Ångest för att behöva flyga, och vara utan min pojkvän.

Jag är en tjej på 19 år, fyller 20 i år. Jag mår dåligt för att jag skulle behöva flyga utomlands utan min kille. Jag tycker det är väldigt jobbigt på många plan, dels är det jobbigt för mig för jag vill kunna vara självständig och fungera normalt utan att ha honom på min sida. Dels är det jobbigt för människor runt mig som vill göra planer med mig men som förstörs pga min extremt starka ångest. Dels är det jobbigt för jag vill inte att min kille ska tro att jag konstant behöver honom och att han inte får att ha ett eget liv för det vill jag. Jag vill inte att han ska känna sig låst vilket jag inte heller vill. Men grejen är att jag tror jag skulle kunna vara utan honom i några dagar om jag inte är för långt borta. Problemet är att jag sedan innan har ganska jobbig flygångest, tycker inte om att flyga då jag väldigt lätt får katastroftankar och övertänkande och är väldigt medveten om detta. Då blir det samtidigt fler problem samtidigt som uppstår, att jag måste vara utom honom och långt bort från honom, dessutom att jag måste flyga utom honom, vilket då skulle varit min trygghet. Jag vill inte få ångest över sånna här grejer då det gör att jag bara säger nej till att åka ifrån honom och ställer in planer. Jag vet också att det bästa sättet att överkomma rädslor att utsätta sig för dem, men det här steget känns så stort och ger mig panikattacker. Jag har samtidigt aldrig varit så ovetandes i mitt liv som jag är nu. Jag vet inte vad jag ska göra eller ta mig till för jag känner bara att ångesten äter mig innifrån. Jag har aldrig varit såhär tidigare i mitt liv. Tack.

Hej, tack för ditt brev.

Ångest är smärtsamt och mycket obehagligt ibland, men inte på något sätt farligt. Som du säkert redan vet så är ångest kroppens reaktion på en upplevd  "fara/hot" det är en överlevnadsstrategi som vi haft sedan vi var "grottmänniskor", och helt avgörande för mänsklighetens varande och, fortlevnad och utveckling. Även idag är det viktigt, än om vi inte alls lever med "faror" på samma sätt som förr, då giftiga växter, farliga djur och insekter, vattenmassor och jordskred, och andra krigsinställda infödingar var en stor del i vår vardag.

Vi upplever en "fara, ett obehag något som känns som ett hot", ofta är reaktionen inlärd utefter tidigare erfarenheter och upplevelser (och vi har som en "inbyggd scanner" som scannar av omgivningen efter dessa faror vi är rädda för) hjärnan signalerar FARA och hela kroppen ställer in sig för att kämpa eller slåss, fly eller undvika denna "upplevda fara, kämpa för överlevnad.

Om man blir jagad av ett livsfarligt djur, och man måste använda alla sina sinnen för att fly och slåss mot detta djur, så behövs en massa "extra styrka" i kroppen. Hjärtat pumpar snabbt, slår hårt, pulsen ökar och andningen blir snabb och ytlig. Detta för att blodet snabbt ska ut till musklerna för att göra oss starka och snabba, andningen blir snabb och ytlig för att syresätta blodet snabbt, av samma anledning. Vi får tunnelseende - allt fokus på faran, inget annat ska ta uppmärksamheten. Det är vårat system för aktivitet , kroppens gas. Det är även så att det vi uppmärksamma förstärks och ökar (visst har du sovit bredvid någon som snarkar extra högt, man kan inte tänka på något annat, känns som det ekar i hela rummet).

Andra funktioner i kroppen sätts i vila, då de inte behövs i kriget för överlevnad, tex matsmältning, vilket ger olika symtom från mage och tarm. mm. Det händer mycket i kroppen. Våra tankar blir också helt fokuserade på allt detta med "faran" och det som händer i kroppen. Du skulle inte reagera på detta OM du blev jagad av ett farligt djur, men om man är hemma i soffan, börjar tänka på något man tycker är hemskt, som till exempel att du behöver flyga, dessutom utan din pojkvän, din trygghet, eller om man har panikångest och "faran" är minsta lilla pirr i magen och en stark rädsla för att få en panikattack och just denna rädsla driver igång hela alarmsystemet/paniken, så blir det mycket obehagligt.

Problemet med ångest är att hjärnan kan inte skilja på en "verklig" fara, och hot mot vår existens, och en "fara" som bara finns i vår hjärna, i våra tankat, föreställningar och fantasier. Samma system sätter igång i alla fall.

Du skriver att all denna ångest är något nytt för dig, att du inte varit så här tidigare i ditt liv. En tanke kring det är att du nu är "kär" verkligen känner starka känslor för någon, och det gör också att man blir mera sårbar, extra rädd att bli lämnad.. Det påverkar nog dig i din ångest att göra saker utan din kille. 

Det är kanske så också att det, som du skriver, blir lite mycket för dig på en gång i dina tankar och känslor, både flyga och vara ifrån din pojkvän. Kan vara bra att stegvis träna en sak i taget, om du har möjlighet.

Du har så rätt i det du skriver att man hanterar och övervinner ångest genom att utsätta sig. Klara av den obehagliga och osäkra situationen, känna att man lyckas, vet hur man "håller ångesten i schack" då sker en nyinlärning som gör att ångesten minskar allt eftersom man utsätter sig, tränar. Har du läst på denna webbsida www.snorkel.se om oro/ångest, under VAD ÄR och VAD GÖRA?

Har du tränat andra "krisfärdigheter" och strategier för känsloreglering och för att hantera ångest?

Man behöver få igång kroppens andra system "lugn och ro" systemet. Kroppens broms. Om man bara kämpar med att få bort ångesten, fastnar i "skräcktankar" är fullt krigsberedd, andas snabbt och ytligt, har fullt fokus på den tänkta "faran" spänner hela kroppen, och "tänker paniktankar" (står inte ut, detta är så fruktansvärt, vad ska jag göra osv.) just för att du är så rädd så tar det mycket längre tid att det släpper, ångesten sjunker. Man får ytterligare en mycket obehaglig erfarenhet - nästa gång i en liknande situation blir man jätterädd att det ska bli så igen- och så börjar alarmsystemet gå igång just av den rädslan... I en ond cirkel med allt mera ångest, som väcks allt lättare.

På denna webbsida, där man under VAD ÄR och VAD GÖRA hittar strategier och verktyg för att på olika sätt träna sig i att hantera ångest, alltså inte bli så rädd när den kommer, utan bemöta alarmsystemet (om man inte verkligen behöver fly eller slåss) med att så att säga- säga till kroppen, "det är ok, lugna ner dig, behöver inte fly, ingen fara här fast det känns så"

Viktiga strategier är att andas lugnt, slappna av, distrahera sig själv, skifta fokus, göra saker som får igång lugn o ro-systemet (ta ett varmt bad/dusch, smörja in sig, se vackra minnesbilder, lyssna på vacker musik mm. Tvärt emot panik, spänna sig, andas ytligt och vilja fly.

Du kan läsa mera på webbsidan.

Snorkel har också två appar

Snorkelövning, med röstövningar och instruktioner i avslappning, andning, styra fokus med mindfulness, övningar i ångesthantering med mera.

Skills Uppsala Snorkel reglera känslor, kod x330, som handlar om känslor och olika beteenden kopplat till känslan, samt övningar i att reglera.

Läs också om steg för stegträning. Det är det du är inne på, att just nu är det ett för stort steg. du behöver ta ner det i mindre.

BETEENDEANALYS som finns på Snorkels startsida, se en kedja av händelser. För att se sina beteendemönster, lära känna sig själv och sina reaktioner lite bättre.

Se instruktionsfilmen, läs informationen så förstår du lite mera vad det handlar om. Lär dig om vad du gör och vilka konsekvenser det får på kort och lång sikt, samt fundera och gör upp mål för alternativa beteenden.

Läs också om negativa tankar, våra tankar påverkar oss mycket, särskilt om vi tror på dem.

Vilka negativa tankemönster har du hamnat i?

Skriv igen och berätta om hur det går för dig.

Kram Snorkel