Mina föräldrar tjafsar med varandra.

Hej. min farfar har alzheimer och han kan inte betala räkningar, sätta på tv mm. Mina föräldrar har typ "ansvar" för honom så det blir stressigt for dom. Min pappa är ledsen. Han vill inte prata om det och min mamma frågar typ varje dag om hur de ska göra o.s.v. Pappa blir så himla arg och sur. Det förstör liksom HELA helgen. De tjafsar typ ganska ofta, och jag kommer bryta ihop ifall de skiljer sig, jag kommer inte vara hel. Hur ska jag göra?

Hej, tack för ditt brev.

Låter som om alla ni i familjen har en hög stressnivå just nu, och inte mår bra, och att ni alla är känslosamma och oroliga över att farfar är sjuk och de vuxna vet inte ännu hur de ska hantera det. Det är svårt för din pappa att se sin egen pappa sjuk och förvirrad, oförmögen att ta hand om sig själv. Då man lever under en hög stress och press, som detta innebär, så brukar minsta lilla får "bägaren att rinna över" och det blir bråk. "Glaset med stress är liksom fullt hela tiden" och ännu en droppe, som då till exempel frågan din mamma ställer om "hur ska vi göra" gör att glaset rinner över.

Och det blir ju såklart extra jobbigt för dig som barn.

Vid hög stress så är man extra känslig och har dåligt tålamod, man har heller inte ork att ta tag och reda upp saker, det är kanske den fällan som dina föräldrar fastnat i.

De vill inte ha det som de har det, men har inte kraft och ork att förändra, utan går kvar i en låst situation där det bara blir värre och man förlorar allt mera ork.

De har inte heller kraft och ork att reda upp konfliktsituationer, utan vill bara ha lugn, men problemet finns kvar. Din farfar blir inte bättre, snarare tvärt om.

När man läser ditt brev så blir det tydligt dels att ni i familjen behöver hjälp att komma ur denna jobbiga situation, samt att de vuxna, dina föräldrar, behöver hjälp från kommun och sjukvård för planering av vilka insatser din farfar behöver. vet inte var i landet ni bor, men de flesta familjeteam inom socialtjänsten arbetar just med familjer som fastnat i liknande situationer som ni har gjort.

Man kan behöva hjälp från någon som är "expert" och utbildad att hjälpa familjer, samt att de vuxna, och kanske särskilt din pappa, behöver hjälp och stöd för att kunna acceptera det svåra med att hans pappa blir äldre, är sjuk och behöver en massa hjälp och insatser framöver, och behöver hjälp från kommunen.

Både du och dina föräldrar är väldigt stressade över situationen just nu, ni går ju alla sönder inuti. Du är jätterädd att bråk och tjafs, samt den höga stressen ska leda till att dina föräldrar skiljer sig.

Du skriver att du har problem i skolan, och det är klart att din jobbiga situation hemma visar sig även i skolan, "den tuffaste perioden i ditt liv", det är klart att det påverkar din sömn, din förmåga att koncentrera dig, din möjlighet att vara glad, må bra och utvecklas på ett positivt sätt, och då även hur det blir för dig i skolan..

Du går runt med en ständig stress och oro, det är inte så det ska vara då man är barn och behöver trygghet, omsorg, och stabilitet.

Dina föräldrar vill med allra största sannolikhet sitt barns bästa, de älskar dig och önskar säkert att ni alla skulle ha bra tillsammans som familj.

Tyvärr har de hamnat i en ond cirkel de inte riktigt klarar att ta sig ur.

Dina föräldrar behöver få veta hur du mår och tänker, din oro över farfar och din "ledsna pappa". De behöver veta vilka konsekvenser det får på dig att de mår som de mår och deras bråk och tjafs. De behöver få veta att det påverkar dig och ditt liv på ett mycket negativt sätt.

Då kanske de får kraft att söka hjälp för att få till en förändring, börja så smått reda upp situationen. Jag gissar att detta blir svårt för dig att prata med dina föräldrar om. Skulle du kunna visa brevet du skrev och det svar du får. Antingen visa dem tillsammans eller var för sig.

Dina föräldrar kan behöva läsa och begrunda detta på ett lugnt sätt, utan att gå i försvar eller lägga skuld på varandra. Oavsett vem som gör vad och varför, så måste man ta tag och be om hjälp för att komma ur denna låsta situation. Kanske kontakta ett familjeteam.

Ge dem brevet att läsa då situationen är lugn, inte då ni är mitt uppe i en konflikt.

Annars, finns det någon annan vuxen i din närhet, någon annan till exempel, morföräldrar, moster/morbror vuxen vän eller släkting till familjen, som du liter på och som skulle kunna hjälpa dig att förmedla din oro och ledsnad till dina föräldrar?

Tredje alternativet är att du pratar med din lärare eller någon på elevhälsan på din skola, om att du inte mår bra och att ni hamnat i negativt bråk och konflikter där hemma och behöver hjälp.

Snorkel är en webbsida för att sprida information och ge verktyg, strategier, vid tex stress, ångest och nedstämdhet hos barn och unga, och att träna på att reglera/minska FÖR starka känslor kan vara en sådan strategi. Samt återhämtning vid hög stress.

På denna webbsida kan du läsa mera om känslor och varför man har känslor, under VAD ÄR och även vad man kan göra för att minska starka känslor som ställer till problem för en, under VAD GÖRA.

Snorkel har också en App som heter Skills Snorkel reglera känsla, kod x330, där man får träna på att reglera/minska allt för starka känslor genom att träna på att stanna upp räkna baklänges och bli medveten om sin känsla och vad man vill göra, slappna av och andas lugnt.

(Prova att vara arg och skälla på någon då du är helt avslappnad i kroppen och andas lugnt, det blir ett helt annat tonläge)

Kanske kan du och dina föräldrar läsa på webbsidan och i appen och träna de övningar som finns där, tillsammans (man tränar varje dag då man är lugn, för att s edan kunna använda då man har starka känslor man vill minska).

Kolla under fliken Appar på webbsidan så ser du hur man laddar ner appen, man söker på Skills Uppsala, skriver in koden X330, och skapar sedan sitt eget lösenord.

Tveka inte, prata med någon vuxen, jobba för att hantera dina egna starka känslor och den stress du känner just nu.

Många kramar Snorkel.