Rädd att få tillbaka min Bulimi.

Hej, jag har varit frisk från min bulimi i drygt ett år nu men känner allt mera att den är på väg tillbaks.

Jag vart diagnostiserad med bulimi hösten 2018, jag var alltså 12/13 just då.

Jag vart sjukt mobbad som barn p.g.a min vikt och har alltid haft problem med mitt utseende. Många i min familj har gått igenom ex antal skönhetsoperationer bl.a. för att gå ned i vikt.

Efter min diagnos gick allt utför, jag fick träningsförbud vilket ökade min ångest samt ”kompensationerna” . Skolan gick inte heller bra och i samband med min add sket jag i skolan helt, gick inte dit lika mycket.

Ingen märkte något, ingen visste utom familjen som min mamma gladerligen berättade för allt och alla. Jag spelar fotboll och boxas men eftersom min kropp är så otroligt nedbruten skadade jag mig och kunde inte träna på 7månader vilket gjorde allt värre.

Hur som helst, nu är jag 15 och känner att mina tankar kommer tillbaks, samt vissa tendenser.

Hetsätning, träningskompensationer, nedstämdhet, ångest och tankar. Tycker detta är sjukt jobbigt och har ingen ork till någonting längre.

Hjälp vad ska jag göra för att stoppa detta från att hända igen. Vill verkligen inte ha ett återfall...tacksam för svar

Svar

Hej, tack för ditt brev. Så jättebra att du är uppmärksam och har reagerat på att du är på väg att falla tillbaka till tidigare ätstörningsproblematik.

Du har haft en diagnos, Bulimi, och kämpat hårt för att komma tillbaka. Börjar man trassla med vikt och mat och "överträning” så kan man hamna i en ätstörning.

En ätstörning är inget att leka med, utan är en allvarlig sjukdom med svåra konsekvenser för kroppen och psyket, och är svårt och tidskrävande att ta sig ut om man väl har fastnat där. Så du behöver hjälp att bryta detta om du märker att det börjar komma tillbaka.

Man har en sårbarhet att reagera på ”stress och sårbarhet” på olika sätt, man blir extra sårbar i olika perioder i livet. Vissa får huvudvärk, fysiska smärtor, sömnsvårigheter, depression, oro/ångest mm andra trassel och svårigheter att äta.

Försöker få ”kontroll på livet och sig själv” genom att på olika sätt ”strula med mat och ätande”.

Vissa tröstäter, vissa svälter sig, vissa kompenserar efter ätandet på olika sätt.

Mat och äta innebär ökad ångest. Negativ självbild, syn på sig själv, hänger ihop med ätstörningen. Varför hamnar vissa i ätstörning då?

Man vet inte riktigt, det forskas en hel del, man tror att somliga har en medfödd ärftlig sårbarhet för att utveckla ätstörning ( precis som vi ärver benägenheten att få tex ångest, depression och vissa fysiska sjukdomar) Sårbarheten att utveckla finns där, men med en ”skyddande omgivning och miljö” så behöver man inte alls utveckla den. Sannolikt är också dagens skönhetsideal och kroppsfixering en stor ”bov i dramat” .

Du beskriver att flera i din familj har ”skönhetsopererat sig” bland annat för att minska i vikt. Du lever i en situation där vikt och utseende har stor betydelse, du har även en bakgrund av mobbing på grund av vikt.

Mobbing sätter djupa spår. Helt klart är att det är i samband med bantning och viktnedgång som det hela startar, ofta också då man i övrigt upplever stark psykisk press/stress eller sociala påfrestningar, tex i skolan i familjen eller med kompisar, och höga prestationskrav.

När man börjar gå ned i vikt får man ofta i början positiva reaktioner från omgivningen, man tycker att man mår bra och har kontroll över sitt ätande och tränade.

Man kanske känner sig ”fin” och blir ”sporrad” av att klara av att avstå mat eller att träna mycket.. Man jämför med andra, ser dem som "smalare och finare" och vill gå ner liiiite till...

Sedan tappar man kontrollen, man vill bara gå ner mer och mer, får allt mer ångest över att äta rätt, äta för mycket, rädsla att gå upp, kroppsfixeringen förvärras, man måste kompensera efter att man ätit något, hunger och sug kan leda till hetsätning- ökande kompensationer osv.

Allt börjar handla om mat/ätande och kropp och vikt. Kanske blir så att mensen försvinner. Allt mer tankar på mat och vikt eller rädsla över att äta fel saker, försöker undvika fett och socker, börjar kräkas allt mer, kroppsfixerad, väger sig ofta, hoppar över måltider, tränar mycket mm.

Är man underviktig så fryser man, får kalla händer och fötter, kroppen ställer in sig på svält, ämnesomsättningen sänks, hjärtfrekvens och blodtryck sänks, pulsen går ner.

Tänder och magsäck/matstrupe skadas av kräkningar.

Hjärtat är ett av de organ som drabbas hårt vid ätstörning. Blodvärden blir allvarligt försämrade, ätstörning och kompensationer sliter hårt på kroppen. Håret på huvudet tunnas ut samtidigt som man kan få ökad behåring på kroppen.

De fysiska och psykiska konsekvenserna börjar bli allt svårare, ångest, depression, sömnsvårigheter mm precis som du tidigare fått erfara. Så stoppa detta i tid, ta dina tidiga symtom på allvar.

Du behöver hjälp att komma tillrätta med detta igen. Det första är att prata med dina föräldrar, man kan sedan direkt kontakta den mottagning där du tidigare fått hjälp, kontakta Bup och ätstörningsavdelningen.

Du kan behöva hjälp och stöd för att bryta denna negativa spiral och komma igång att äta normalt igen.

Vänta inte, prata med dina föräldrar nu, kanske visar dem din fråga och svar.

Förstår att du känner dig orkeslös, ledsen och ”matt”. Men ju tidigare detta bryts ju snabbare är du på ”banan” igen.

Du kan ha hjälp av denna webbsida och de verktyg och övningar som finns här.

Beteendeanalys- för att lära dig se mönster i hur tankar, känslor och beteenden påverkar dig och får dig att göra ”fel val” göra saker som fungerar på kort sikt (slippa ångest i stunden) men bli negativt på lång sikt.

Du hittar beteendeanalys på startsidan. se instruktionsfilm, läs information mm.

Prova våra appar; Snorkelövning- övningar för avslappning, lugn andning, medveten närvaro, hantera ångest mm, som kan vara till hjälp att stå emot kräkning, bryta negativa tankar mm

Skills Snorkel reglera känsla (kod x330) - handlar om känslor, varför vi har dem, beteenden som hänger ihop med olika känslor, samt övningar i att stanna upp, andas, slappna av- reglera en känsla som ställer till problem.

Vänta inte, prata med dina föräldrar, kontakta BUP igen, det går lättare ju snabbare du får hjälp att bryta.

Skriv igen i frågelådan om du vill, kram Snorkel