kanske man får lättare att klara av krav och påfrestningar, fixeringen vid mat/ätande blir som en ”lugnande drog”. Man ”flyr” också från andra svåra situationer och jobbiga saker i livet genom att fokusera allt på mat/svält. I början får man ofta positiva reaktioner från omgivningen, man tycker att man mår bra och har kontroll över sitt ätande. Man jämför sig med andra, ser dem som ”smalare och finare”, och så vill man bara gå ner liiiite till… Och snabbt är man fast i en ätstörning där man aldrig är nöjd över sin kropp eller vikt, tankar och uppfattningar blir helt påverkade, men ser sig som tjock fast man är smal, mår kanske illa av mat och skyller på det för att inte äta, man börjar smussla och ”ljuga” för omgivningen, säger att man redan har ätit etc. Man tappar kontrollen fast man inte märker det själv., man vill gå ner mer och mer, får allt mer ångest över att äta rätt, rädd att äta för mycket. Rädd att gå upp i vikt, kroppsfixerad och förvrängd uppfattning över sin kropp. Man väger sig ofta, hoppar över måltider, tränar mycket, alla tankar kretsar kring mat och att undvika mat. Allt börjar handla om mat, vikt, kropp, ätande, man förändras och blir allt mindre social. Man fryser ofta, får kalla händer och fötter, kroppen ställer in sig på svält och ämnesomsättningen sänks, hjärtfrekvens och blodtryck sänks, pulsen går ner. Hjärtat är ett av de organ som drabbas hårdast vid ätstörning. Normal kroppsutveckling stannar av (mens, bröst etc) Håret på huvudet tunnas ut, och man får ökad behåring på kroppen. De fysiska och psykiska konsekvenserna börjar bli allt svårare, ångest, depression, sömnsvårigheter mm. Så man ska stoppa detta i tid. Du har inte pratat med din mamma skriver du, rädd att hon ska ”ryta till”. Dina föräldrar blir säkert med rätta oroliga. Vet dina föräldrar inte alls om att du känner såhär, har de märkt något? Det är viktigt med stöd från sin familj. Har detta precis börjat eller har du känt såhär under en period? På Vårdcentralen kan du i första hand få stöd, hjälp och information, även göra en kroppslig undersökning. Ibland behöver man även kontakt med en dietist för kostråd och för att få saklig information om vaden kropp behöver mm. Man kan behöva ett matschema och stegvis börja äta normalt igen. En växande person behöver 3 mål mat om dagen, och även mellanmål. På denna webbsida och i våra appar finns olika verktyg att använda som hjälp vid ångest, kris/svåra situationer, t.ex, krisfärdigheter och krislista, som hjälp för att klara svåra situationer. Vi har två appar Snorkel känsloreglering, för att hantera starka känslor och Snorkelövning olika övningar för att klara svåra situationer. Läs om hur du laddar ner apparna under fliken appar. Ta hand om dig själv, lyssna på din kropp och se till att du får den energi och näring du behöver. Berätta för dina föräldrar och din familj att du inte mår bra. Många kramar till dig, Snorkel