Har aldrig haft en enda vän, en massa oro inför skolbyte.

Hej snorkel! Jag har aldrig haft en enda vän i skolan så länge jag kan minnas. När jag gick i ettan och tvåan hade jag ingen kompis utan var alltid med en lärare ute på rasten. Senare när jag gick i trean mins jag att jag helt plötsligt började gråta på den första lektionen och fick gå ut och prata med xxxx min fritidslärare. Det var han som kom på idèn att jag skulle skriva ner det jag kände. Jag tror jag skrev att jag kände mig ensam utan någon kompis.

Några veckor senare fick jag gå på ett möte med xxxx/min mentor, xxxx/min fritidsfröken, xxxx/skolkurator, mamma, xxxx/xxxx/min fritidsfröken och min (He he, den gamla xxxx utan näsa sitter just nu i tornet och smider planer för att skrämma alla barnen i natt He he, Den gamla xxxx utan näsa sitter just nu i tornet och smider planer för att skrämma alla barnen i nattpappa.)

När vi hade pratat ett tag om kompisar med mig hade jag börjat störtgråta, jag fick gå ut och vila med min mamma ett tag.

I fyran bytte vi klasser och lärare så ingen av de nya lärarna visste hur jag mådde. Jag fick även en kompis som heter xxxx, xxxx var min bästa kompis, men det började bli jobbigt efter ett tag. Hon började följa efter mig var jag än gick och började sparka och slå mig på skoj men det kändes verkligen som om hon menade det.

I sexan som jag går i nu hittade hon en ny kompis som går i pararellklassen. Jag gillar båda men dem har börjat gå ihop mot mig och kallat mig saker.

Jag pratade med en lärare i tvåan som jag litar på som heter xxxx. Han kom med ett tips att jag skulle skriv ett brev till min kompis från fyran och hon blev inte glad. Hon började fråga varför jag inte gav ett till den andra kompisen, men jag hade inte ett svar på den frågan.

Jag har aldrig haft lätt att vara med flera än en person samtidigt. En lärare på mitt fritids som heter xxxx tycker art jag ska vara med mina kompisar men jag vill ju inte det, jag har typ gömt mig för den läraren. Jag vill Inte vara kompis men mina "vänner" längre, de är bara elaka.

Jag har det ganska svårt i skolan, jag kan liksom inte tänka på uppgiften jag tänker bara på annat. Mitt favoritämne är matte ,men på de senaste proven har det inte gått så bra, jag har fått fel på uppgifter jag egentligen kan.

Nästa år byter jag skola för att vår skola bara går till sexan, men jag vill inte lämna min skola jag känner mig trygg i den. Alla andra i min klass tycker bara det är skönt. Jag vill kunna vara med xxxx på rasterna. På kvällarna ligger jag i sängen och tänker på allting, jag brukar gråta till söms varje natt.

Kan det vara så att jag har diagnosen Add, jag vågar inte fråga någon eftersom de kommer undra varför jag tänker på det?

Jag vågar inte prata om allt med xxxx, jag är rädd att han ska berätta för kuratorn eller min mamma. Det vill jag inte.

Ska jag skriva ett brev till honom som jag gjorde till min kompis? Får jag gå till den andra skolan när jag slutat, och titta runt?

Jag är en blyg tjej i klassen som inte vågar fråga om jag får vara med.

Jag kan inte vara med mer än en person på rasten till exempel. Jag vill hinna lösa allting innan sommarlovet men vet inte hur jag ska göra det.

Snälla hjälp mig då är ni bäst.

Det enda jag önskar är en kompis som jag kan lita på och som är snäll mot mig. /ledsen xxxx i femman :(

Hej, tack för ditt brev.

Du skriver många namn på personer och händelser, så väljer att inte publicera din fråga i sin helhet, redigerar lite i frågan så att du förblir anonym, ingen känner igen dig. Du kan också hitta din fråga med hjälp av den kod du fick då du skrev frågan.

Du beskriver en hel del tankar, funderingar och oro. Bland annat över att du känner dig ensam, har inga vänner och har aldrig haft, och till och med blivit illa behandlad av kompisar.

Du har fått svårt att koncentrera dig på skolarbetet, svarar fel på saker du egentligen kan, för att du tänker på annat.

Ni ska byta skola till hösten vilket också är väldigt stressande, osäkert hur det kommer att bli. Du har också svårt att vara med mer än en kompis i taget. Du har tankar på att du kanske har någon neuropsykiatrisk diagnos, funderar på ADD. Ni ska byta skola till hösten vilket är väldigt stressande, osäkert hur det kommer att bli. Allt ger dig en massa oro.

Du oroar dig och tänker så mycket, blir jätteledsen och skriver att du gråter dig till söms varje natt.

Du önskar bland annat att få komma till nya skolan och "titta runt" förbereda dig lite, veta lite mera vad som väntar till hösten, det låter som en jätteklok och bra idé!!

Det är ganska vanligt att man får göra besök på nya skolan inför skolbyte, men vet inte hur det fungerar med just din skola. Men något som lätt kan ordnas bara du talar om att du vill och behöver det.

Du vill inte att skolkurator och din mamma ska veta hur du mår och tänker/känner.. Varför? Vad är du rädd för?

De vill på olika sätt hjälpa dig, men behöver veta vilken hjälp du önskar och behöver. Annars är det stor risk att de inte förstår och att det blir "fel".

Du känner att du kanske har svårt för vissa saker, funderar på ADD, men vågar inte prata om det med någon. Alla har starka och svaga sidor. Om man får reda på det lite tydligare, kan man sätta in rätt stöd och använda mera av personens starka sidor, så att till exempel skolan fungerar bättre. Och att man slipper mycket oro, precis som du nu oroar dig för en massa saker, för att du egentligen behöver mera tydlighet, vara förberedd, inte klarar att vara i klunga med många samtidigt med mera. Om din skola och dina föräldrar visste och förstod det bättre och du fick det stöd, den tydlighet och den trygghet du behöver skulle du säkert oroa dig mindre och skolarbetet skulle fungera bättre igen. Det är klokt att ta upp dina funderingar med dina föräldrar, kurator och/eller mentor.

Så verkligen JA, berätta om dina tankar, rädslor och det du önskar och behöver för att bli mindre orolig! Om det är lättast att skriva ett brev så gör det. Du funderar på att skriva till en fd lärare, J, är han den som kan hjälpa dig bäst? Finns det någon annan som bättre verkligen kan göra något, som till exempel ordna rundvisning på nya skolan?

Är inte det bästa att berätta för din mamma, kurator eller mentor? Skriva brev till dem? Kan du inte visa dem din fråga och svaret du fått från Snorkel?

Det finns många saker som man kan göra för att förbättra och underlätta, om man har mycket oro eller koncentrationssvårigheter bara din omgivning vet. Så tveka inte att prata med dem. Eller skriva ett brev/visa din fråga o svar.

Det finns en webbsida som heter www.sjalvhjalppavagen.se som handlar om olika former av neuropsykiatriska svårigheter, har du kollat på den. Där kan du läsa mera om till exempel ADHD och ADD.

Kan kanske också underlätta att veta lite mera då du ska prata med någon om dina funderingar kring att du kunde ha ADD.

Skriv igen i Snorkels frågelåda om du vill, läs också mera på sidan om hur man kan må (nedstämdhet och oro/ångest) och vad man kan göra för att minska sin oro.

Kram Snorkel