Är rädd att bli tjock.
Fråga
Hej jag är en tjej född 08 och är 160 lång och innan lovet vägde jag 42-43 och nu efter lovet väger jag 44
men ska snart på semester och har ångest för att då äter alla I min släkt alla måltider tillsammans och då måste jag äta frukost lunch middag men jag är så rädd att bli tjock om jag gör de?
Vad ska jag göra
Svar
Hej, tack för ditt mail, du skrev ingen mailadress så kunde inte svara direkt till dig.
Du är väldigt fixerad på vikt, kropp och rädsla för att gå upp i vikt, och du är bara 12 år, dvs du har mycket av "barnårens" underhudsfett kvar, och man kan se och väga väldigt olika eftersom man utvecklas och kommer i puberteten väldigt olika denna period.
Du är absolut inte tjock, tvärt om så ligger du lågt, skulle behöva väga mera för att din kropp skulle må bra!
Börjar man trassla med vikt och mat, så kan man hamna i en ätstörning.
En ätstörning är inget att leka med, utan är en allvarlig sjukdom med svåra konsekvenser för kroppen och psyket, och är svårt och tidskrävande att ta sig ut om man väl hamnat där.
Så du behöver hjälp bryta detta redan nu. Man behöver äta frukost, lunch och middag, och två mellanmål. Särskilt då man växer och utvecklas.
Varför hamnar vissa i ätstörning då?
Man vet inte riktigt, det forskas en hel del, man tror att somliga har en medfödd ärftlig sårbarhet för att utveckla ätstörning (precis som vi ärver benägenheten att få tex ångest, depression och vissa fysiska sjukdomar)
Sårbarheten att utveckla finns där, men med en ”skyddande omgivning och miljö” så behöver man inte alls utveckla den.
Sannolikt är också dagens skönhetsideal och kroppsfixering en stor ”bov i dramat”.
Helt klart är att det är i samband med bantning och viktnedgång som det hela startar, ofta också då man i övrigt upplever stark psykisk press/stress eller sociala påfrestningar, tex i skolan i familjen eller med kompisar, och höga prestationskrav.
När man börjar gå ned i vikt får man ofta i början positiva reaktioner från omgivningen, man tycker att man mår bra och har kontroll över sitt ätande och tränade.
Man kanske känner sig ”fin” och blir ”sporrad” av att klara av att avstå mat eller att träna mycket.. Man jämför med andra, ser dem som "smalare och finare" och vill gå ner liiiite till...
Sedan tappar man kontrollen, man vill bara gå ner mer och mer, får allt mer ångest över att äta rätt, äta för mycket, rädsla att gå upp, kroppsfixeringen förvärras osv.
Allt börjar handla om mat/ätande och kropp och vikt. Kanske blir så att mensen försvinner, du är så ung så du kanske inte har fått mens ännu, och då stannar den utvecklingen upp.
Allt mer tankar på mat och vikt eller rädsla över att äta fel saker, försöker undvika fett och socker, börjar kräkas, kroppsfixerad, väger sig ofta, hoppar över måltider, tränar mycket mm
Man fryser, får kalla händer och fötter, kroppen ställer in sig på svält, ämnesomsättningen sänks, hjärtfrekvens och blodtryck sänks, pulsen går ner.
Hjärtat är ett av de organ som drabbas hårt vid ätstörning. Längre fram så börjar brösten försvinna, du kanske inte börjat utveckla så mycket bröst ännu, och då stannar den utvecklingen upp.
Håret på huvudet tunnas ut samtidigt som man börjar få ökad behåring på kroppen.
De fysiska och psykiska konsekvenserna börjar bli allt svårare, ångest, depression, sömnsvårigheter mm.
Så stoppa ditt tänkande i tid, ta dina tidiga symtom på allvar.
Prata med dina föräldrar, berätta om din rädsla, den är faktiskt ”osund” och överdriven, du är absolut inte tjock/väger mycket, tvärt om, och den är ett tidigt tecken på begynnande ätproblematik.
Ni kan behöva kontakta vårdcentral för en genomgång av din hälsa, elevhälsovården/skolläkare och eller BUP.
Du kan behöva all hjälp och stöd du kan få att bryta denna negativa spiral och våga äta igen.
Du kanske kan få träffa en dietist för att få kunskaper om vad och hur mycket mat din kropp behöver.
Vänta inte, prata med dina föräldrar nu, kanske visar dem din fråga och svar.
Många kramar Snorkel
