Hetsäter och kräks

Hej Jag är 17 år och går i tvåan på gymnasiet, jag är 1.62 m och väger 61 kg. Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Men jag mår dåligt över min kropp. Jag tänker ständigt på hur jag ser ut och vad jag stoppar i mig för mat. Jag har känt mig tjock sen mellanstadiet, kanske lågstadiet till och med. Men då var det inget större problem. Kanske jag bara jämförde mig med min smala kusin. I högstadiet tänkte jag inte så mycket på det till en början. I nian däremot började jag må dåligt och försökte tänka på vad jag stoppade i mig, jämförde mig med andra, och kände mig obekväm i bikini. Men det var i gymnasiet som det började "gå utför". Jag började bli besatt av vad jag åt. Kände mig fet, äcklad av mig själv. Så hade jag inte känt tidigare. Jag insåg att jag var störst i klassen när jag kollade runt i omklädningsrummet efter idrotten. Jag och en klasskamrat som också kände att hon ville gå ner i vikt började köra en tävling om att man ska vara nyttig. Vi uppmuntrade varandra och man kände sig stolt när man ätit så lite som möjligt. Men dom onyttiga dagarna var fler än de nyttiga. Nu i dagsläget är jag besatt. Jag frossar ena dagen och äter så lite som möjligt den andra. Nu den här veckan har jag stoppat fingrarna i halsen två gånger och spytt. Jag vet att det är fel. Men det är svårt att beskriva. Jag vet inte vad jag tycker riktigt. Men det var bara så skönt att få känna sig lite verklig för en gångs skull. Det var skönt när magsäcken kändes tom. Jag gillar känslan av att inte ha ätit något. Jag vet inte vad jag vill få ut av det här mejlet. Funderar egentligen på att inte skicka det. det känns som att min baktanke bara är att jag vill ha uppmärksamhet..oooh blir galen. Det låter ju så stört alltihop. inte som att det är jag. Jag vet bättre än såhär, jag är smartare än så. Men något verkar ju inte sitta helt rätt till. Vet inte vad jag förväntar mig att ni ska svara heller, men var bara tvungen att berätta det för någon. har inte berättat det här för någon. Ingen vet vad jag har gjort dom senaste dagarna eller vad som pågår i mitt huvud. På något sätt vill jag inte heller sluta. eller jo. men vill verkligen bara bli smal.

Hej 17 år! Och tack för ditt brev. Du har en fantastiskt berättarförmåga. När jag läste ditt brev jag blev imponerad av din självinsikt, och din förmåga att förmedla hur denna utveckling om hur du är där du är idag har skett. Det vill säga att du har utvecklat ett stört ätbeteende som på din beskrivning låter som Bulimi. Du skriver i början av ditt brev att du är 1.62 cm och väger 61 kg om man använder BMI som riktmärke så är ditt värde 23.2 vilket är inom gränsen för normalviktigt. (Jag antar att du har kollat in alla dessa skalor, något som är vanligt att man gör då man har funderingar om sin vikt) Du beskriver på ett mycket beskrivande och insiktsfull sätt hur du har känt sedan mellanstadiet, och hur utvecklingen av din kroppsuppfattning har sett ut framtill idag. Du skriver att denna känsla av att vara tjock började någon gång i låg eller mellanstadiet, samt att du fick lite vila från tankarna och upplevelserna framtill åk 9, där du beskriver att de åter tog fart det vill säga tankarna om vad du åt och att du kände dig obekväm i din kropp då du till exempel hade bikini på dig. Du beskriver hur du hittade en kamrat att ”tävla med” om att vara som ni ansåg ”nyttig”genom att äta så lite som möjligt. Du beskriver att nu är du besatt och är avhållsam endagen för att frossa nästa dag. Den senaste utveckling skriver du är att du har under perioden av en vecka stoppat fingrarna ner i halsen och spytt. Effekten av att spy det vill säga känslan efteråt beskriver du som positiv av två andledningar: 1) att du kände dig verklig, 2) att känslan av att magen var tom. Du skriver att du vet att det är fel och det verkar som om du har delade känslor kring detta. Du skriver så klokt att du vet bättre, och att du är smartare än så, och det märks att du har en förmåga att med ord beskriva vad som försiggår vad gäller ditt förhållande och dina tankar kring mat. Det låter som om du har kommit till en punkt där du vet att detta, ÄR inte hälsosamt . Det är tydligt iom att du skrev brev att någonstans inom dig så vet du att du behöver hjälp! Utveckling av ett ätstörning har ingenting med intelligens att göra! Du skriver att du vet att något inte står helt rätt till och vidare skriver du att ingen vet vad som försiggår i ditt huvud. Vi är biologiska varelser, hur vi uppfattar vår omgivning och vilka slutsatser vi drar är beroende på hur vi har sovit och ätit och har det i våra sociala relationer och i vår närmaste miljö. Ett uttryck som beskriver detta är ”vad som finns i hjärtat finns i tanken” och påverkar vår uppfattning av världen. Är man hungrig ser man mat överallt. Känner man sig fet så ser man smala personer överallt. Skall man köpa en ny jacka kollar ser du helt plötsligt på andras jackor. Detta fenomen kallas för selektiv perception. Att frossa ena dagen för att svälta sig andra dagen påverkar dig kroppsligen och mentalt kortsiktigt och långsiktigt. Det är farligt för kroppen att göra så. Kortsiktigt inträffar bland annat följande: kroppens naturliga signaler om hunger och mättand slås ut. Det är den fysiologiska förklaringen till att man frossar det vill säga hetsäter efter en tid av svält. Svälten brukar innebära att man låter blir kolhydrater fett och socker och efter en tid skriker kropp en efter dessa och du frossar. Långsiktigt: mag och tarmbesvär. Mensen kan försvinna , bristtillstånd vad gäller olika ämnen. Skador på tänderna vid upprepade kräkningar och så även på matstrupen. Håret blir tunn och risigt naglarna sköra och spricker. Huden påverkas då kroppen inte får jämntillförsel av näring, Vid långvarig stört ätbeteende så förändras mycket inom kroppen som inte syns skelettet blir ur kalkat och senare i livet kan du drabbas av benskörhet. Kroppens naturliga förbränningssystem slås ut och det leder till att det sker ingen viktnedgång trots detta ätbeteende. Kroppen ställer sig på sparlåga och mår inte bra och då den får en överskott av näring vid frosseri så suger en åt sig så mycket som möjligt av näringen. Bulimi är ett slags intensiv så kallade yo-yo bantning. Inte så sällan leder stört ätbeteende till bland annat nedstämdhet och depression ångest och oro. Hur skall du göra för att bli smal? och samtidigt inte må dåligt kroppsligen och psykiskt! Som du säkert vet finns det inga snabba lösningar till detta. Jag antar att du vet att vägen till en sund och hälsosam kropp är genom att äta rätt på regelbundna tider och motionera. Det vet nästan alla människor! Att veta vad som är bra och att göra vad som är bra är två skilda saker. Skulle vi leva som vi vet är nyttigt, skulle ingen vara överviktig eller underviktig, ingen skulle röka ta droger eller supa. Det går att vända ett störtätbeteende själv. Frågan du måste ställa dig är, vill jag ändra mig? och isåfall klara jag av att göra detta själv? eller behöver jag hjälp? Du beskriver i ditt brev på ett mycket beskrivande sätt hur denna utveckling har sett ut framtill idag. Du har burit på denna känsla länge själv, du skriver att i dagsläget är du besatt, det tyder på att du har stridig nog med dig själv, Det är dags att be om och söka hjälp! Finns det någon i din närhet som du känner förtroende för, som du kan prata med. Din mamma eller pappa så att de kan hjälpa dig att söka hjälp. Finns det någon på skolan en skolsköterska en kurator skolpsykolog? Någon på ungdomsmottagningen där du bor?. På hemsidan finns det telefon nummer, och adresser om du bor i Uppsala län. Vad kan du göra under tiden för att må bättre, för att få ordning på tillvaron Du och din kropp behöver vila och återhämtning. Din kropp behöver rätt sorts näring på regelbundna tider, inte självsvält ena dagen för att ta igen det nästa dag med frosseri. Att äta frukost till exempel varje dag skulle kunna vara en målsättning. Att äta frukost trots att du inte känner hunger! Att se till att du håller dig fast vid fungerande rutiner eller skapa sådana vad gäller mat, sömn, fysiskt aktivitert är viktigt för att åter börja må bättre. Under flikarna vad är? vad göra? Finns det fler tips och råd för hur du skall göra. Om du har svårigheter med oro obehag och ångest finns det på hemsidan avslappnings övningar och övningar att träna på medvetet närvaro att vara i stunden vilket kan hjälpa dig då du känner oro och obehag i kroppen. Kram Snorkel!