Min syster har Anorexia, jag har också börjat äta mindre.

Hej! Jag är 13 år gammal, jag väger 47 kg och är 157 cm lång.

Min syster har haft anorexia ett rätt långt tag nu och det verkar inte gå över.

Jag har försökt göra allt mina föräldrar har bett mig om... du vet, äta så gott jag kan ha bra attityd och allt sådant som kan ha bra intryck på henne.

Jag har gjort så gott jag kan men nu när det har gått en längre period sedan hon diagnostiserades med anorexia och sedan hon började få professionell hjälp så har mina föräldrar börjat be mig om fler ” favors ”.

T.ex att jag ska ta mer mat en vad hon gör vid matsalsbordet eller att jag ska hålla koll på henne så att hon äter sin frukt på rasten i skolan.

Dont get me wrong, jag gillar att kunna hjälpa till om det betyder att hon skulle må bättre men på senaste tiden så har det helt enkelt blivit mer.

T.ex nu när vi äter middag så använder mina föräldrar mig som ett riktmärke på hur mycket hon ska äta, och hon sneglar konstant på hur mycket mat jag tagit upp och på hur mycket mat de tagit upp på hennes talrik.

Många gånger när jag är påväg att börja äta så börjar hon till och med skälla och skrika på mamma och pappa om att de har tagit upp MYCKET mer mat till henne än vad jag har tagit upp till mig själv, och många gånger så är det till och med tvärt om!

Jag älskar min syster mer än någonting i hela världen men ibland så känns det som om hon inte försöker. Jag vet att anorexia är en fruktansvärd sjukdom som är sjukt svår att ta sig ur men hon behöver inte alltid ta ut det på mig...

Dessutom så är jag rädd för att jag har ”smittats” av henne lite grann.

På senaste tiden så har jag börjat tänka mer på vad jag äter och på hur mycket jag äter. Men eftersom att jag inte får göra mina egna måltider hemma längre på grund av att min älskade syster lätt får ångest då över att jag tydligen tar mycket mindre än vad hon gjort och på det sättet så skulle hon på något konstigt vis bli fet??

Aja det var inte det jag ville kom fram till utan jag ville komma fram till att jag nuförtiden börjat äta mycket mindre till lunch än vad jag gjorde förut och jag ville bara vara säker på att jag inte faller in i vad min syster har det så svårt med att komma ur.

Jag vill jätte gärna ha ett svar på vad jag ska göra för att få henne att må bättre och om jag bara ska äta och göra vad mina föräldrar ber mig om, behöver jag oroa mig över att bli överviktig eller borde jag ta det lugnt??svara så fort som möjligt!

Vänliga hälsningar mig ;)

Svar från snorkel

Hej, tack för ditt brev.

Du har skickat 3 stycken, och det går jättebra, förstår verkligen att detta blivit ett stort bekymmer för dig.

Jag väljer att svara på alla tre samtidigt eftersom de handlar om samma saker.

Din syster har fått diagnos Anorexia, och detta påverkar naturligtvis er alla i familjen jättemycket.

Dina föräldrar känner stor oro även för dig, samt har dig som ”riktmärke” och ”kontrollant” och detta känns inte riktigt ok för dig, och det kan man mycket väl förstå.

Det ställer till det mellan dig och din syster också, du blir just ”kontrollant” och sammankopplad med MAT- hennes värsta just nu, och är inte den syster du behöver få vara, ett alternativ-annat att tänka på-göra roliga saker med- prata med osv.

Det är mycket förståeligt att dina föräldrar vill/behöver hjälp, denna sjukdom är riktigt ”giftig” och skapar en enorm osäkerhet, men tyvärr så behöver du få vara ”bara syster”.

Du kan INTE vara den som ”håller koll” det måste en vuxen göra!

Ni behöver verkligen ta upp och få hjälp med detta hos den kontakt ni har gällande din systers ätstörning, det behandlingsteam som är inkopplat.

Och har inte din syster och ni som familj kontakt på BUP, en ätstörningsenhet, så måste ni ha det!

Ett annat stort problem är du också har börjat bli mera fixerad på din vikt, din kropp och en rädsla för att gå upp i vikt, tänker tankar om dig själv att du är ”mullig”, börjat strula lite med mat, äter mindre än tidigare, det är faktiskt ett varningstecken.

Du är ung, bara 13 år, fortfarande på gränsen till att vara ett barn, och under både ”barn och ungdomsåren” så har man mycket av "barnårens" underhudsfett kvar, och man kan se och väga väldigt olika eftersom man utvecklas och kommer i och ur puberteten väldigt olika denna period.

Börjar man trassla med vikt och mat, så kan man hamna i en ätstörning.

En ätstörning är inget att leka med, utan är en allvarlig sjukdom med svåra konsekvenser för kroppen och psyket, och är svårt och tidskrävande att ta sig ut om man väl fastnat där.

Du skriver att du ”äter mindre”, och det ger också kroppen ”falska signaler” . Äter man för lite, får inte i sig den energi kroppen behöver så ställer det in sig på ”svält” och går på lågenergi, allt för att ta till vara minsta ”droppe” av näring den får.

Det är viktigt att du äter som du ska.

Man behöver äta frukost, lunch och middag, och mellanmål. Särskilt då man växer och utvecklas. Det du beskriver låter väldigt lite, alltså För lite.

De matlistor som ätstörningsenheten brukar lämna ut, är framtaget precis efter vad en växande ung person behöver.

Förstår att det känns konstigt med denna ”extra uppmärksamhet” även på dig, fast det är din syster som är sjuk.

Men det är ju så, precis som du skriver, att det ”smittar lite”.

Och hela familjen blir starkt påverkad och har ofta svårt att hålla fast vid vad som är ”normalt” gällande mat och ätande.

Det är lätt att ”större delen av tiden” handlar just om mat och ätande.

Därför är det också viktigt för er som familj, och för er båda systrar, att bara få tid att göra saker tillsammans som INTE handlar om mat/äta.

Träning och aktivitet är alltid ok och bra för kroppen, men inte varje dag, och inte som en ”stress” för att reglera det man ätit, och äter man för lite/väger för lite så måste man ”dra in” på aktivitet.

Varför hamnar vissa i ätstörning då?

Man vet inte riktigt, det forskas en hel del, man tror att somliga har en medfödd ärftlig sårbarhet för att utveckla ätstörning (precis som vi ärver benägenheten att få många olika ”styrkor och svagheter” tex ångest, depression, vissa fysiska sjukdomar, sångröst eller kroppsbyggnad mm)

Sårbarheten att utveckla finns där, men med en ”skyddande omgivning och miljö” så behöver man inte alls utveckla den!

Sannolikt är också dagens skönhetsideal och kroppsfixering en stor ”bov i dramat”.

Helt klart är att det är i samband med bantning och viktnedgång som det hela ofta startar, ofta också då man i övrigt upplever stark psykisk press/stress eller sociala påfrestningar, tex i skolan i familjen eller med kompisar, och höga prestationskrav.

Hur ser det ut i ditt liv, hur har du det gällande skola, familj, intressen/fritid och kompisar?

Vad är det i ditt liv som gör att du ”klankar ner” och behandlar dig själv illa, sätter utseende och vikt framför andra egenskaper, för det är ju det man gör.

Att ha fokus på Andra saker i livet, vänner och intressen, är skyddande.

Viktigt att ha fokus på annat än kropp och vikt.

När man börjar gå ned i vikt får man i början ofta positiva reaktioner från omgivningen,

man tycker att man mår bra och har kontroll över sitt ätande och tränade.

Man kanske känner sig ”fin” och blir ”sporrad” av att klara av att avstå mat eller klarar att träna mycket..

Man jämför med andra, ser dem som "smalare och finare" och vill gå ner liiiite till...

Det känns ofta som en ”kick” i början, att man får ”extraenergi” att man ”mår bättre än aldrig förr” fast omgivningen märker förändring och att man inte är ”sig själv”

Fokus går allt mer mot mat, vikt, kropp och träning. Och man får en ”snedvriden” missuppfattning om sin kropp och hur den ser ut.

Tankarna handlar allt mer om mat och träning.

Sedan tappar man kontrollen, man vill bara gå ner mer och mer, får allt mer ångest över att äta rätt, äta för mycket, rädsla att gå upp, kroppsfixeringen förvärras osv.

Allt börjar handla om mat/ätande och kropp och vikt.

Kanske blir så att mensen försvinner, om man inte har fått mens ännu, då stannar den utvecklingen upp.

Allt mer tankar på mat och vikt eller rädsla över att äta fel saker, försöker undvika fett och socker, kanske börjar kräkas efter mat, mår illa då man ätit, kroppsfixerad, väger sig ofta, hoppar över måltider, tränar mycket, ångest då man inte tränat osv.

Allt mera ångest, ”ätstörningsspöket” i huvudet dissar hela tiden dig själv om man ätit något, inte tränat ”tillräckligt” får dåligt samvete mm.

Man fryser, får kalla händer och fötter, kroppen ställer in sig på svält, ämnesomsättningen sänks, hjärtfrekvens och blodtryck sänks, pulsen går ner.

Hjärtat är ett av de organ som drabbas hårt vid ätstörning.

Längre fram så börjar brösten försvinna, (du kanske inte börjat utveckla så mycket bröst ännu, och då stannar den utvecklingen upp.)

Håret på huvudet tunnas ut samtidigt som man börjar få ökad behåring på kroppen.

De fysiska och psykiska konsekvenserna börjar bli allt svårare, ångest, depression, sömnsvårigheter mm.

Så även DU behöver stoppa ditt tänkande och ditt beteende i tid, ta dina tidiga symtom på allvar.

Prata med dina föräldrar, berätta om din rädsla och dina tankar, och hur svårt detta blivit för dig.

Tar man det på allvar i tid så är det lättare att bryta.

Du kanske kan få träffa en dietist för att få kunskaper om vad och hur mycket mat din kropp behöver, ni behöver också hjälp och råd från en ätstörningsenhet, veta hur ni ska hantera detta som drabbat hela familjen, även dig.

Denna webbsida handlar om att ge information och råd, tidig upptäckt, tidiga insatser vid psykisk ohälsa, ”hjälp till självhjälp”

Det finns en hel del verktyg som man kan ta till hjälp för att hantera oro/ångest.

Prova t.ex. medveten närvaro/mindfulness, ett sätt att styra fokus och uppmärksamhet, t.ex. från självdömande tankar om sin kropp, till det som händer (hörs, syns, luktar, smakar etc) omkring en.

Läs mera om medveten närvaro på webbsidan och i våra Appar.

Appen Skills Uppsala Snorkel reglera känsla, (använd kod x330) är en app om känslor, varför man har dem samt vad känslor vill få oss att göra (t.ex. fly/undvika vid rädsla).

Man kan träna på att reglera, minska en känsla som ställer till problem- gå emot känslan.

Snorkelövning är en app med olika röstövningar och instruktioner, bl.a. mindfulness (lyssna på övningen du duger varje dag) andning, avslappning, hantera ångest mm.

Beteendeanalys som finns (på startsidan) på Snorkelwebben är ett verktyg för att se mönster i hur vi gör (problembeteende) i vissa situationer, hur vi tänker och känner och hur det påverkar oss på kort och lång sikt. Man kan träna med färdiga alternativ för att bättre förstå hur man kan göra.

Du kan testa att göra beteendeanalys i en situation då du ”strular med maten” – hur tänker och känner du, hur känns det i kroppen, vilka konsekvenser får det på kort och lång sikt..

Tankar styr och påverkar oss mycket, särskilt om vi TROR på våra tankar, de är ju inte lika med sanning, utan är just bara tankar.

Vi tror mera sällen på positiva tankar om oss själva och vad som kan hända, utan mest bara de negativa.

Du kan börja med att uppmärksamma vad du tänker, bli medveten om tankarna och hur de påverkar dig. (kan ha hjälp av beteendeanalysen)

du kan också träna att föreställa dig tankar som kommer och går, som då kassörskan sitter i kassan på affären.

Hon tar upp en vara, tittar på den, scannar den och låter den gå vidare på löpande bandet och tar upp nästa vara..

Hon fastnar inte vid en viss vara, kollar noga, funderar vad den kommer ifrån, vad den ska användas till, vad den innehåller osv, hon släpper varan och låter nästa rulla fram..

Träna på att göra samma med dina tankar, bara låter dem komma och gå, inte fastna, älta, tro på och reagera på dina tankar..

Säg till dig själv där kom en tanke om att jag är tjock, då blir jag ledsen, där kom en tanke om att jag glömt vattna blommorna, då blir jag lite stressad, där kom en tanke om att jag är sugen på saft, där kom en tanke på att jag längtar efter sommaren etc. etc….

Du kan också ha en lista med positiva saker och påståenden om dig själv, (att ”parera” med då du tänker negativt,) saker du är bra på, bra saker med dig.

Gör gärna en sådan lista tillsammans med en vän. T.ex. Vacker hår, bra på att lyssna, omtänksam, pålitlig, fina fötter mm m.m.

Man kan skriva upp olika påståenden, kanske dina vänner kan skriva flera som du inte ser, sedan ha dem i en burk.

När du fastnat i ältande och negativa tankar om din kropp, som får dig att inte vilja äta eller vara ”tvungen att träna” kan du ta fram din burk och öppna en sådan hemlig lapp..

Sitta en stund och läsa lappen, ”ta in den” hur känns det att läsa den osv..

Men som sagt, första steget är att börja äta igen, så att din hjärna får all den energi den behöver för att kunna tänka sunda och kloka tankar…

Och din kropp den energi den behöver för att växa och utvecklas till den unga kvinna du är på väg att bli.

Hoppas detta långa mail kan vara en bit på vägen för dig, sköt om dig själv, jättestarkt av dig att du reagerat!

Vänta inte, prata med dina föräldrar nu, kanske visa dem din fråga och svar.

Skriv igen i frågelådan om du vill.

Många kramar Snorkel