Hur hanterar jag "panikångest" då jag tränar?

Hej om mig själv är 175 cm väger 54 är 20 år tränar 5 gånger per/v

Vill gå upp i vikt men min förbränning tillåter det inte. Är hungrig typ hela tiden nästan, röker inte snusar inte dricker inte sover 8 tim per dag

Hej! Jag har en fråga om hur jag ska hantera en specifik ångest situation som jag får

Liten bakhistoria Jag har gått på KBT för ångest som jag hade för typ 1-2 år sedan och den handlade om att jag var överdrivet rädd för att vara allvarligt sjuk och sjukdomen jag var rädd för var cancer så jag fick KBT för det och det hjälpte.

Så nu (nedan)

Detta (nedan) har pågått i några månader kanske 1 år mer eller mindre :)

Min situation är att jag kör ingen konditionsträning för att jag blir så hungrig efteråt och jag har tagit paus från gymmet för att jag blir så hungrig bara av att träna små muskelgrupper

(blir hungrigare av att träna kondis(hungrigare än normala människor)

Min ångest kommer efter passen (inte alla, vissa stunder händer ingeting och vissa, då ibland, känns som värsta kampen)

Och anledningen till varför dom kommer är att jag hade en situation under ett träningspass där efteråt ( jag gör nummer 2 (bajsar) ofta på morgonen)

men efter passet då när jag skulle käka då blev jag bajsnödig MEN jag fick en tryckkänsla ända upp under revbenen och hela magen och jag bajsade samtidigt och samtidigt var jag ganska hungrig så för mig var det en dålig kombo för jag spydde när jag inte kunde hålla tryckkänslan nå mera.

Och bara maten jag åt kom ut.

Och det var obehagligt så nu är jag lite rädd att det ska hända igen (att jag spyr så jag känner efter om jag är bajsnödig så inte den där tryckkänslan kommer igen

(kör bara super enkla pass hemma eller går ut och går i en timma med pulsband och klocka) över magen och så fort jag känner mig (bajsnödig) bara lite grann efter ett pass då blir jag nervös och får ångest för jag vill inte spy igen.

Och inte få tryckkänslan.

Och när det händer då krockar allt för jag vill äta för att jag blir ganska hungrig men det är otroligt jobbigt att äta när man har ångest för jag får ofta illamående,klump i halsen magen , jag blir varm med mera.

Jag vill ha det såhär; när jag tränar då vill jag träna, äta i lugn och ro utan att jag känner nåt i magen eller nåt. Och sen duscha så har det varit ibland.

Hur ska jag göra för att våga köra kondition utan att vara rädd när jag äter efter passet.

Och jag distraherar ofta mig efter passet med mobilen om ångesten kommer.

Och jag får bara ångest efter träningen inte annars och ångesten beror på hur hungrig jag blir om jag blir ganska hungrig snabbt så blir det lite värre för om tryckkänslan kommer då blir det jobbigare men om jag är mindre hungrig då är det lättare.

Och tryckkänslan är inget jag får regelbundet eller nåt jag har fått det 1 gång tidigare (;totalt 2 gånger) vet inte om det var nåt jag år dagen innan eller för mycket fibrer kanske.

Och jag har en aning varför jag spydde jag tror att det var en plötslig panik attack av nåt som jag ej vet, för det kom så snabbt och försvann lika snabbt..

Hej, tack för ditt brev.

Du har gått i KBT för din ångest, och det fungerade.

Du är också ”klok” och beskriver väldigt bra hur din nuvarande ångest uppstod, troligtvis helt naturliga orsaker, kan vara att magen var lite i olag den dagen, du belastar du din kropp hårt, äter för lite till den hårda träningen, (kanske obalans mellan natrium/kalium, tom mage ökad magsyra med mera.

Därav sätter kroppen STOPP- du får en massa kroppsliga symtom.

Tryck och spänning i magen, kramp i magen, illamående, känslan av att vara ”bajsnödig”- du kräks och hela situationen var mycket obehaglig.

Det kunde ha varit första och enda gången- men obehaget var så starkt att du utvecklade panikkänslor, rädsla för att det skulle hända igen.

Problemen vidmakthålls då, (fortsätter till nästa gång i liknande situation ) du scannar av kroppen, känns det något, är du ”hungrig” bajsnödig, känns något tryck etcetera.

Du börjar också undvika/flyr från obehaget, undviker att träna som tidigare tränar annorlunda med mera.

Allt ditt fokus, dina tankar och beteenden och uppmärksamhet, är fokuserat på detta, och att ”känna efter”.

Så förståeligt- eftersom situationen var superobehaglig, men det blir också en fälla.

Ångesten ökar dessutom, du blir mer och mer osäker, känner efter, ångest kommer av minsta pirr och så vidare.

Det du beskriver, är en mycket vanlig start, utveckling och vidmakthållande av panikångest-paniksyndrom.

Du är också sårbar för ångest, eftersom du haft det tidigare. Inget konstigt det heller.

Du har gått i KBT, kommer du ihåg hur du tränade att i steg utsätta dig för din ångest, lära dig hantera den, sluta med olika säkerhetsbeteenden och kontrolleranden?

Detta blir egentligen på samma sätt.

Du äter också troligtvis för lite, att träna så mycket, ha en så pass låg vikt, och ständigt gå med hungerkänslor, låter som att du får i dig för lite energi och sliter hårt på din kropp.

Har ni ingen couch eller något där du tränar, som kan ge dig tips på bra träningsprogram och hur man äter för att få rätt energi.?

Ångest och rädslor lever vi alla med, ångest- dvs vårat "stress och larmsystem" har vi alla och det triggas igång av verkliga faror och faror som vi bara tänker, som bara finns i vårat huvud utan att vara något direkt hot för oss i stunden.

Larmsystemet kickar igång för att "varna och förbereda oss för att fly eller slåss mot hotet". Det är en "överlevnadsstrategi" och har varit livsviktigt för oss i vår utveckling.

Då vi levde som "grottmänniskor" fanns väldigt många direkta faror och hot. Om det är en verklig fara, t.ex. en bil som kör mot oss på fel sida av vägen, jagad av en ilsken björn eller att vi överrumplar en inbrottstjuv då vi kommer hem, så är larmsystemet till livsviktig hjälp genom att göra oss snabba, starka och fokuserade.

Då faran bara finns i vårat huvud och i våra tankar/fantasi, så känns alla de kroppreaktioner som startar mycket obehagliga, gör rädslan och obehaget värre, hjärtat slår snabbt och hårt för att pumpa blod ut till musklerna, för att vi ska bli snabba och starka, andningen blir snabb och ytlig för att syresätta blodet av samma anledning, vi får tunnelseende (alltså minskas synfältet) för att vi ska ha fokus på faran, man kan bli svettig, varm, kroppen blir spänd och beredd mm. (läs mera under VAD ÄR oro/ångest och varför man har ångest)

Andra system som inte är lika viktiga för överlevnad stängs av, till exempel matsmältning, därför är det vanligt med symtom från mage/tarm vid ångest.

Ofta flyr vi eller undviker den "tänkta faran/hotet, just för att det känns så obehagligt. t.ex. går hem från skolan om ångesten startar i skolan, lämnar affären om ångesten startar där, eller om ångesten väcks av tanken på att möta en orm så undviker man skogen, kan inte gå i gräs etcetera.

Detta fungerar kortsiktigt men på längre sikt lär vi oss inte att hantera, klara av svåra situationer och hantera ångest, för egentligen ÄR ju inte svenska ormar och att redovisa i skolan "fara och hot" så vi kan alltså träna för att stanna kvar och klara av, lära oss att hantera och minska ångesten inför det vi är rädda för.

Om man hela tiden undviker och flyr från TÄNKTA FAROR, så blir man allt mera ångestfylld i allt fler situationer, man tänker och tror att det "jobbiga svåra" kan hända/dyka upp nästan var som helst, det SKULLE ju kunde hända, TÄNK OM det hände och så vidare.

Och så blir livet allt mera begränsat och vi blir allt mera ångestfyllda och rädda. Har inga andra strategier än att fly undan.

Det är lättare att beskriva detta då det handlar om antingen direkta faror (som björnen) eller saker som egentligen inte alls ÄR farliga (skolan, att redovisa, svenska spindlar, kräkas, ta sprutor med mera) sedan finns det saker som faktiskt kan hända, och faktiskt är en VISS LITEN RISK, som då risken att drabbas av till exempel farliga sjukdomar, som till exempel cancer .

Eller att krocka med bilen, krascha i ett flygplan, påkörda då vi cyklar, båten sjunker, få i sig en giftig svamp då man äter svampstuvning, få nedsatt hörsel av hörlurar, nedsatt syn av att använda dator och mobilskärmar, biten av en orm, hund, geting, bli smittad av maginfluensa eller annan influensa då man träffar andra människor, med mera.

OM vi tog alla dessa eventuella faror på största allvar, alltså gjorde allt för att skydda oss mot dem och undvika dem, så skulle vi leva ett mycket handikappande liv, isolerade och utan att komma någonstans eller utan att kunna vara bland andra människor.

Det finns faror ja, och det finns alltid en viss liten "risk" med nästan allt, men vi behöver ta den risken, leva här och nu och njuta av livet.

Om vi ständigt går omkring och oroar oss, ska vara på vår vakt, inte utsätta oss för något, så blir det inte mycket kvar av "livet"..

Vi behöver lära oss att leva med "ovissheten" att vi faktiskt inte riktigt vet vad som påverkar och kan skada oss.

Så, du kan antingen be om hjälp där du fick hjälp förra gången, för din ångest.

Eller om du jobbar på egen hand. (Vårdcentralen kan du också kontakta)

Läs mera på Snorkel under vad är och vad göra oro/ångest. Läs också andras frågor/svar.

Arbeta med avslappning, lugn andning, styr fokus och uppmärksamhet till det du gör istället för till kroppssymtomen

(medveten närvaro- läs mera på webbsidan, och du hittar övningar)

Sluta stegvis med kontrollerande och återgå till det vanliga igen.

Dock, se över hur hård din träning är kontra den energi du får i dig!

Snorkel har två appar med övningar

Snorkelövning och

Skills Snorkel reglera känslor (använd kod x330)

Målet blir att du kan träna OCH känna något i magen, men att du vet vad det är, att det är OK, och att du vet hur du kan andas lugnt, slappna av och säga till hjärnan ”det är ok, behövs inte larmas här, ingen fara” vi fixar detta.

Detta blev ett långt svar, hoppas att det kan vara till någon hjälp, en bit på vägen.

Har du sett Anders Hansens TV program ”Din Hjärna” finns nog fortfarande på svt-play.

Första programmet handlade just om vårat stress/ångest-system.

Skriv gärna igen i frågelådan och berätta hur det går för dig. Kram Snorkel