Trauma, mobbing och utsatthet, haft en svår uppväxt.

Hej jag heter xxx och är 17 år 03a.

Ehm vet inte om det är rätt eller fel att skriva helt ärligt men det är värt ett försök ❤️.

Har varit väldigt mobbad i skolan och så av andra elever, har otroligt dåligt självförtroende och svårt att lita på folk. Bodde i ett familjehem där ialfall familjehems mamman sa väldigt kränkande kommentarer faktiskt, som tex att jag inte skulle klara av att bli (en viss sak) eller att ja men dom har råd med det och inte du.

Och sen så jämförde hon mig med andra barn som dom haft boende där. Jag pratade då med min SOC kontakt som vägrade bry sig helt ärligt, Soc kontakten svarade att alla andra som bodde där hade trivts.

Sen så var familjehems mamman otroligt tuff skulle jag vilja påstå, skrek väldigt mycket på en annan yngre som bodde på samma familjehem som mig och det var otroligt jobbigt. Det hände varje dag och jag var alltid rädd när jag satt uppe på mitt rum för att hon skulle ropa ner mig tex och fråga, och en gång när jag var ledsen så sa hon att det inte var något att vara ledsen för och så.

Så jag känner mig otroligt sviken av vuxenvärlden (inget illa mot vuxna så) men känns inte som så många försökt...

Sen en annan anledning var att när jag var 14 dvs 2018 blev utsatt för våld och ett sexuellt övergrepp av en kille jag trodde var min vän och kanske mer, och jag skäms otroligt mycket för det än idag (anmälde det aldrig eftersom han dödshotade mig efteråt)

Känner mig otroligt dum varje gång jag tänker på det och som resultat på allt som varit så har jag haft självmordstankar till och från men har aldrig försökt.

Har för övrigt inget självförtroende och bryr mig ingenting nästan vad som händer med mig...

Känner inte att jag har någon framtid eller att någon kan hjälp mig typ, vill gärna bli hjälp och vill må bättre men vet bara inte hur..

Hej, tack för ditt brev.

Du skriver ingen direkt fråga, utan beskriver en svår uppväxt med mobbing, familjehemsplacering, ett familjehem som inte stöttat och gett, utan mera behandlat dig illa och ”tryckt ner dig” på olika sätt.

Du har försökt berätta, beskriva din utsatta situation för ansvariga på Socialtjänsten, men de har inte förstått och sett hur du haft och upplevt det.

Tvärt om, så svarar de dig att ”andra har trivts”.

Verkligen ett typexempel på vad vi inom psykiatrin kallar ”invalidering”, motsatsen till validering, då man ser, lyssnar och sätter sig in i någon annans situation, känslor och tankar. Man ”tar några kliv” i någon annan skor, kan man säga. Man behöver inte tycka lika, men man försöker se/förstå hur det kommer sig att någon tänker/känner/gör- som den gör.

En förutsättning för att förstå och kommunicera .

Det är verkligen inte säker att bara för att någon ”matchar” och trivs, så gör alla andra också det.

Vi är och fungerar alla olika, har olika behov för att må bra och fungera.

Att växa upp och ständigt bli ”invaliderad” – missförstådd, kränkt, få höra att man ”känner fel” (man Kan INTE känna fel, man känner det man känner- sen kan tankar som leder fram till det man känner påverka jättemycket förstås.. och tankar är bara tankar ingen sanning)

Du har dessutom även blivit mobbad i skolan, inte haft någon trygg punkt heller där, mobbing gör stor skada, och är något som påverkar självbild, självkänsla och självförtroende mycket hårt.

När du bara var 14 år, blev du utsatt för ett ytterligare svår och traumatisk händelse, ett sexuellt övergrepp, av någon du såg som en vän och litade på.

Vilket trauma.

Du valde att inte anmäla, inte berätta. Dels för att du var skrämd, säkert också för din bristande känsla av att bli trodd, lyssnad på, och få hjälp/stöd av vuxenvärden.

Du har växt upp under stor och stark stress och press, varit med om flera traumatiska händelser. Klart att det påverkar hur du mår, tänker, känner och agerar idag.

Troligtvis har du känningar av PTSD post traumatiskt stressyndrom, som gör dig avstängd, likgiltig och utan hopp och framtidstro.

Du har inte fått stöd och hjälp att berätta, sätta ord på, gå igenom saker som hänt dig. För att sedan kunna ”acceptera” (som betyder se verkligheten som den är, hur hemskt det än är, inte tycka ok, eller ”ge sig” på något vis) Läs mera om acceptans på www.snorkel.se under vad är/vad göra.

Och för att kunna lämna bakom sig, gå vidare i livet och bygga ett liv som du vill ha det, en framtid trots det som varit. Våga tro och lita på.

Du har en fullt begriplig ”stressreaktion” och kanske PTSD.

Har man varit utsatt på olika sätt så ”kapslar man in sig” för att skydda sig själv, för att inte bli ”skadad” igen. Läs om känslor under vad är och vad göra på www.snorkl.se

Se också filmen ”Alfred and shadow” som finns där, som handlar just hur man skyddar sig.

Du är nu 17 år, du skriver ingenting om din nuvarande livssituation, hur du bor och lever. Om du idag upplever stöd och trygghet. För det blir ju nummer ett.

Och att ha någon att prata med, bolla strategier och situationer- träna att göra annorlunda, acceptera historia och blicka framåt.

Har du någon kontakt inom psykiatrin? Bup? Har du någon i din närhet som du har förtroende för, som kan hjälpa dig vidare?

Du kan prova Snorkels beteendeanalys ”se en kedja av händelser” som finns på startsidan.

Det handlar om att se hur olika situationer, tankar känslor påverkar oss och det vi sedan gör. Och hur våra beteenden, problembeteenden, påverkar på kort och lång sikt.

Se instruktionsfilmen, läs informationen, prova målsättning, kolla färdiga kedjor alternativa beteenden med mera.

Börja med ”färdiga alternativ” då du ska göra analys, lättast i början.

Om man tänker utifrån ”egenvård” och vad kan du jobba med på egen hand, så funderar jag på följande;

- Förstå ångest- använda tekniker för att hantera ångest och starka känslor

(prova t.ex. Appen Skills Uppsala, Snorkel reglera känsla använd kod X330- gör sedan eget enkelt lösenord. Där kan du läsa om känslor, vad känslan vill få oss att göra samt träna på att stanna upp, andas lugnt och slappna av- då får man kontakt med kroppens ”lugn och ro” det parasympatiska systemet.

Läs mera om ångest och nedstämdhet t.ex. på Snorkel.

Kolla på SVt-play Din Hjärna med Anders Hansen. Första om stress och sista om psykisk ohälsa, bland annat PTSD.

- Träna medveten närvaro, mindfulness- oro och negativa tankar handlar ofta om vad som varit, som vi inte kan förändra och vad som eventuellt komma skall, som vi inte vet något om. Här och NU, håller fokus på i det vi är i nu. Läs mera på Snorkel om mindfulness och i

Appen Snorkelövning, prova att träna på att styra uppmärksamhet till att vara här och nu, i det du gör just nu.

Mindfulness tränar oss också på att bli medveten om våra tankemönster, hur vi fastnar i dem och hur de och våra känslor påverkar oss.

- Mat, sömn och motion är grundstenar i allt fysiskt och psykiskt mående.

- Balans i livet mellan vad som ger energi, kraft, ork och glädje och mellan vad som tar detsamma. (läs mera om livsbalans på Snorkelwebben)

Planera in positiva aktiviteter, gör saker som du mår bra av.

Om du känner att ditt mående handlar om de trauman du utsattes, att du har en stressreaktion på grund av detta så finns det god evidens för olika PTSD-behandlingar, se nedan.

Det finns hjälp att få!

Om du söker på VG region så har de bra material om PTSD, PE och vanliga traumareaktioner, läs mera där.

- Prolonged exposure (Edna Foa) finns inom primärvård, psykiatri och privata aktörer.

- EMDR (Eye movement desensitization and reprocsessing) Kan finnas inom primärvård, psykiatri och privat.

- Cognitive processing terapy for PTSD 8Restick)

- Cognitive therapy for PTSD (Anke Ehlers)

- Traumafokuserad KBT.

Hoppas detta kan vara en bit på vägen.

Berätta för någon, se till att du får den hjälp och det stöd du förtjänar.

Skriv igen i frågelådan om du vill. Sköt om dig själv, kram Snorkel