Har kräkfobi men inte berättat för någon

Hej, jag är 14 år gammal (tjej) och lider av kräkfobi. Jag har mestadels kunnat anpassa mig till ”mitt nya liv” med kräkfobi, men jag har jättesvårt när det kommer till mat (iaf middagen av nån konstig anledning). Mina föräldrar bokstavligen hatar det här och det leder till att jag får en utskällning och blir uppskickad på rummet varje jävla kväll för att jag inte kunnat äta upp allt på tallriken.

Måste tillägga att dom inte vet om att jag lider av det här och kommer inte säga något heller, av den anledningen att senaste gången jag gjorde det så gick min mamma till botten och fick massa ångest.

Jag älskar mina föräldrar så jävla mycket och det gör så jävla ont att få höra av dom varje dag vilken jävla besvikelse jag är.

Det känns som att dom skulle ha ett mycket bättre liv utan mig och som att jag bara är i vägen för den här familjen.

Direkt när skolorna öppnar igen ska jag ta kontakt med kuratorn för att få hjälp, men det kan ju ta hur lång tid som helst!

Den här fobin förstör mitt liv bokstavligen.

Vad ska jag göra? Ska jag berätta för mina föräldrar vad jag går igenom eller ska jag fortsätta försöka ta mig igenom det här på egen hand?

Hej, tack för ditt brev.

Stark rädsla för att kräkas, eller "kräkfobi" är ganska vanligt, troligtvis t.o.m. vanligare än fobi för djur. Det ger också väldigt starka ångestsymtom i kroppen.

Det skapar stort obehag i perioder, särskilt då tex "vinterkräksjukan" går som mest.

Det kan ständigt bli ett kontrollerande av kroppsymtom och undvikande av personer, platser eller situationer där man riskerar att möta någon med magsjuka eller riskerar att bli smittad. Man kan också hamna i att tvätta sig ofta, sprita händerna, svårt att hälsa på folk, inte kunna besöka kompisar med mera i en allt ökande ond cirkel för att undvika risken att bli smittad.

Och ett ”övertänkande” Kan jag blivit smittad, är det illamående jag känner.. Eller som det blir för dig, du kan inte äta upp allt på tallriken, har svårt att äta.

Detta handikappar och minskar livskvalitén mycket.

All fobibehandling handlar om att förstå hur ångest fungerar, att undvikande leder till en kortsiktig lättnad genast men en ökad ångest på sikt.

Att undvikande leder till ökad ångest i allt fler situationer. (läs mera om ångest på denna sida). Man behöver fundera på vilka situationer man undviker, vad man gör för att "känna sig säker", göra en lista och kanske fundera på en hierarki, vilket är någorlunda lätt och vilket är svårast.

Sedan behöver man steg för steg närma sig de svåra situationerna istället för att undvika. Till exempel i steg äta upp all mera på tallriken..

Stegvis sluta med överdrivet tvättande, ha handskar eller ständigt fråga efter om någon är sjuk, om det är sådana saker man gjort.

Att övervinna ångest handlar om att hantera ångesten, lära sig att man kan kontrollera den.

Ångest är hjärnan och kroppens livsviktiga system för att skydda oss från verkliga faror, som då vi blir överfallna eller jagade av vilda djur. Vi ska bli snabba och starka för att fly eller slåss mot verkliga faror. En mängd reaktioner sätter igång i kroppen

för att öka muskelstyrka, göra oss starka/snabba hjärtat slår snabbare/hårdare för att pumpa blod till musklerna, andningen blir ytlig för att syresätta blodet, vi får tunnelseende- allt ”fokus på faran/obehaget”. Andra kroppsfunktioner, som till exempel matsmältning, sätts i vila (är inte livsviktigt) därför är det vanligt med symtom från magen.

Hjärnan kan dock inte skilja på en "verklig fara" och något som vi bara TÄNKER är farligt och "obehagligt" som just tanken att bli sjuk och att kräkas.

Dessa tankar och föreställningar skapar ett lidande och begränsat liv för dig.

Och säkert inte många gånger före det heller. Du får ”Tänk om” tankar-… tänk om jag blir sjuk, tänk om jag kräks, tänk om jag kräks HÄR, så att alla ser… och så vidare.

Vi behöver i stort sett göra tvärt om mot det beteende vi gör nu då vi har ångesten.. Då det gäller kräkfobi så är det svårt att ”träna på att kräkas” även om det förekommer sådan behandling (kräkmedel) utan att det handlar mest om att sluta med kontrollerande, kollande, spritande eller andra saker man GÖR eller undviker. Bryta övertänkande med mera.

Detta blir ett långt svar, så tipsar dig därför att på egen hand läsa på www.snorkel.se, vår nya del om just tankar, och negativa tankar, om ångest, känslor med mera.

Finns olika övningar för att hantera orostankar. Men framförallt aktivt resa sig upp och bryta dessa, säga STOPP till sig själv.

Ältande, undvikande och kontrollerande är verkligen ett bevis på att ångest inte är logiskt. Har inte med förnuft att göra. Känslor utgår från hjärnans känslocenter, Amygdala, som sitter bakom örat, det är vår äldsta del av hjärnan.

Våra nyare delar, som sitter under pannan, frontalloberna, därifrån utgår logiskt tänkande, planering, se mönster, följa instruktioner med mera.

När vi får ångest, hinner inte informationen gå genom frontalloberna, ska inte vara så heller.

Om du sätter handen på en het platta så ska du reagera instinktivt, rycka undan handen, så snabbt så att smärtan till och med kommer efteråt.

Du ska inte börja fundera, stämmer verkligen denna information, ÄR plattan varm, har jag bevis för det, vad kan jag göra för att få bort smärtan, är det bästa lösningen etc. etc.

INGEN tycker att det är trevligt att kräkas. (Men mår man väldigt illa så kan det faktiskt vara skönt efteråt)

Just detta med kräkfobi/ känslan avsky/äckel var väldigt viktig då vi levde som "grottmänniskor" då kunde vi inte googla på vad man kunde äta eller vad man blev sjuk av, utan vi behövde verkligen minnas och känna rädslan/den starka ångesten och akta sig/fly- om någon blev sjuk efter att ha ätit några giftiga bär t.ex., eller om vi själva blev sjuka verkligen minnas det vi blev sjuka av.

Vanligt att man har mycket svårt att äta det man just åt innan man blev magsjuk, fast det kanske inte alls har med magsjukan att göra.

Ångest är som sagt inte logiskt, vi VET att saker inte är farliga, men vi följer känslan- obehaget/ångesten som säger FLY, AKTA DIG, just för att obehaget är så starkt.

Nu behöver vi inte denna färdighet på samma sätt, kring känslan avsmak/äckel men själva känslan finns kvar.

Läs mera på www.snorkel.se om känslor. Och om oro/ångest. Vad är och vad göra.

Det finns också en app, Skills snorkel reglera känsla, (använd kod x330) information och övningar för att minska starka känslor.

I vår app Snorkelövning så finns övningar i ”steg för steg” träning, alltså att i steg närma sig/göra, det som framkallar ångesten. Lyssna och öva. Det finns även olika tekniker i lugn andning och avslappning för att kunna stanna kvar i situationen då man tränar stegvis närmande, man behöver slappna av och stanna kvar till ångesten lägger sig.

Tipsar också om beteendeanalys, se en kedja av händelser. Finns på Snorkels startsida.

Det handlar om att se vilka problembeteenden man har, som ställer till det. För dig är det till exempel att du inte kan äta upp på tallriken.

Man lär sig se i vilka situationer, vilka tankar och känslor, fysiska reaktioner i kroppen. Och vad man sen GÖR som fungerar på kort sikt (du kanske känner dig ”säkrare” minskar risk för illamående” på kort sikt, men på längre sikt ställer det till problem, sprider sig till fler

Situationer, skapar konflikter med mera.

Kolla på instruktionsfilmen, läs informationen se färdiga kedjor, målsättningar, alternativa beteenden med mera.

Börja med färdiga alternativ då du ska göra analys.

Det är verkligen tydligt vad man kan missförstå varandra om man inte vet allt, inte förstår vad som händer. Dina föräldrar kanske tänker att ”maten inte duger” ”du vill bråka” ”du trotsar” med mera, och förstår inte alls att du har ångest, inte mår bra.

Berätta för dina föräldrar, de kan vara till stöd, ni kan läsa tillsammans på denna sida, prova olika verktyg.  Du kan få hjälp hos elevhälsan på din skola redan nu, på ungdomsmottagningen, på vårdcentralen, första linjen mottagning eller på Bup om

det verkligen skulle behövas.

Om du går in på webbsidan

www.umo.se

"att må dåligt" nedstämdhet/ångest så finns det en berättelse om "Olivia fick hjälp mot kräkfobi" som du kan läsa.

Det finns också väldigt mycket på nätet om just kräkfobi, om du vill läsa mera.

Det blev ett långt svar, hoppas att det kan vara till en liten hjälp på vägen.

Skriv igen om du vill och berätta om hur det gått för dig.

Kram Snorkel.