Jag har antagligen någon form av social fobi.

Hej. Jag är en tjej i 15 års åldern som antagligen har någon slags social fobi. Jag tycker det är jätte, jättejobbigt att prata med folk som jag inte är helt bekväm med, men känner mig alltid glad och stolt över mig själv när jag lyckats göra det.

Det finns en kille i min klass som jag gillar och som förut pratade med mig, han frågade en gång om vi kunde bli kompisar. Men eftersom att jag såklart skulle förstöra det genom att bli jätteblyg och ville egentligen bara gå in på någon toa och gömma mig, så har han nästan slutat prata med mig.

Jag rodnar väldigt lätt också och blir röd i ansiktet av nästan ingenting. Detta gör också att jag tycker det är ännu jobbigare att prata med folk, eftersom att det känns som dom tycker att jag är konstig. Jag tänker ofta att om jag inte skulle bli så röd i ansiktet så skulle jag kunna prata med folk mycket enklare, och önskar bara så mycket att det försvann.

Har ni några tips på hur jag ska bli "mer social" och hur man tänker bort röd i ansiktet?

Hej, tack för ditt brev.

Du beskriver väldigt bra hur ångest i sociala situationer (social fobi) ser ut och känns och även hur det kan förvärras och sprida sig till fler och fler situationer.

Att just ha ångest i sociala situationer är ganska vanligt. Olika situationer tillsammans med andra blir jobbigt, till exempel vid redovisning, när man ska prata med "okända", eller när man ska "visa upp sig" inför andra på olika sätt, (svara på en fråga, berätta något, stå i kö) och man tänker och känner det som om man blir bedömd och "synad" och kritiserad av andra. Du skriver att det känns som om andra tycker att du är konstig.

Det här med social ångest kan vara ett jättestort och svårt problem för många, hela skoltiden kan påverkas. Att ha ångest är jättejobbigt, det känns obehagligt och kanske lite "pinsamt" och hindrar en från att vara tillsammans med andra. 

När man får ångest, får man olika symtom i kroppen som; hjärtklappning, andas snabbt och ytligt, hjärtat slår hårt känns som om det dunkar i huvudet, värmekänsla, rodnad, spänd i kroppen med mera då vill man helst undvika eller lämna / fly ifrån de situationer som framkallar ångesten. Man tystnar, drar sig undan eller undviker helt. 

Man blir också väldigt fokuserad på sig själv, kollar av hela tiden hur man framstår för andra (hur låter jag, hur ser ut, rodnar jag nu, nu kanske jag säger fel, vad tänker andra om mig, känns som om jag ska svimma) Dessa tankar och fokuset på sig själv med egna dömande ögon gör att ångesten blir ännu värre

Ångest är en ofarlig och naturlig reaktion på rädsla/obehag, en viktig egenskap som gör oss vaksamma beredda och förbereder oss att fly ifrån eller kämpa och slåss i en "farlig" situation, kroppsreaktionerna gör oss snabba och starka.

Men hjärnan kan inte skilja på verkliga faror och det som vi "bara" upplever som farligt och obehagligt i våra föreställningar, tankar och fantasier, reaktionen blir den samma om vi ger signaler till kroppen att detta är obehagligt och "farligt".

Och att man har sådan koll och fokus på sig själv inför och i en social situation sätter igång denna "varningssignal" och startar ångesten och framkallar ångestreaktionen i kroppen.

Man kanske känner att du man börjar bli varm och svettig, och blir då ännu räddare, och så är det igång.

Det är också det som gör att det sprider sig fler och fler situationer, rädslan för att det ska komma, rädslan för att FÅ ångest och till exempel rodna, förstår du?

Man behöver träna på att utsätta sig för det man är rädd för i små steg, lära om, känna att man klarar, att det inte är farligt, få nya erfarenheter. Lära sig att "ignorera" att ångest symtomen kommer i kroppen, slappna av i kroppen och andas lugnt, fokusera på något annat än sig själv och ångestreaktionen, (t.ex. någons kläder, färger, lyssna på vad någon säger, titta riktigt koncentrerat på något) och fortsätta prata, fråga, redovisa, lyssna, eller vad man nu höll på med.

När man är rädd och tycker att det är obehagligt att bli röd i ansiktet så är man som jag sa mycket fokuserad på det. Oftast är ingen annan det, de ser inte att man rodnar. Man kan ju vara röd i ansiktet av olika orsaker, om man solat, kallt ute, vid feber, om man sprungit, när man blir glad och ivrig med mera, när blodtrycket stiger.

Hur ofta tänker du på andras ansiktsfärg? Hur "allvarligt" är det egentligen att bli röd? Tycker du att andra är "konstiga" för att de blir lite röda i ansiktet? Att träna på att just fokusera på något annat, att slappna av och ignorera att det känns som om man blir röd, är bästa sättet att rodnaden går bort och sedan börjar komma mera sällen, just för att man "bryr sig mindre".

Ibland har rädslan gjort att personer nästan aldrig vågar prata eller säga något, och har då väldigt lite träning, och som med allt annat, ju mera man tränar på något desto bättre går det, och tvärt om. Så att träna på att svara, fråga, berätta, vara nyfiken på någon annan, ignorera att man blir varm är vägen mot att minska social ångest. Börja träna stegvis, kanske genom att vara lite förberedd och i "lugnare situationer" i början. 

Avslappning och andningsövningar kan också vara till hjälp, spänner man sig blir det också lättare att ångesten stiger. Fundera ut hur du kan träna i steg, är det saker du inte kan göra, vad tycker du är svårast, vilka situationer klarar du nu. Börja med det lättaste, träna att fokusera på annat än dig själv och dina kroppsreaktioner. Ge inte upp, det tar lite tid. Finns det någon som kan hjälpa och stötta dig? Läs mera om oro/ångest, rädsla för sociala situationer, på hemsidan. Läs också andras frågor i frågelådan.

Hör gärna av dig igen om berätta hur det går, och fortsätt bli glad när du tränar och försöker. 

Hälsningar Snorkel