Har autism, hatar min kropp, svälter mig och skadar mig själv.

Hej, jag är en 14 årig tjej jag är 165 cm lång ish.

Jag har som mest i hela mitt liv vägt 49.0 kg och jag väger just nu 47.5 kg. Det minsta jag vägt på sistone är 46.8 kg och jag är inte nöjd med min vikt. Av nån anledning vill jag komma ner i vikt hela tiden, det är det enda jag tänker på och hur äcklad jag är av mat.

Jag har mycket problem med mat, med mående, självskadande.

Men med mat så äter jag inte mycket för att jag får ångest om att gå upp i vikt och jag blir äcklad av att äta, jag är även vegitarian och är kräsen.

Men jag äter ju nästan inget, det längsta det gått utan mat men med dricka är 6 dagar få helt utan mat.

Men när jag då väl äter går jag direkt upp på toan och kräks ut det, det har hänt att det kommit med blod några gånger.

Sticker ner två fingrar i halsen.

Jag är typ yr hela tiden särakilt när jag reser mig upp, även hastigt och långsamt.

Jag har mycket ångest och är nedstämd hela tiden, jag har redan autism och adhd, så jag har rätt svårt att koncentrera mig. Men innan detta var jag typ mycket gladare och så.Ooch när mina vänner skrattar och är glada har jag inget sug på att vara med, men om dom pratar specifikt med mig blir jag ibland glad o skrattar.

Men oftast så bara jag låtsas och spelar med.

Min musik som är ”deprimerande” lyssnar jag på konstant och jag lyssnar på lektioner och jag kan ibland typ börja gråta på lektionerna och då går jag oftast in på toan och gråter, ibland skär mig.

Jag skär mig ofta när jag är ensam eller i duschen.

Jag har skärt mig för ett och ett halv år sen men tog en paus eller vad man ska säga och började för några månader. sen, jag har en kompis som skär sig, hon är öppen med det och berättar för andra om det och döljer inget, jag skär mig Mest där det är lätt att dölja för ingen över huvud taget vet om att jag skär mig eller kräks o inte äter eftersom att jag döljer maten med att jag ätit när dom inte var hemma.

Jag vill typ få hjälp med hur mycket jag hatar mig själv och hur mycket ångest jag har över min kropp men ändå inte, eftersom jag hatar att prata om sånt med folk.

Jag vill typ också att folk ska fråga hur jag mår men jag skulle ändå bara svara att allt är bra.

Men ja jag hatar ju att prata med andra.

När mina vänner mår dåligt eller är nere så frågar jag alltid, men jag tror jag döljer det rätt bra.

Jag har ju inte heller någon lust att vara med mina vänner och annars älskar jag att rida då jag har en egen häst men nu rider jag bara när jag måste... Vill gärna få svar på detta vad ni tycker och så.

Hej, tack för ditt brev.

Du har många stora svårigheter i ditt liv.

Du har autism, vilket gör att du kan ha svårt att förstå dig själv och din omvärld. Och de har nog svårt att förstå dig ibland.

Du har också ADHD, vilket ju också innebär att du har en belastande livssituation, lever under högre stress än andra. Du har fastnat i en mycket negativ och destruktiv syn på dig själv och din kropp.

Kämpar verkligen med att ”klara av och stå ut” med all ångest du har inom dig.

Låter som om du försöker lösa ditt inre kaos genom att svälta dig själv och skada dig själv på olika sätt.

Både självskada och självsvält, kan fungera för att reglera ångest på kort sikt, alltså alldeles genast man gör det, men på lite längre sikt, efter en stund, ett tag, så blir det bara värre, ångesten ökar ännu mera.

Du hoppar över måltider, har varit utan mat så länge som 6 dagar, kräks upp maten så det till och med kommer blod. Det låter som ett mycket allvarligt läge och att du och din kropp far väldigt illa.

Du behöver hjälp och stöd här och nu.

Du har fastnat i att ljuga och dölja, så ingen i din närhet vet och förstår hur du mår och kämpar.

Du måste berätta.

Det finns hjälp att få.

Våga ge dig själv möjligheten att få och ta emot hjälp!

Dels hjälp att börja äta igen, och dels att behandla dig själv med vänlighet och respekt, inte göra dig själv illa då du är ledsen och inte mår bra.

En vän som mådde dåligt skulle du aldrig göra illa, skära eller säga till att den var värdelös eller fel. Det är så du behandlar dig själv.

Ätstörning är en livsfarlig sjukdom. Den smyger sig på och förvrider ens tankar och kroppsuppfattning.

Under ”barn och ungdomsåren” så har man mycket av "barnårens" underhudsfett kvar, och man kan se och väga väldigt olika eftersom man utvecklas och kommer i och ur puberteten väldigt olika denna period.

Börjar man trassla med vikt och mat, så kan man hamna i en ätstörning.

En ätstörning är inget att leka med, utan är en allvarlig sjukdom med svåra konsekvenser för kroppen och psyket, och är svårt och tidskrävande att ta sig ut om man väl fastnat där.

Du skriver att du ”äter mindre”, och det ger också kroppen ”falska signaler” .

Äter man för lite, får inte i sig den energi kroppen behöver så ställer det in sig på ”svält” och går på lågenergi, allt för att ta till vara minsta ”droppe” av näring den får.

Att ”äta för lite” är en farlig och oeffektiv metod att minska i vikt. Det är viktigt att du äter som du ska. Man behöver äta frukost, lunch och middag, och mellanmål.

Särskilt då man växer och utvecklas. Det är inte bra att hoppa över måltider, och du har till och med gått dagar utan mat!.

Varför hamnar vissa i ätstörning då?

Man vet inte riktigt, det forskas en hel del, man tror att somliga har en medfödd ärftlig sårbarhet för att utveckla ätstörning (precis som vi ärver benägenheten att få många olika ”styrkor och svagheter” tex ångest, depression, vissa fysiska sjukdomar, sångröst eller kroppsbyggnad mm)

Sårbarheten att utveckla finns där, men med en ”skyddande omgivning och miljö” så behöver man inte alls utveckla den! Sannolikt är också dagens skönhetsideal och kroppsfixering en stor ”bov i dramat”. Helt klart är att det är i samband med bantning och viktnedgång som det hela ofta startar, ofta också då man i övrigt upplever stark psykisk press/stress eller sociala påfrestningar, tex i skolan i familjen eller med kompisar, och höga prestationskrav.

Hur ser det ut i ditt liv, hur har du det gällande skola, familj, intressen/fritid och kompisar?

Vad är det i ditt liv som gör att du ”klankar ner” och behandlar dig själv illa, sätter utseende och vikt framför andra egenskaper, för det är ju det man gör.

Behöver du mera hjälp och stöd i och med din autismdiagnos och din ADHD?

Med en ätstörning så kommer också sårbarheten för nedstämdhet och negativa tankar, man ser det mesta i mörker, det hänger ihop med att man inte ger kropp och hjärna tillräckligt med energi.

Att ha fokus på andra saker i livet, vänner och intressen, är skyddande.

Viktigt att ha fokus på annat än kropp och vikt, det låter som om större delen av din dag/kväll handlar om mat/inte äta/gå ner i vikt/träna.

När man börjar gå ned i vikt får man i början ofta positiva reaktioner från omgivningen, och självkänslan kan kortsiktigt bli lite bättre (man tycker att man ”lyckats” med något) man tycker att man mår bra och har kontroll över sitt ätande och tränade. Man kanske känner sig ”finare” och blir ”sporrad” av att klara av att avstå mat eller klarar att träna mycket.. Man jämför med andra, ser dem som "smalare och finare" och vill gå ner liiiite till...

Det känns ofta som en ”kick” i början, att man får ”extraenergi” att man ”mår bättre än aldrig förr” fast omgivningen märker förändring och att man inte är ”sig själv”

Fokus går allt mer mot mat, vikt, kropp och träning. Och man får en ”snedvriden” missuppfattning om sin kropp och hur den ser ut. Tankarna handlar allt mer om mat och träning, finns ingen plats för annat i sitt liv. Sedan tappar man kontrollen, man vill bara gå ner mer och mer, får allt mer ångest över att äta rätt, äta för mycket, rädsla att gå upp, kroppsfixeringen förvärras och så vidare.

Allt börjar handla om mat/ätande och kropp och vikt. Kanske blir så att mensen försvinner, om man inte har fått mens ännu, då stannar den utvecklingen upp.

Allt mer tankar på mat och vikt eller rädsla över att äta fel saker, försöker undvika fett och socker, kanske börjar kräkas efter mat, mår illa då man ätit, kroppsfixerad, väger sig ofta, hoppar över måltider, tränar mycket, ångest då man inte tränat osv.

Allt mera ångest, ”ätstörningsspöket” i huvudet dissar hela tiden dig själv om man ätit något, inte tränat ”tillräckligt” får dåligt samvete med mera.

Man fryser, får kalla händer och fötter, kroppen ställer in sig på svält, ämnesomsättningen sänks, hjärtfrekvens och blodtryck sänks, pulsen går ner.

Hjärtat är ett av de organ som drabbas hårt vid ätstörning.

Längre fram så börjar brösten försvinna, (du kanske inte börjat utveckla så mycket bröst ännu, och då stannar den utvecklingen upp.)

Håret på huvudet tunnas ut samtidigt som man börjar få ökad behåring på kroppen.

De fysiska och psykiska konsekvenserna börjar bli allt svårare, ångest, depression, sömnsvårigheter mm.

Så du behöver stoppa ditt tänkande och ditt beteende i tid, ta dina symtom på allvar!

Prata med dina föräldrar, berätta om din rädsla och dina tankar, och hur svårt detta blivit för dig, skriv ett brev eller visa dem detta om du har svårt att prata.

Tar man det på allvar i tid så är det lättare att bryta.

Ni behöver kontakta en ätstörningsenhet där du bor för bedömning och behov av hjälp och insatser.

Du behöver träffa en läkare för att göra en kroppslig undersökning, se hur hårt dina orkan drabbats av hur du behandlat din kropp.

Du kanske kan få träffa en dietist för att få kunskaper om vad och hur mycket mat din kropp behöver, ni behöver också hjälp och råd från en ätstörningsenhet, veta hur ni ska hantera detta som drabbat hela familjen, även dig.

Du har också börjat göra dig själv illa igen, skära dig själv, i din kamp att minska ångest.

På denna sida kan du läsa mera om självskadande beteende, och vad man kan göra.

De exempel på verktyg jag skriver om nedan kommer från DBT, en behandlingsform just vid självskadande och självdestruktivt beteende.

Man måste ge det en chans, om man övar tii exempel avslappning eller lugn andning, men hela tiden har fokus och tankar på kroppen hur den ser ut, eller stirrar på magen, tänker på vad man åt till frukost och så vidare, så fungerar det inte.

Grejen är att styra fokus och uppmärksamhet BORT från dessa dömade och stressande tankar och beteenden.

Medveten närvaro/mindfulness, ett sätt att styra fokus och uppmärksamhet, t.ex. från självdömande tankar om sin kropp, till det som händer (hörs, syns, luktar, smakar etc) omkring en.

Men man behöver öva, öva, öva.

Appen Skills Snorkel reglera känsla, använd kod x330, om varför man har dem samt vad känslor vill få oss att göra (t.ex. fly/undvika vid rädsla).

Man kan träna på att reglera, minska en känsla som ställer till problem- gå emot känslan.

Att träna på STOPP- varje gång du är på väg att överträna, hoppa över mat, låta dig styras av dina ätstörningstankar, att andas lugnt, slappna av och gå emot känslan av att vila följa dina ätstörningsimpulser.

Snorkelövning är en app med olika röstövningar och instruktioner, bl.a. mindfulness (lyssna på övningen du duger varje dag) andning, avslappning, hantera ångest med mera.

Beteendeanalys som finns (på startsidan) på Snorkelwebben är ett verktyg för att se mönster i hur vi gör (problembeteende) i vissa situationer, hur vi tänker och känner och hur det påverkar oss på kort och lång sikt. Man kan träna med färdiga alternativ för att bättre förstå hur man kan göra. Du kan testa att göra beteendeanalys i en situation då du ”strular med maten” – hur tänker och känner du, hur känns det i kroppen, vilka konsekvenser får det på kort och lång sikt..

Se instruktionsfilm och läs all information, mål, färdiga kedjor, alternativa beteenden med mera.

Tankar styr och påverkar oss mycket, särskilt om vi TROR på våra tankar, de är ju inte lika med sanning, utan är just bara tankar.

Vi tror mera sällan på positiva tankar om oss själva och vad som kan hända, utan mest bara de negativa. Du kan börja med att uppmärksamma vad du tänker, bli medveten om tankarna och hur de påverkar dig. (kan ha hjälp av beteendeanalysen) du kan också träna att föreställa dig tankar som kommer och går, som då kassörskan sitter i kassan på affären.

Hon tar upp en vara, tittar på den, scannar den och låter den gå vidare på löpande bandet och tar upp nästa vara.. Hon fastnar inte vid en viss vara, kollar noga, funderar vad den kommer ifrån, vad den ska användas till, vad den innehåller osv, hon släpper varan och låter nästa rulla fram.

Träna på att göra samma med dina tankar, bara låter dem komma och gå, inte fastna, älta, tro på och reagera på dina tankar..

Säg till dig själv där kom en tanke om att jag är tjock, att jag inte duger, då blir jag ledsen, där kom en tanke om att jag glömt vattna blommorna, då blir jag lite stressad, där kom en tanke om att jag är sugen på saft, där kom en tanke på att jag längtar efter sommaren och så vidare.

Du kan också ha en lista med positiva saker och påståenden om dig själv, (att ”parera” med då du tänker negativt,) saker du är bra på, bra saker med dig. Gör gärna en sådan lista tillsammans med en vän. T.ex. Vacker hår, bra på att lyssna, omtänksam, pålitlig, fina fötter mm m.m.

Man kan skriva upp olika påståenden, kanske dina vänner kan skriva flera som du inte ser, sedan ha dem i en burk. När du fastnat i ältande och negativa tankar om din kropp, som får dig att inte vilja äta eller negativa tankar om din kropp” kan du ta fram din burk och öppna en sådan hemlig lapp.. Sitta en stund och läsa lappen, ”ta in den” hur känns det att läsa den.

Men som sagt, första steget är att börja äta igen, så att din hjärna får all den energi den behöver för att kunna tänka sunda och kloka tankar…

Och din kropp den energi den behöver för att växa och utvecklas till den unga kvinna du är på väg att bli.

Vänta inte, prata med dina föräldrar nu, kanske visa dem din fråga och svar.

Detta blev ett långt svar, hoppas att det kan vara en bit på vägen, ge dig mod att berätta för dina föräldrar och din omgivning hur du mår.

Skriv igen i frågelådan om du vill. Många kramar Snorkel