Nu mår jag bättre

Hej Snorkel! Jag skrev till er och förklarade att jag mådde bättre efter en tid av själmordstankar och deppighet. Ni bad mig skriva och berätta hur jag tog mig ur det. Här, något försenat, kommer mina ord om det hela. Det är mycket fattigt med tanke på att det inte nämner hur lång och svår vägen är, men det kan kanske ge hopp till någon. Att det faktiskt går... För drygt två år sedan mådde jag skit. Jag var väldigt nära att försöka avsluta vad jag då ansåg vara ett meningslöst liv. Jag gjorde inte det. För det är jag evigt tacksam mot mig själv. Jag skrev ett mail till er på Snorkel (Depression och självmordstankar). Det vart värre innan det blev bättre, men det blev faktiskt bättre. Jag är fortfarande väldigt nere ibland men jag vet idag att det inte behöver vara så. Om jag vaknar med den gamla känslan av ångest och missnöje så säger jag till mig själv: Du ska vara glad! För det förtjänar du! Hjälper inte det så skämmer jag bort mig själv. Lagar te av färsk citron i en rosig kopp med guldkant eller köper lite godis och bjuder kompisar. Ger 20 kronor till en hemlös. Det viktiga är inte vad jag gör, utan att jag gör något. Det kan krävas en enorm kraftansträngning att bara resa mig ur sängen men det är ju det livet jag vill ha. Jag vill vara lycklig. Man säger att lycka kommer till dem som förtjänar det… Det kanske stämmer i vissa fall. Jag tror att man skapar sin egen lycka. Jag vet att jag skapar min egen lycka! Du är värd din egen omtanke och kärlek! /J