Känner mig tjock fast jag inte är det.

Hej! Jag är en ung tjej som är 158 och väger 57 kg. Jag känner mig seriöst så tjock. Men jag måste väl ändå vara överviktig, eller? Alla i min klass kallar mig tjock också.

Jag blir så ledsen jag vill bara försvinna. Men jag tränar och är ute mycket skulle jag säga! Jag har det inte så lätt med min vikt. Jag har inte så lätt att gå ner i vikt. Jag bantar tränar är ute, går men jag kan ändå inte gå ner!

Jag har en ganska stor ribcage vet inte vad det heter på svenska men eftersom jag har det ser jag bara tjockare ut.

Jag har pratat med en kurator en gång men jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill försvinna,

Hej, tack för ditt brev.

Du har fastnat i ett väldigt fokus på din kropp och din vikt, du skriver att du bantar, tränar, är ute, går mm för att försöka gå ner i vikt. Du känner dig tjock och skriver också att alla i din klass kallar dig tjock!!!

Du har en bra och hälsosam vikt för din längd!

Vad är det som gör att det är på det här viset? Du skriver att du har en stor "bröstkorg" vilket gör att du ser större ut. Men att alla i klassen kallar dig tjock (oavsett om man är överviktig eller inte) så är det absolut inte okej!

Att få höra det hela tiden, både av dig själv och dina negativa tankar om din kropp och av andra, då tror man på det till slut.

Det låter som sagt som om du har ett ständigt fokus på din kropp och att försöka gå ner i vikt, är det så? Kan det vara så att du pratar om det mycket, att du kallar dig själv "tjock" inför andra, och att de då tror att det är ok att de också kallar dig tjock?

För det är inte ok! Det är klart att du blir ledsen! Det behöver dina klasskompisar förstå om de inte kan fatta det själva!

Du har träffat kurator en gång, men är nu osäker på vad du ska göra. Det låter som en jättebra början att prata med kuratorn igen. Berätta precis det som du berättat här, hur du fokuserar så mycket på din kropp och att gå ner i vikt, hur du tänker negativt om dig själv och hur de i klassen kallar dig tjock. Hur ledsen du blir och hur du bara vill försvinna.

Allt detta fokus kan göra så att du fastnar i en ätstörning, med allvarliga konsekvenser. Dina negativa tankar gör att du "trycker ner dig själv" och kanske låter andra göra det också utan att säga ifrån. Du kan behöva hjälp och stöd att bryta detta beteende. Så vänta inte, prata med kuratorn på din skola.

Tankar är vårt ständiga "småprat" med oss själva. Som att ha någon gående bredvid sig som hela tiden dömde, kommenterade eller ifrågasatte allt som hände och som man gjorde, då påverkas man mycket. Vissa tänker mera negativt än andra, och då ofta mera negativt om sig själv. Tankar är bara tankar, ingen sanning, men vi har en tendens att TRO på våra tankar, i alla fall de negativa. Om vi tänker positiva tankar som att vi kommer att ha alla rätt på provet, vinna en massa pengar eller att vi är älskade av alla så tror vi inte alls på det, men om vi tänker motsatsen så tror vi på det.

Det är lätt att fastna och "älta" negativa tankar, och att de tynger ner en och skapar en massa onödig oro.

Att försöka "tvinga sig själv" att inte tänka på något går inte, prova med att säga till dig själv "jag får inte tänka på en rosa elefant, får absolut inte tänka på en rosa elefant, med sin långa rosa snabel och stora rosa öron. Får inte tänka på den rosa elefanten. Vad händer då? Jo det är precis just det du gör, tänker på den rosa elefanten.. Eller hur?

Läs mera på denna webbsida www.snorkel.se under VAD ÄR och VAD GÖRA, om mat/ät-problem och negativa tankar.

Vi har också några appar som kan vara till hjälp och stöd;

Snorkelövning med inspelade röstövningar

Beteendecoach för att lära känna sig själv och sina beteendemönster man fastnat i. Hur situation tankar känslor och reaktioner i kroppen hänger ihop och påverkar varandra, vilka konsekvenser de får på kort och lång sikt.

Bup app med flera olika appinnehåll

Ta hand om dig själv, prata med kurator på din skola och med din familj. 

Kram från Snorkel