Känner mig tjock fast jag inte är det.

Hej! Jag är en 16 åring som känner mig tjock även fast alla andra inte säger det. Jag hoppar över måltider och tränar hemma i smyg för att jag vill inte att någon ska märka. Min tankar går alltid kring mat och det börjar ta över mig nu, jag tänker kalorier och ska jag verkligen äta det där? Och när min ”hunger” går överstyr och jag äter får jag sån extrem ångest och blir ledsen och besviken på mig själv. Som sagt är jag en 16 årig tjej som väger 63 kg. Jag kan börja med att säga att jag mår extremt dåligt, jag skär mig och jag mår bara skit. Jag tejpar även mina lår för att de ska se mindre ut. Jag jämför mig extremt mycket med andra människor och när jag kollar på mig själv så får jag ångest, och blir nedstämd. Jag slutade med fotboll som jag höll på med i 10 år men tappade intresset och gav upp rent ut sagt, efter detta har jag inte sportat något och jag har märkt själv att jag gått upp i vikt. Men allt detta med ångest och maten har kommit nu under det senaste året. Jag har försökt börja sporta igen men jag kan inte hitta det roliga längre , jag får bara panik innan träningen och sen mår jag bara dåligt. Därflr har jag försökt träna hemma men min kropp orkar inte med det, när jag fått den ångest som jag får när jag äter blir jag så ledsen att min kropp lägger av och jag orkar inte med något. Skolan tar upp en stor del av mitt liv, då jag sätter extrem höga krav på mig själv och bara vill lyckas, jag är extremt rädd för framtiden, det är jättemycket som går runt i hjärnan på mig. Både med maten, skolan och en hel del privata saker. Allt detta har bildat en ond cirkel och nu vet jag inte vad jag ska göra längre. Jag har pratat om detta med min pojkvän, men när jag berättade för honom känns det inte som han riktigt förstår han bara säger att det går över och att jag är jättefin som jag är. Men jag känner att det hjälper inte jag mår nästa bara sämre av att höra det . Jag vet ju att jag kan höra av mej till ungdomsmottagningen eller något och prata med någon , men jag vågar inte riktigt och jag känner att jag inte kommer få ut något av det. ——————————————————— Jag hade sån gärna velat börja i någon sport , bara simma eller gymma men jag vågar inte för då är det massa människor som kollar på mej och jag blir osäker. Eftersom jag inte trivs i min kropp alls jag vill verkligen bara gå ner 10 kilo och må bra. Panik jag får och ångesten gör att det blir sömnlösa nätter med tänkande och träning. Sedan dagen efter känns det så konstigt och jag går inte ner i vikt jag ligger alltid kvar runt 60-65 kg. Vad jag ska göra? Jag känner ju att jag behöver hjälp men jag vågar inte ta tag i det och få tag i hjälp. Det jobbigaste med allt detta är att jag är så beroende i mat och jag känner mej hungrig verkligen heeeelllaaa tiden, detta är nog det jobbigaste för då kan det bli att jag går runt och småäter och då får jag mer ångest och det ä blir det ångest på ångest på ångest. Snälla vad ska jag göra? Jag hade behövt få något kostschema som jag kan följa. Hur får man det? // 16 årig tjej

Hej, tack för ditt brev.

Du är väldigt fixerad på vikt, kropp och rädsla för att gå upp i vikt, du kontrollerar allt du äter, räknar kalorier, och har allt mera fokus på vikt och utseende. KÄNNER dig "tjock" trots att du inte alls är det. Låter som om du är fullt normalviktig.  Du skriver dock inte hur lång du är, är du ganska lång så är det undervikt. Det har blivit som ett ”tvång” ett ”måste” som kontrollerar dig och ditt liv allt mer.

Styr dina tankar, känslor och det du gör. Du kan inte längre njuta av det du äter, att äta ”fel” ger skuldkänslor och ångest. Du tejpar dina lår i din kamp med din "snedvridna" kroppsuppfattning. Så jobbigt. Och detta blir naturligtvis allt jobbigare i en ond cirkel. Det tar allt mera kraft, ork och tid, tar över och styr ditt liv.

Börjar man trassla med vikt och mat, så kan man hamna i en ätstörning. Du har kanske givit din kropp minimalt med energi under lång tid, och det visar sig nu. En ätstörning påverkar verkligen våra tankar och känslor.

En ätstörning är inget att leka med, utan är en allvarlig sjukdom med svåra konsekvenser för kroppen och psyket, och är svårt och tidskrävande att ta sig ut om man väl hamnat där.

Så det låter klokt av dig att du vill förändra, att du själv noterat och märkt att du blir ”styrd” att du inte kan göra, äta och leva som du egentligen vill.

Du ser negativt på dig själv och känner dig ”tjock” Det påverkar naturligtvis din självbild och självrespekt mycket negativt.

Man behöver äta ordentligt för att få energi och för att kroppen ska få motståndskraft från olika sjukdomar, särskilt då man växer och utvecklas. Det är viktigt att du äter som du ska.

Träning är alltid ok och bra för kroppen, men inte varje dag, och inte som en ”stress” för att reglera det man ätit… Du kämpar med att hitta en fysisk aktivitet som även ger glädje, men nu ser du bara all träning som ångest och har bara fokus på att gå ner i vikt, inte fokus på själva aktiviteten, göra något roligt, utvecklas, lära sig, förbättra utefter sin egen nivå.

Du funderar över ett matschema, vad som är ungefär "normalt" att äta. Här kommer rekommendationer över frukost/lunch och middag.

Som du kanske vet så behöver kroppen både frukost, lunch och middag, samt ca 2-3 mellanmål, i form av frukt, smörgås, fil etc. Det är inte ett "normalt" ätande, normala portioner av mat, som man blir "överviktig" av, utan det är för mycket av "snabb mat" chips, godis, kakor etc mellan måltiderna och på kvällarna.

Om man "fuskat" med maten på dagen, hoppat över frukost eller lunch, så sätter kroppen igång ett väldigt "sug" just för den behöver energi, då är det lätt att stoppa i sig kakor och godis istället för mat... och sedan får man dåligt samvete, och hoppar över maten nästa dag också, och så är en ond cirkel igång. Att hoppa över måltider gör också att kroppen ställer in sig på "svält" och då man äntligen äter något så suger den upp minsta lilla, just för att få den energi det behöver. Och den ökar suget, precis som du skriver, att du känner dig hungrig hela tiden.

Man tycker att man "äter så lite" och ändå inte går ner i vikt, och så börjar man äta ännu mindre. Risken blir stor att man fastnar i en ätstörning.

Förslag på portioner-FRUKOST

Alt 1) 1 glas mjölk 2dl, eller 1 yoghurt 1,5 dl 2 mjuka smörgåsar m matfett och pålägg

Alt 2) 1 tallrik filmjölk 2 dl, 1 dl müsli eller flingor 1 mjuk el hård smörgås med matfett och pålägg

Alt 3) 2 dl gröt (havregryn, mannagryn) 2 dl mjölk 1 mjuk smörgås med pålägg Påläggsalternativ; 2 skivor ost, 1 skiva skinka, 2 skivor leverpastej

Förslag på portioner lunch/middag 1 portion mat innehåller något från varje grupp i föreslagen mängd, + 1 glas mjölk

2 dl Potatis/ris/pasta • 3 äggstora potatisar, 3 dl kokt pasta, 3 dl kokt ris, 3 dl potatismos, • 2 dl potatissallad, 2 dl potatisgratäng, 2 dl pommes frites, 2 dl stekt potatis Kött/fisk/korv • 8 st köttbullar, 2 st pannbiffar, 2 st varmkorvar, 4 skivor falukorv, 4 st fiskpinnar, 2 st fiskpanetter, 8 st fiskbullar, 2-3 skivor kassler, 1 st fläskkotlett, 1 kycklingfilé, 1,5 dl köttfärssås, 1,5 dl kött/fisk/korv-gryta Grönsaker • Valfria sorter och valfri mängd, sallad, råkost, kokta grönsaker Sås • 0,5 dl sås, brunsås, vitsås, bearnaisesås, gräddfilsdressing, etc.

En liten vägledning i vad kroppen behöver under en dag.

Varför hamnar vissa i ätstörning då? Man vet inte riktigt, det forskas en hel del, man tror att somliga har en medfödd ärftlig sårbarhet för att utveckla ätstörning (precis som vi ärver benägenheten att få många olika ”styrkor och svagheter” tex ångest, depression, vissa fysiska sjukdomar, sångröst eller kroppsbyggnad mm)

Sårbarheten att utveckla finns där, men med en ”skyddande omgivning och miljö” så behöver man inte alls utveckla den!

Sannolikt är också dagens skönhetsideal och kroppsfixering en stor ”bov i dramat”. Helt klart är att det är i samband med bantning och viktnedgång som det hela ofta startar, ofta också då man i övrigt upplever stark psykisk press/stress eller sociala påfrestningar, tex i skolan i familjen eller med kompisar, och höga prestationskrav.

När man börjar gå ned i vikt får man ofta i början positiva reaktioner från omgivningen, man tycker att man mår bra och har kontroll över sitt ätande och tränade.

Man kanske känner sig ”fin” och blir ”sporrad” av att klara av att avstå mat eller klarar att träna mycket.. Man jämför med andra, ser dem som "smalare och finare" och vill gå ner liiiite till, vara noggrannare, kontrollera mera…

Det känns ofta som en ”kick” i början, att man får ”extraenergi” att man ”mår bättre än aldrig förr” fast omgivningen märker förändring och att man inte är ”sig själv”

Fokus går allt mer mot mat, vikt, kropp och träning. Och man får en ”snedvriden” missuppfattning om sin kropp och hur den ser ut.

Sedan tappar man kontrollen, man vill bara gå ner mer och mer, får allt mer ångest över att äta rätt, äta för mycket, rädsla att gå upp, kroppsfixeringen förvärras, minsta lilla ändring väcker ångest osv.

Allt börjar handla om mat/ätande och kropp och vikt.

Allt mer tankar på mat och vikt eller rädsla över att äta fel saker, försöker undvika fett och socker, kanske börjar kräkas efter mat, mår illa då man ätit, kroppsfixerad, väger sig ofta, hoppar över måltider, tränar mycket, ångest då man inte tränat osv.

Man kanske börjar ljuga, säger att man redan ätit (för att slippa äta ”fel”) döljer sitt kontrollerande för att man egentligen inser att det inte är OK, men rädslan att gå upp i vikt är starkare.

Allt mera ångest, ”ätstörningsspöket” i huvudet dissar hela tiden dig själv om man ätit något, inte tränat ”tillräckligt” mm.

Man fryser, får kalla händer och fötter, kroppen ställer in sig på svält, ämnesomsättningen sänks, hjärtfrekvens och blodtryck sänks, pulsen går ner.

Hjärtat är ett av de organ som drabbas hårt vid ätstörning. Längre fram så börjar brösten försvinna, du kanske inte börjat utveckla så mycket bröst ännu, och då stannar den utvecklingen upp.

Håret på huvudet tunnas ut samtidigt som man börjar få ökad behåring på kroppen. På sikt blir det  så att mensen försvinner, de fysiska och psykiska konsekvenserna börjar bli allt svårare, ångest, depression, sömnsvårigheter mm.

Så stoppa ditt tänkande i tid, ta dina symtom på allvar.

Prata med dina föräldrar, berätta om din rädsla, den är faktiskt ”osund” och överdriven, allt ditt kontrollerande, fixeringen, ångesten över vad du äter, är ett tidigt varningsteckentecken på begynnande ät problematik.

Tar man det på allvar i tid så är det lättare att bryta.

Ni kan behöva kontakta vårdcentral för en genomgång av din hälsa, elevhälsovården/skolläkare, ungdomsmottagning och eller BUP, utifrån hur fast du är i ditt tänkande och i ditt beteende.

Du kan behöva hjälp och stöd att bryta denna negativa spiral och våga äta igen, ha fokus på annat än kropp och vikt. Du kanske kan få träffa en dietist för att få kunskaper om vad och hur mycket mat din kropp behöver osv.

Denna webbsida handlar om att ge information och råd, tidig upptäckt, tidiga insatser vid psykisk ohälsa, ”hjälp till självhjälp” Det finns en hel del verktyg som man kan ta till hjälp för att hantera oro/ångest.’

Prova t.ex. medveten närvaro/mindfulness, ett sätt att styra fokus och uppmärksamhet, t.ex. från självdömande tankar om sin kropp, till det som händer (hörs, syns, luktar, smakar etc) omkring en.

Läs mera om medveten närvaro på webbsidan och i våra Appar.

Appen Skills Uppsala Snorkel reglera känsla, är en app om känslor, varför man har dem samt vad känslor vill få oss att göra (t.ex. fly/undvika vid rädsla). Man kan träna på att reglera, minska en känsla som ställer till problem- gå emot känslan.

Snorkelövning är en app med olika röstövningar och instruktioner, bl.a. mindfulness (lyssna på övningen du duger varje dag) andning, avslappning, hantera ångest mm.

Beteendeanalys som finns (på startsidan) på Snorkelwebben är ett verktyg för att se mönster i hur vi gör (problembeteende) i vissa situationer, hur vi tänker och känner och hur det påverkar oss på kort och lång sikt. Man kan träna med färdiga alternativ för att bättre förstå hur man kan göra.

Tankar styr och påverkar oss mycket, särskilt om vi TROR på våra tankar, de är ju inte lika med sanning, utan är just bara tankar. Vi tror mera sällen på positiva tankar om oss själva och vad som kan hända, utan mest bara de negativa.

Du kan börja med att uppmärksamma vad du tänker, bli medveten om tankarna och hur de påverkar dig. (kan ha hjälp av beteendeanalysen)

Du kan också träna att föreställa dig tankar som kommer och går, som då kassörskan sitter i kassan på affären. Hon tar upp en vara, tittar på den, scannar den och låter den gå vidare på löpande bandet och tar upp nästa vara..

Hon fastnar inte vid en viss vara, kollar noga, funderar vad den kommer ifrån, vad den ska användas till, vad den innehåller osv, hon släpper varan och låter nästa rulla fram..

Träna på att göra samma med dina tankar, bara låter dem komma och gå, inte fastna, älta, tro på och reagera på dina tankar..

Säg till dig själv där kom en tanke om att jag är tjock, då blir jag ledsen, där kom en tanke om att jag glömt vattna blommorna, då blir jag lite stressad, där kom en tanke om att jag är sugen på saft, där kom en tanke på att jag längtar efter sommaren etc. etc….

Du kan också ha en lista med positiva saker och påståenden om dig själv, (att ”parera” med då du tänker negativt,) saker du är bra på, bra saker med dig. Gör gärna en sådan lista tillsammans med en vän.

T.ex. Vacker hår, bra på att lyssna, omtänksam, pålitlig, fina fötter mm mm

Man kan skriva upp olika påståenden, kanske dina vänner kan skriva flera som du inte ser, sedan ha dem i en burk. När du fastnat i ältande och negativa tankar, får du ta fram din burk och öppna en sådan hemlig lapp.. Sitta en stund och läsa lappen, ”ta in den” hur känns det att läsa den osv.

Läs mera på www.snorkel.se om negativa tankar och känslor, under VAD ÄR och VAD GÖRA. Läs också andras frågor/svar i frågelådan.

Hoppas detta långa mail kan vara en bit på vägen för dig, sköt om dig själv.

Vänta inte, prata med dina föräldrar nu, kanske visar dem din fråga och svar.

Många kramar Snorkel