Förlorat min barndomskompis, har svårt att koncentrera mig i skolan

Fråga

Hej ! jag har ett problem , eller kanske två . jag har förlorat min barndoms kompis . han gick bort förra året . han blev bara 17 . våra familjer är jättebra vänner, vi är som en stor familj . jag kan inte koncentrera mig i skolan ibland, tankarna kommer bara på honom . och jag blir ledsen, men jag kan ju inte bli ledsen på lektionerna, så de bara spricker efter lektionerna och jag börjar gråta väldigt mkt . jag saknar honom jätte mycket ! ja har gått till skolsyster och pratat och jag gör de fortfarande . jag har kompisar att prata med . och jag har världens bästa pojkvän som jag har vart tillsammans med väldigt länge, så jag pratar ju med många . och jag brukar också prata med mamma . men sorgen går aldrig över . Min morfar gick också bort förra året och alla stod honom jättenära . det är jätte jobbigt nu ! jag vet inte vad jag ska göra .. Mitt andra problem är att när jag pluggar så kan jag inte få in något i huvudet . ja läser å läser men ja glömmer lika snabbt . jag får plugga som en tok inför alla prov. jag har pratat med lärare , och skolsyster säger att det är för att ja har ätstörningar och inte orkar plugga så mycket . men det tror inte jag . jag har typ inte ätstörningar längre, jag äter faktiskt nästan precis lika mycket som mina kompisar . jag äter bara inte när jag inte tycker om maten .. vad ska jag göra ? jag vill klara alla prov och få bra resultat/betyg . (går i 8:an, första betygen!) Kram

Svar

Hej, tack för ditt mail. Du skriver att du har två problem ( som nog kan hänga ihop) ; 1) Du har förlorat din barndomskompis, nästan som en familjemedlem. Att någon så nära och så ung dör, är alltid traumatiskt. Sorgen och saknaden är enorm. Att du hela tiden blir ”påmind” och sorgen ”kommer upp ” igen är inte konstigt. Det tar tid innan sorg bleknar.. Du har dessutom fått den ”påfylld” igen genom att du förlorade din morfar också! Du försöker ”hålla igen” och kämpa emot din ledsnad under lektionstid, det förstår jag. Men jag undrar också om du har givit dig själv tillåtelse att verkligen sörja? Vara arg, besviken, ledsen, förtvivlad, ja alla känslor som väcks av sorg? Att sitta och verkligen känna efter, inte försöka skjuta undan och hålla tillbaka( Det gör ont) Titta på kort, se på gamla kläder, minnas och sakna. Gå till graven, besöka minnesplatser, tända ett ljus etc. Gör det, och gör det med någon som kan finnas där och stötta dig, orkar se dig förtvivlad. Helst någon vuxen. Bra att du har skolsyster och kompisar att prata med också. 2) Du skriver också att du har svårt att minnas och komma ihåg, när du pluggar. Har du alltid haft det eller har det kommit sista tiden? Det är viktigt att ta ställning till. Om du sitter på lektioner och försöker hålla din sorg borta, så är det inte konstigt att du har svårt att koncentrera dig på skolarbetet. När man är ”deppig” och nedstämd har man också svårare att koncentrera sig och minnas, samt naturligtvis om man ger kroppen för lite energi, alltså äter för lite. Vet de om i skolan hur du får slita? Ta upp dina svårigheter på skolmöte och önskan av hjälp. T.ex. hjälp att avgränsa och prioritera, läxhjälp, stödundervisning eller extra hjälp inför prov. Du kan behöva det under en period. Har du läst på hemsidan om nedstämdhet? Du har kanske hamnat i en ond cirkel av ”deppighet” som är svår att ta sig ur. Prata med dina föräldrar, skolan och skolsköterskan. Du kanske behöver hjälp ifrån Bup, ställningstagande till om du är nedstämd/deprimerad och ev. ätstörningsproblem. Sköt om dig, hälsningar Snorkel.