Min syster har ätstörning och ångest, försökt ta sitt liv.

Hej, min syster försökte precis ta livet av sig med piller och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Min tvillingsyster (15år ) har haft en ätstörning samt lider av ångest och depression i snart 3 år och hon mår skit. I början så stod vi varandra så där nära om du förstår, och vår relation har gått upp och ned. Men på de senaste halvåret så har vi börjat prata mer, hon har öppnat upp sig om hur hon känner mer invecklat och jag har försökt stötta så gått jag kunnat med hjälp av vad jag vet om ätstörningar ångest m.m. Hon har under de uppledande veckorna börjat ta medicin för att dämpa ångesten vilket gjort att hon inte såvit så bra. Alltsammans ledde tillslut till att när jag var hemma från skolan med migrän så tog hon tabletter hemma och gick till skolan. Hon ringde däremot ambulansen och kom till sjukhuset och mår ”bra” nu. Jag vet inte hur jag ska prata med henne direkt, vad jag ska tänka om det hela.

Det har alltid varit jag och hon.

Jag känner mig så jävla ensam. Mina föräldrar förstår mig inte riktigt. Min pappa är rar i grunden men har väldigt svårt för mentala sjukdomar samt att förstå sig på tonårstjejer (hur vi kan känna oss osäkra med hur vi ser ut, humörsvängningar m.m) han brusar upp väldigt snabbt. I morse när jag sa att jag inte kunde gå ut med hunden då jag skulle till skolan snart sa han väldigt irriterat ” nej nej men skit i att hjälpa till då” 

(jag hjälper till med både middag, disk, eld går ut med hunden efter skolan och har mycket läxor nu i högstadiet) jag blev irriterad och sa att jag visst hjälpte till men inte kunde just nu. Då frågade han varför jag alltid blir så jävla upprörd och har en sån jävla stubin och sa att han förstod hur mina kompisar stod ut med mig… Jag känner mig så jävla ensam.

Hej, tack för ditt brev.

Förstår verkligen att allt känns upp och ner och superjobbigt, då din syster (tvillingsyster dessutom) mår så dåligt, har ätstörning, stark ångest och försökt att ta sitt liv.

Du måste ha massor av frågor i ditt huvud, och du skriver också att du känner dig så ensam. Hela familjen drabbas då någon i familjen är sjuk, inte mår bra. Ni alla har nog ökan känslighet och sårbarhet, högt "expressed emotion" och triggar igång snabbare för mindre saker, på ett sätt ni inte gjort tidigare. Ni går omkring med en konstant förhöjd stressnivå, och minsta lilla "får glaset att rinna över". Du behöver verkligen få till stresshantering och återhämtning för egen del.

Du skriver att det alltid varit "hon och du" och nu gissar jag att du inte riktigt känner igen henne då hon är sjuk. Ni är inte riktigt på "samma planhalva" just nu. 

Din syster får hjälp, har precis börjat med en ny medicin (en vanlig biverkan första veckorna är tyvärr ökad ångest, och med det tankar på att inte orka leva, men det vänder sedan och blir bättre)

Men vilken hjälp har DU fått?

Vad gör du för att ta hand om dig själv, be om och ta emot hjälp? Vad får just dig att må bättre? Du behöver också stöd i allt detta.

Läs mera om livsbalans, prova formulär och veckokort.

Du kan verkligen vara en viktig förebild här. Visa och berätta om hur viktigt det är att berätta om hur man mår och känner och be om hjälp. Och ta emot hjälp. Ta hand om sig själv. Ha balans i livet med mat, sömn, fysisk aktivitet, positiva aktiviteter och viktig återhämtning. (livsbalans)

Din syster är säkert rädd för vad som ska hända, rädd att inse hur dåligt hon mår, rädd för vad andra ska säga och tycka. Kanske mått dåligt länge och ser ingen väg ut.

Hon har kanske svårt att lita på någon och släppa in någon.

MEN DET FINNS HJÄLP OCH BEHANDLING, DU behöver också tro på det. Och berätta om det.

Det är svårt och jobbigt i början, men det blir bättre.

Man kan aldrig som kompis eller anhörig ta ansvar för någon annans liv eller ge behandling. Det enda man kan göra är att berätta för föräldrar, andra vuxna, som kan erbjuda hjälp och behandling. Ens kompis/syskon som mår dåligt brukar inte vilja att man ska berätta, det hör till bilden då man är nedstämd och deprimerad/ ångest, ätstörning m.m.

Men man ska alltid se till att personen får den hjälpen. När man mår så dåligt, är nedstämd, har ångest, till och med har självmordstankar, då behöver man hjälp av vuxna och professionell kunnig personal som vet vad det handlar om! 

Vad man kan göra som vän/syster är att berätta att man är orolig, att man är rädd att personen ska bli väldigt deprimerad, må allt sämre, man kanske till och med är orolig över att mista sin syster, konkret beskriva vad man ser , vad man upplever, ta reda på fakta. Googla om så är.

Du kan också hänvisa till Snorkels webbsida www.snorkel.se  där det finns information och tips, under VAD ÄR och VAD GÖRA, om olika former av psykisk ohälsa, tankar på att inte vilja leva, krisfärdigheter, ångest med mera. Våra Appar

Snorkelövning med olika röstövningar och instruktioner för att må bättre och

Skills Uppsala Snorkel reglera känslor, kod x330, som handlar om känslor och hur man kan öva på att reglera starka känslor.

Men din syster behöver en ordentlig kontakt med professionell personal, läkare, psykolog m.m. för behandling. Som anhörig/vän/syster kan man säga att man finns där som vän, erbjuda att man finns där,  att ni kan göra positiva saker tillsammans, stötta förändringar och jobba med strategier för att må bättre, läsa på denna webbsida tillsammans. o.s.v.

Kan du ta kontakt med elevhälsan på din skola för egen del, för att få någon att bolla din oro och dina tankar med?

Sköt om dig själv, du hjälper din syster bäst med att du själv mår bra, inte tyngs ned av din systers dåliga mående.

Och du behöver ta hand om dig själv för att orka.

Skriv igen i frågelådan om du vill och berätta om hur det går för er.

Om du vill veta mera om ätstörning kan du läsa i frågelådan under mat/ätproblem, läs också på webbsidan om ångest/nedstämdhet/tankar på att inte vilja leva, stress och återhämtning mm.

Många kramar Snorkel.