Ledsen över mina föräldrars skilsmässa

Mina föräldrar skilde sig när jag var 6 år och då tänkte jag inte så mycket på det!Nu är jag 11 år och har bott hos min pappa ungäfär varannan vecka och han behandla mig jätte dåligt och ljög och var mycket snällare mot sin nya tjej och hennes barn en mig!Nu bor jag inte hos honnom längre för jag stog inte ut!nu mår jag inte precis bättre för jag kan inte smälta allt han har gjort mot mig och aceptera att han har slått mig och kastat ut mig ur huset och puttat ner mig från trappor och ljugit om saker jag trodde på i 7 år!!!!!!!Just nu har jag skaffat en låtsas pappa som alltid finns vid mig , Varje kväll när jag ska sova funderar jag alltid på självmord och att jag inte pallar leva och det gör att jag inte kan sova och då blir jag jätte trött på dagarna!Och ibland när jag ska sova tänker jag om hur mitt liv hade varit om min fantasi pappa hade varit min riktiga pappa , altså funnits på riktigt och jag aldrig hade träffat min före detta pappa!Mamma hade en kille förut som var jätte snäll men han jobbade hela tiden , men han fick mig på bättre humör och att glöma alting och inte tänka på det men dom är inte ihop längre och jag är fortfarande ledsen! ps, går hos psykolog men det hjälper inte :( med vänliga hälsningar // Anonym <3<3<3 (tacksam för svar)

Hej Du skriver att du är 11 år och verkar haft det besvärligt sen dina föräldrar skildes för 5 år sedan, och du beskriver på ett bra sätt hur det kan vara att må så dåligt att allt känns hopplöst så man till och med börjar fundera på självmord. Och vad som händer när man inte sover, att man blir jätte trött på dagen efteråt. Att sova och äta på regelbundna tider är det absolut viktigaste för att vi skall må bra och orka med vardagen, och bli mindre sårbara för ledsnad, oro och fysiska sjukdomar. Under fliken "vad göra" kan du läsa om råd och tips om saker du kan göra för att kunna sova bättre, prova medveten närvaro, andnings och avslappningsövningar. Du beskriver också på ett jättebra sätt hur ledsen du är över allt som har hänt, och att det finns mycket som du funderar på och har svårt för att smälta. Såsom att din pappa har slagit dig puttat ner dig för en trappa, och ljugit för dig. Det låter på din beskrivning att du och din pappa har haft mycket bråk och konflikter som du fortfarande funderar på, och att det var orsaken till att du inte längre bor varannan vecka hos honom. Jag undrar om du har någon kontakt alls med din pappa idag? Har ni kunnat pratat om vad som ha hänt? Har du berättat för någon vuxen, vet din mamma? För som du säkert vet är det enligt lagen förbjudit att slå barn oavsett hur och vad de har gjort eller hur arg och desperat den vuxna är!! Har det hänt behöver man som barn och vuxen prata om vad som hände för att nå en förståelse och på det sättet gå vidare, så att det inte (som det gör för dig idag) orsakar så mycket smärta och sorg. Att man "fastnar" i det hemska som hänt, grubblar och tänker på det hela tiden. Har du berättat för den psykolog du går till om allt du har varit med om?. Du skriver att det inte hjälper att gå till psykologen, vet psykologen vad du tycker är svårt och besvärlig, att du tänker så mycket på vad som har hänt och att det gör dig så sorgsen att du ibland inte vill leva., och hur svårt du har att sova om nätterna? Du skriver att du har skapat en låtsas pappa i tankarna som är och gör allt som du känner att du behöver av en pappa. Det låter som om denna låtsas pappa är en tröst för dig men även en sorg då det blir en påminnelse över vad du har saknat och fortfarande saknar. Vet din psykolog om att du har i sån detalj tänk ut vad du skulle behöva av en pappa eller en pappa figur för att må bra? Att skapa en låtsas pappa är ett jätte bra sätt att för sig själv visa vad det är man saknar i livet. Ofta när vi skapar låtsas figurer så gör vi det i känslan av ensamhet, och jag funderar när jag läser ditt fina brev om hur du har det och har haft det? Det låter som om du känner dig ensam och övergiven. Vet din mamma hur du mår? Har du kunnat berätta för henne om det. Skulle du kunna sätta dig ner och berätta för mamma hur du mår och berätta hur du känner det, är det svårt kanske du kan visa henne brevet du skrivit hit. Du och din mamma kan också läsa tillsammans på hemsidan om nedstämdhet, hur man kan hamna i det och vad som är viktigt för att må bättre. Hur ser ditt liv ut i övrigt, med familj, skola, kompisar och positiva roliga intressen? Har du kanske behov av en "verklig fadersfigur" kanske någon man i släkten, eller en kontaktperson/kontaktfamilj, som du kunde träffa och göra saker med? Fundera på detta med din mamma och din psykolog. Kram Sköt om dig Snorkel