Kan inte känna och prata om känslor.

Hej! Kille på 16 vårar.

Jag känner inte mina känslor och jag kan inte prata om mina känslor med någon annan.

Ibland vet jag inte vad jag känner, de känns som om jag är blind för mina egna känslor, jag vill förstå vad som händer med mig, hur jag känner och mår psykiskt.

När jag försöker känna hur jag mår och känner så känns allt bara tomt inombords, jag blir lite frustrerad för att jag inte vet om mina egna känslor.

Jag känner ju såklart av om jag är glad eller arg men inte när jag mår dåligt, när jag är ledsen.

Jag känner bara av två känslor men jag vill känna så många mer, jag vill kunna öppna upp mig för andra men jag kan inte för jag vet inte hur jag känner mig, jag vet inte hur jag ska formulera orden om hur jag känner mig när jag inte ens känner nåt, tomt inombords.

Det bästa som finns när när någon öppnar upp sig för mig om deras problem och känslor, jag känner mig speciell och litad på.

Men då kommer vi till ruta ett igen, jag vet inte vad jag ska säga.

Personen kan skriva flera meningar om hur dem mår och känner sig, minst ett dussin meningar men så fort jag ska svara tillbaka så vet jag inte vad jag ska söka, de blir som ett stopp i allt, jag vet inte hur jag känner om vad personen sagt så det slutar alltid med att jag svarar med nått enstaka ord men jag vill ju vara hjälpsam, kunna trösta personen, kunna få dem på ett bättre humör men jag känner mig så värdelös, så kass, så hopplös för att jag inte vet vad jag ska säga och jag gissar på att jag inte vet vad jag ska säga på grund av att jag inte känner mina egna känslor.

Om det är någon som frågar och genuint vill veta hur jag mår så går hjärtat i fullvarv och jag svarar med ett "Jag mår bra" även om jag känner att jag är arg, frusterad etc. Alltid ett "bra" för jag vill inte ha den frågan "Varför mår du dåligt, varför är du arg, vad har hänt. Varför si och så".

Visst, jag kan säga rakt ut varför jag är arg men jag gör oftast inte det för att jag blir nervös och jag vill inte ha en följd fråga på det eftersom jag är 100% säker på att jag bara kommer svara med ett "Jag vet inte".

Jag har också lite svårt med läsförståelsen så om någon frågar mig något så kanske jag inte vet vad frågan innebär och då blir det också ett "jag vet inte" där och jag vågar inte fråga om de kan formulera om, frågan för jag vill inte att andra ska tycka att jag är korkad för att jag inte fattar frågan, frågan kanske är lätt att förstå och helt uppenbar för andra men inte alltid för mig. Så jag frågar aldrig om personen kan formulera om, frågan, för jag vågar inte, jag är rädd att folk ska döma mig.

Jag vill lära mig att kunna öppna upp mig, prata med någon om mina icke existerande känslor men det är mina största rädsla att öppna upp mig men jag vill ju inte bli galen av att jag håller inne allt.

Sammanfattning: Jag är totalt blind och bortkopplad från mina känslor och jag vet inte vad jag ska säga vid vissa frågor om hur jag mår och känner.

Jag känner mig tom när jag försöker tänka på vad jag känner och jag har svårt att tala ut om mina känslor för att jag inte vet vad jag känner så det är svårt för mig. Jag undviker helst frågor om hur jag mår för jag vet inte men jag vill lära känna mina känslor.

Frågor: -Vad ska jag göra?

-Är det något fel med mig?

-Varför känner jag inte mina känslor?

-Varför har jag svårt att tala ut?

Det är väl de frågor jag vill ha svar på med denna text. Jag hoppas att min text är meningsfull och låter vettig, om inte. Då ber jag om ursäkt. Tack!

Hej, tack för ditt brev.

Låter MYCKET meningsfullt och vettigt.

Helt säker på att många kan känna igen sig på i det du skriver, och särskilt killar.

Tjejer brukar ha lite mera träning i att känna igen, namnge och beskriva känslor. Och prata om känslor.

Lite fördomsfullt så brukar man säga att ”tjejer känner o pratar känslor och killar gör”… när de är tillsammans.

Du har börjat få höga krav på dig själv över detta med känslor, och att kunna beskriva dem. Du känner stress över känslor helt enkelt.

Allt som man känner stark press och stress av, sätter igång vårat ”inbyggda larmsystem” stress/ångestsystemet- en överlevnadsstrategi vi haft sedan vi var grottmänniskor, då vår hjärna inte alls var utvecklad som nu.

Larmsystemet sitter i vår äldsta del av hjärnan, ”reptilhjärnan”, sitter under örat. Våra nyare delar frontalloberna sitter under pannan.

När vår hjärna tolkar ”fara/obehag” så sätter systemet igång och hjärnan signalerar till kroppen att förbereda sig för att slåss eller fly. En massa olika funktioner startar, som ska göra oss snabba och starka, puls och blodtryck ökar, kroppen spänns, andningen blir ytlig, hjärtat slår snabbare mm Blod och syre ska ut till musklerna.

Andra system som matsmältning t.ex, stannar av, de är inte lika viktiga för att vi ska ”överleva i stunden”. Syret ska till musklerna, för att vi ska fly eller slåss mot ”faran” och därför går mindre syre till hjärnan, vilket gör att vi inte kan tänka klart, svårt att fatta beslut, planera och så vidare, då vi har ångest/stress.

Just logiskt tänkande, planering, se mönster med mera utgår från frontalloberna, därför, då man upplever stress/press, ångest- behöver man få kontakt med frontalloberna igen, detta genom att signalera till kroppen, det är ok, ingen fara, vi kan vara lugna…

Det uppnår man genom att till exempel andas lugnt och slappna av.

Gissar att det gått ”troll i detta med känslor”, du spänner dig och får ”lite panik” då du ”misstänker” att det är ”känslosnack” på gång.

Eller då någon annan berättar om känslor, istället för att lugnt kunna ha fokus på att lyssna, vilket gör det lättare att kunna ställa följdfrågor eller visa intresse, så har du bara fokus på vad du själv ska göra, känna, säga- får ”panik” ,”block out” och blir ”tom i skallen” vet varken ut eller in, vet inte vad du ska svara... Larmsystemet sätter igång.. Kan du känna igen detta??

Känslor ÄR svårt, ofta så känner vi flera känslor på samma gång dessutom… Eller känner just inget speciellt.. Om det inte händer något särskilt som påverkar oss, positivt eller negativt.

Denna webbsida innehåller både information och verktyg som skulle vara till stor hjälp för dig, du får ”ge det en chans” öva, och välja det som passar dig bäst.

Testa beteendeanalys- som finns på startsidan. En modell för att lära känna sig själv, lära sig om sina tankar, känslor och det man gör. SE konsekvenser på kort och lång sikt. Se introduktionsfilm och läs informationen, se färdiga kedjor, alternativa beteenden med mera, så kommer du att förstå vad det handlar om.

Prova först med ”färdiga alternativ” för att sedan kunna göra egna beteendekedjor. Det finns mycket information, detta blir också som en ”känsloskola” en träning i att känna igen känslor, se hur tankar, känslor, kropp och beteenden hänger ihop och påverkar varandra.

Läs mera på webbsidan under VAD ÄR och VAD GÖRA Om Stress, oro/ångest, känslor och om att reglera starka känslor. Se filmerna som finns där. Där får du mycket information och verktyg.

Du skulle kunna vara hjälpt av medveten närvaro (minsfulness) - träning i att styra fokus och uppmärksamhet. Styra den utåt, till där du behöver den, istället för till alla tankar som snurrar i skallen.. och den ”fortsatta paniken”

Snorkel har två appar

Snorkelövning- röstövningar och instruktioner i andning, avslappning, krisfärdigheter, medveten närvaro mm.

Skills Snorkel reglera känslor, som handlar just om känslor, varför vi har dem, beteenden som hänger ihop med olika känslor och övningar i att stanna upp, andas lugnt och slappna av, reglera och bli medveten.

Ladda ner och prova/öva.

Om du pratar lite med skolsköterska/skolkurator på din skola, så kan du också få hjälp att ”komma igång” med Snorkels verktyg.

Allt vi tänker, känner och gör är en träningsfråga, alltså man lär sig och blir bättre och bättre då man tränar. Övning ger färdighet i allt… Ibland ”övar vi upp” och fastnar i beteendemönster som bara ställer till problem, då behöver man lära in nytt.

Hoppas detta var begripligt, som sagt, läs mera och se olika filmer som finns på webbsidan, skriv i frågelådan igen om du vill.

Fråga mera eller berätta om hur det gått för dig. Kram Snorkel