Mår dåligt över min vikt.

Hej jag är en tjej på 18 år samt går andra året i gymnasiet och mår väldigt dåligt över min vikt.

Det har aldrig vart såhär illa innan.

Allt började redan när jag var yngre och gick i låg-mellanstadiet då jag var väldigt underviktig. Men i högstadiet började jag gå upp i normalvikt. Då började jag känna mig som en stor flodhäst. Men då gjorde jag inte så mycket åt det mer än att kanske minska maten lite. Men i slutet av högstadiet började jag skippa skolmaten samt försöka äta mindre hemma. Jag gick ner väldigt fort i vikt. Ca 10kg på några veckor tror jag det var.

Sedan när jag börja gymnasiet blev det först bättre men sedan sämre igen.

I våras började jag minska på maten och börja även sluta äta vissa dagar. Å då gick jag ner ca 10kg igen på bara några veckor.

Sedan nu under sommarlovet har jag mått bättre och även gått upp i vikt vilket jag mår jättedåligt över. Så nu har jag försökt börja minska på maten även fast jag vissa dagar hetsäter men då mina föräldrar typ tvingar mig att äta har jag dem senaste dagarna funderat på att kräkas upp maten och idag stoppa jag fingrarna i halsen och försökte.

(Vill tillägga att jag är livrädd för att spy och det är annars min största rädsla. Samt att jag får panikattacker bara av tanken på att spy eller få kräkreflexer)

Jag vet inte vad jag ska göra.

För vill typ inte sluta samtidigt som jag även vill.

Hej, tack för ditt brev.

Ätstörning är en mycket allvarlig sjukdom, den påverkar kropp, inre organ (framförallt hjärtat) och hjärnan, psyket- vårat mående och våra tankar och känslor. DEn kan i stort sett förstöra hela ens ungdomsår och framtid. Är en allvarlig och dödlig sjukdom.

Börjar man trassla med vikt och mat, så kan man hamna i en ätstörning. Du har givit din kropp minimalt med energi i perioder, pendlat mycket i vikt under många år. 

En ätstörning är inget att leka med, utan är en allvarlig sjukdom med svåra konsekvenser för kroppen och psyket, och är svårt och tidskrävande att ta sig ut om man väl hamnat där.

En del av dig vill förändra, en annan inte, du skriver att det aldrig varit så illa som nu, du har även börjat stoppa fingrarna i halsen efter att du ätit, trots att kräkas är bland det värsta du vet. Du har börjat hetsäta och dina föräldrar får tvinga dig att äta ibland. Det låter oroande!!

Du ser negativt på dig själv och känner dig ”tjock” (beskriver dig själv som en "flodhäst") Det påverkar naturligtvis din självbild och självrespekt mycket negativt.

Man behöver äta ordentligt för att få energi och för att kroppen ska få motståndskraft från olika sjukdomar, särskilt då man växer och utvecklas. Utan energi går inte "bilen" alls, man fungerar inte i skolan/jobb/, har ingen ork för kompisar och intressen eller livet i övrigt. Fokuset blir på hur man ser ut, vad man äter, att undvika mat eller försöka kontrollera det man äter, hela tiden. Man blir osocial och tappar kontakten med andra. 

Varför hamnar vissa i ätstörning då? Man vet inte riktigt, det forskas en hel del, man tror att somliga har en medfödd ärftlig sårbarhet för att utveckla ätstörning (precis som vi ärver benägenheten att få många olika ”styrkor och svagheter” tex ångest, depression, vissa fysiska sjukdomar, sångröst eller kroppsbyggnad mm)

Sårbarheten att utveckla finns där, men med en ”skyddande omgivning och miljö” så behöver man inte alls utveckla den!

Sannolikt är också dagens skönhetsideal och kroppsfixering en stor ”bov i dramat”. Helt klart är att det är i samband med bantning och viktnedgång som det hela ofta startar, ofta också då man i övrigt upplever stark psykisk press/stress eller sociala påfrestningar, tex i skolan i familjen eller med kompisar, och höga prestationskrav.

När man börjar gå ned i vikt får man ofta i början positiva reaktioner från omgivningen, man tycker att man mår bra och har kontroll över sitt ätande och tränade. Man får för sig och upplever att man har lite "kontroll" på livet. Ett tag...

Man kanske känner sig ”fin” och blir ”sporrad” av att klara av att avstå mat eller klarar att träna mycket.. Man jämför med andra, ser dem som "smalare och finare" och vill gå ner liiiite till, vara noggrannare, kontrollera mera…

Det känns ofta som en ”kick” i början, att man får ”extraenergi” att man ”mår bättre än aldrig förr” fast omgivningen märker förändring och att man inte är ”sig själv”

Fokus går allt mer mot mat, vikt, kropp och träning. Och man får en ”snedvriden” missuppfattning om sin kropp och hur den ser ut.

Sedan tappar man kontrollen, man vill bara gå ner mer och mer, får allt mer ångest över att äta rätt, äta för mycket, rädsla att gå upp, kroppsfixeringen förvärras, minsta lilla ändring väcker ångest osv.

Allt börjar handla om mat/ätande och kropp och vikt.

Allt mer tankar på mat och vikt eller rädsla över att äta fel saker, försöker undvika fett och socker, kanske börjar kräkas efter mat, mår illa då man ätit, kroppsfixerad, väger sig ofta, hoppar över måltider, tränar mycket, ångest då man inte tränat osv.

Man kanske börjar ljuga, säger att man redan ätit (för att slippa äta ”fel”) döljer sitt kontrollerande för att man egentligen inser att det inte är OK, men rädslan att gå upp i vikt är starkare.

Allt mera ångest, ”ätstörningsspöket” i huvudet dissar hela tiden dig själv om man ätit något, inte tränat ”tillräckligt” mm.

Man fryser, får kalla händer och fötter, kroppen ställer in sig på svält, ämnesomsättningen sänks, hjärtfrekvens och blodtryck sänks, pulsen går ner.

Hjärtat är ett av de organ som drabbas hårt vid ätstörning. Längre fram så börjar brösten försvinna, den utvecklingen stannar upp.

Håret på huvudet tunnas ut samtidigt som man börjar få ökad behåring på kroppen. På sikt blir det  så att mensen försvinner, de fysiska och psykiska konsekvenserna börjar bli allt svårare, ångest, depression, sömnsvårigheter mm.

Så stoppa ditt tänkande i tid, ta dina symtom på allvar.

Prata med dina föräldrar, berätta om din rädsla, den är faktiskt ”osund” och överdriven, allt ditt kontrollerande, fixeringen, ångesten över vad du äter, är ett varningsteckentecken på allvarlig problematik. Tar man det på allvar i tid så är det lättare att bryta. Du har hållit på att trassla länge, så behöver hjälp med självbild, mat och syn på din kropp.

Ni kan behöva kontakta vårdcentral för en genomgång av din hälsa, elevhälsovården/skolläkare, ungdomsmottagning och eller unga vuxna utifrån hur fast du är i ditt tänkande och i ditt beteende, och hur det fungerar där just du bor.

Du kan behöva hjälp och stöd att bryta denna negativa spiral och våga äta igen, ha fokus på annat än kropp och vikt. Du kanske kan få träffa en dietist för att få kunskaper om vad och hur mycket mat din kropp behöver, sunt ätande och tränande osv.

Denna webbsida handlar om att ge information och råd, tidig upptäckt, tidiga insatser vid psykisk ohälsa, ”hjälp till självhjälp” Det finns en hel del verktyg som man kan ta till hjälp för att hantera oro/ångest.’

Prova t.ex. medveten närvaro/mindfulness, ett sätt att styra fokus och uppmärksamhet, t.ex. från självdömande tankar om sin kropp, till det som händer (hörs, syns, luktar, smakar etc) omkring en.

Läs mera om medveten närvaro på webbsidan www.snorkel.se och i våra Appar.

Appen Skills Uppsala Snorkel reglera känsla, kod x330 är en app om känslor, varför man har dem samt vad känslor vill få oss att göra (t.ex. fly/undvika vid rädsla). Man kan träna på att reglera, minska en känsla som ställer till problem- gå emot känslan.

Snorkelövning är en app med olika röstövningar och instruktioner, bl.a. mindfulness (lyssna på övningen du duger varje dag) andning, avslappning, hantera ångest mm.

Beteendeanalys som finns (på startsidan) på Snorkelwebben är ett verktyg för att se mönster i hur vi gör (problembeteende) i vissa situationer, hur vi tänker och känner och hur det påverkar oss på kort och lång sikt. Man kan träna med färdiga alternativ för att bättre förstå hur man kan göra.

Finns också som app "beteendecoach" för att förstå och förändra negativa beteenden.

Tankar styr och påverkar oss mycket, särskilt om vi TROR på våra tankar, de är ju inte lika med sanning, utan är just bara tankar. Vi tror mera sällen på positiva tankar om oss själva och vad som kan hända, utan mest bara de negativa.

Du kan börja med att uppmärksamma vad du tänker, bli medveten om tankarna och hur de påverkar dig. (kan ha hjälp av beteendeanalysen)

Du kan också träna att föreställa dig tankar som kommer och går, som då kassörskan sitter i kassan på affären. Hon tar upp en vara, tittar på den, scannar den och låter den gå vidare på löpande bandet och tar upp nästa vara..

Hon fastnar inte vid en viss vara, kollar noga, funderar vad den kommer ifrån, vad den ska användas till, vad den innehåller osv, hon släpper varan och låter nästa rulla fram..

Träna på att göra samma med dina tankar, bara låter dem komma och gå, inte fastna, älta, tro på och reagera på dina tankar..

Säg till dig själv där kom en tanke om att jag är tjock, då blir jag ledsen, där kom en tanke om att jag glömt vattna blommorna, då blir jag lite stressad, där kom en tanke om att jag är sugen på saft, där kom en tanke på att jag längtar tillbaka till sommaren etc. 

Du kan också ha en lista med positiva saker och påståenden om dig själv, (att ”parera” med då du tänker negativt,) saker du är bra på, bra saker med dig. Gör gärna en sådan lista tillsammans med en vän.

T.ex. Vacker hår, bra på att lyssna, omtänksam, pålitlig, fina fötter mm mm

Man kan skriva upp olika påståenden, kanske dina vänner kan skriva flera som du inte ser, sedan ha dem i en burk. När du fastnat i ältande och negativa tankar, får du ta fram din burk och öppna en sådan hemlig lapp.. Sitta en stund och läsa lappen, ”ta in den” hur känns det att läsa den osv.

Läs mera på www.snorkel.se om negativa tankar och känslor, under VAD ÄR och VAD GÖRA. Läs också andras frågor/svar i frågelådan.

Hoppas detta långa mail kan vara en bit på vägen för dig, sköt om dig själv.

Vänta inte, prata med dina föräldrar nu, kanske visar dem din fråga och svar. Kontakta Vårdcentral för hjälp att bryta onda cirklar.

Kram Snorkel