Har förlorat många som stått mig nära

Fråga

Hej! Jag är en tjej som är 15 år. Jag är just nu väldigt nere och deppig. Jag frågar mig ganska ofta "varför leva när man kan dö?". Det har hänt mycket i mitt liv fast jag bara är 15 år. Jag har förlorat min mamma, min farfar, två kompisar och min fotbollstränare. Jag stog nära alla. Specielt min mamma stod jag nära. Jag förlorade henne för fem år sedan. Men jag har aldrig tagit itu med den sorgen. Jag är rädd för att inse att hon är borta. Att hon aldrig mer kommer tillbaka. Min mormor och morfar är sjuka båda två nu och lever nog inte så länge till heller. Dom står mig väldigt när ockås. Jag har massa kompisar och en fantastisk pojkvän, så jag tänker "varför klaga, jag har ju allt som alla vill ha". Men jag har även sorgen, jag har tryckt bort den länge men nu kommer den sakta. Jag har aldrig gråtit inför folk utom på begravningarna, och en dag bröt jag bara ihop i klassrummet. Jag är värkligen inte mig själv längre. jag har alltid vart den glad och posetiva tjejen som alla har sett upp till. Den som alla har kommit till för dom vet att jag finns och lyssnar när dom har problem. Sen har många sett upp till mig för jag har alltid struntat i vad jag har ätit. Helt plötsligt är jag inte glad längre och finns inte där för alla och har nästan fått anoroxi. Det känns som jag inte duger för den jag är, att jag är ful, fet och äcklig. Jag har tagit massa smärtstillande piller och drukit alkohol själv i mitt rum men inte samtidigt. Men mitt liv vänds helt upp och ned. Vad ska jag ta mig till? Har ni något tips, jag är villig för allt. Jag vill bli mig själv igen. Snälla hjälp mig!

Svar

Hej, du har inte skrivit din mailadress så jag kan inte svara direkt till dig. Du beskriver mycket bra hur det kan kännas när man förlorat någon som är viktiga för en. Att man blir rädd för känslorna man känner i sin sorg. Rädd för hur det blir om man släpper fram känslorna, och som du skriver inser att den jag saknar är borta. Man kan vara rädd att förlora kontrollen över sina känslor, att känslorna ska ta över och kan tänka tankar som t.ex. ”jag kommer att gråta ihjäl mig” ”jag kommer aldrig att bli glad igen”. Genom att tränga undan sina känslor, som du gjort, får man den kortsiktiga vinsten att man för stunden ”slipper undan” den djupaste sorgen, men på lång sikt så finns sorgen kvar inom dig, och kan ”poppa upp” på olika sätt, som t.ex. nedstämdhet, ätproblem eller ångest, som det gör för dig. Ledsnaden och sorgen behöver få komma fram, man behöver prata och ”gå igenom” det som hänt, hur man känner och tänker ( man tar det försiktigt och lite i taget) för att sedan kunna gå vidare i livet. Hitta sätt att hantera och stå ut med det hemska som hänt, utan att försöka tränga undan det. Och hitta en ny meningsfullhet i livet, trots att man gjort en stor förlust. Det är förståligt att du är rädd, det är jobbigt och gör ont att mista människor som står en nära. Man reagerar på sorg på olika sätt, några pratar jättemycket med anhöriga och vänner, andra kanske vill fundera mera för sig själv. Det kan vara så att du inte förrän nu har varit beredd att ta itu med din sorg. Du kan behöva hjälp av någon professionell, kanske kurator eller psykolog, som kan hjälpa dig att våga släppa fram din sorg och med hur du mår. (Ta kontakt med elevvården på din skola eller direkt kontakt med Bup.mottagning där du bor.) Någon som också kan hjälpa dig med ”verktyg” så att du kan känna att du har lite kontroll så att känslorna inte tar över helt. ( t.ex. hur man kan styra sin uppmärksamhet med hjälp av mindfulness, du kan snart läsa om mindfulness på hemsidan, vikten av och hur man kan sköta om sig själv och göra positiva saker, avslappningsövningar m.m,) Gå inte ensam med dina tankar om att inte duga och att hela livet känns upp och ned!! Det är också viktigt att du känner stöd från din omgivning,(vänner, familj, pojkvännen), att du pratar med dem och berättar hur du känner det, så att de vet att du mår dåligt just nu, och att du vet att de orkar och har förståelse för det, och kan stötta dig i och finnas till hands då du behöver sällskap, någon att prata med m.m. Genom att du har varit glad och positiv hela tiden, så har de runt dig inte förstått hur du mått. Sorg är något tungt och svårt, men något som alla människor måste gå igenom förr eller senare i livet. När man kommit igenom en sorg så finns alltid minnena kvar av den man mist, saker ni sagt, gjort och upplevt tillsammans. Du har säkert foton eller andra minnessaker. En hjälp kan vara att göra en minnesbok, skriva om dina minnen och klistra in foton. För att ha kvar den kvar som något positivt. Många hälsningar Snorkel.