Känner mig värdelös

Jag är en värdelös människa. Jag duger inte någonting till, jag gör alltid fel, har inga vänner, är ful, är feg, presterar dåligt i skolan och det känns som att jag bara är i vägen för alla hela tiden. Detta är INTE mitt dåliga självförtroende som talar, jag vet att det är sant. Jag vet inte vad jag ska göra, jag får bara mer och mer skuldkänslor vad jag än gör och jag vill bara försvinna. Vad ska jag göra?

Hej, tack för ditt mail. Du hade inte uppgivit någon e-postadress så jag kunde inte svara direkt till dig. Du har inga höga tankar om dig själv! Du känner dig ensam, att du inte duger något till, och att du är dålig och ivägen på alla sätt. Så tungt, så mörkt, så ledsamt! De känslor och tankar du beskriver är väldigt symtomatiska vid nedstämdhet och depression, och att känna denna skuld du beskriver och att bara vilja försvinna, komma bort från det som smärtar. Nedstämdhet och depression kan man hamna i av olika orsaker, en viss ärftlighet finns det, och att det händer något i ens liv som påverkar oss tungt och negativt, en kris av något slag. Men även om vi går länge i en svår och jobbig livssituation, där vi har för många saker som tar energi och lust, och för få skaer som ger energi och lust.. Hur ser det ut i ditt liv?? Har det hänt något som gör att du känner och tänker som du gör, eller har du "alltid" känt såhär? När man är deprimerad så ser man allt i svart, kan inte se något som är positivt, eller se något bra med sig själv, men har heller inget hopp om en framtid eller ljusning av något slag. Ork, lust, glädje och framtidstro är som bortblåst. Och man tror att det alltid kommer att vara såhär, tror att allt man känner och tänker är "sant". Men det finns hjälp att få, det går att bryta en nedstämdhet/depression och jobba för att må bättre, få ett liv som känns värt att leva. Vet din omgivning om hur du mår och känner, i skolan, i din familj. Du behöver stöd hjälp och förståelse. Vem finns som du kan prata med, har du kontakt med någon från elevhälsan? Läs tillsammans med dina föräldrar på den här sidan, läs också andra ungdomars frågor och svar. Om hur man kan känna, tänka och må. Ge dig själv den chansen att be om och ta emot hjälp! Ingen ska behöva må som du gör! Ens tankar är som en inre dialog, som om man hade någon bredvid sig som pratar med en hela tiden, kommenterar vad man gör och säger. Din inre dilaog är att hela tiden döma dig själv, klanka ner, kalla dig själv ful och värdelös, att du inte duger, inte är bra på någonting.!! Inte konstigt att att du känner som om du bara vill försvinna, att ha den ständiga kritiken i öronen är fruktansvärt jobbigt! Försök att sluta döma dig själv! Läs mera på denna sida, berätta för dina föräldrar och i skolan om hur du mår. De kan hjälpa dig att få kontakt där eller på BUP. Många kramar Snorkel.