Är 14 år och så missnöjd med min kropp. Tränar flera gånger om dagen och äter mindre.

Hej! Jag är 14 år och har ganska mycket problem med mitt självförtroende och även min självbild.

Jag brukar oftast kolla på alla andra och se hur de ser ut och hur deras kroppar/utseende ser ut.

Ibland tycker jag att jag är super fin men det största problemet är nog min kropp.

Sen jag var 9 år började jag gå ut och springa varje dag.

Det hände ingenting förutom att jag fick bättre kondition såklart. Jag åt som vanligt och sånt. Men redan när jag var 7 år kollade jag på hur alla andra såg ut och fick en klump i halsen och kände hur tårarna var påväg.

När jag va 13 slutade jag äta under ett sommarlov. Det kändes bättre.

Jag hade inte ätit nånting på 3 dagar sen tog jag en halvmacka och sen gick de 4 dagar och jag åt ingenting då heller, det fortsatte så hela sommarlovet. jag drack bara vatten.

Ingenting med min kropp hände. Jag mådde bara bättre själv.

Det går inte en natt utan att jag gråter tills jag somnar. Jag brukar stå i spegeln och kolla på mig själv och det jag ser är hemskt.

På sommarn är det som värst. Kompisar vill ut och bada och jag tackar helst nej till det. Jag har varit lite mullig ett tag men nu känner jag mig bara tjock.

Jag har börjat dricka massa vatten, mer än vanligt, har tränat 2 gånger per dag, dricker smoothie, avocadomackor, gröt utan nåt socker, går på promenader. Men ser ingen skillnad.

Jag har stressproblem och haft de sen jag var väldigt liten. I skolan är det så mycket människor och sånt så att jag får uppblåst mage och det är för att jag spänner mig så mycket i hela kroppen hela tiden och känner mig så obekväm i skolan. Då blir jag bara ännu tjockare och ibland brukar jag gå in på skoltoan och gråta.

Jag känner mig inte ful i ansiktet alls, men kroppen.. är nåt betydligt mer.

Jag brukar aldrig ha t shirt eller linne mer.. känner mig så ful i det bara.

Alla andra tjejer har klänningar och kjolar. Jag hade det för nåt år sen. Jag får tvinga på mig det, och känner mig så ful jämt.

Tjejer ska lixom vara ” sexiga ” i underkläder .. jag är nog allt annat än det.

Gråter när jag skriver detta. Känner mig värdelös. Jag har aldrig haft kille heller. Men nästan alla andra tjejer har det.

Just nu har jag också det. Men han och jag pratar bara i telefon och på facetime. Han älskar mig för den jag är.

Jag brukar vanligtvis vara väldigt glad. Men det börja försvinna eftersom alla mina tankar går till min kropp, kan inte sluta kolla vad alla andra gör eller ser ut, eller sluta gemföra mig.

Snälla hjälp mig ❤️

Hej, tack för ditt brev.

Du har det verkligen tufft med din syn på dig själv och din kropp, all din energi och ditt fokus går åt till hur du ser ut, att se negativt på dig själv, jämföra med andra och tänka negativt om dig själv.

Detta tar naturligtvis en massa energi och du blir ångestfylld och nedstämd.

Du är bara 14 år, är fortfarande ett ”barn” har fortfarande ökat underhudsfett kvar på kroppen, det försvinner under pubertetsperioden, och så ska det vara. Denna ”extraenergi” behövs då kroppen genomgår en ”slitsam” utveckling under puberteten.

Man utvecklas väldigt olika, det kan du nog se om du tittar dig runt bland alla 14 åringar, vissa är långa andra korta, vissa killar/tjejer har börjat få hår på överläppen, basröst, bröst, mens, och andra har inte börjat ännu. Vissa är jättelånga och väldigt magra då kroppen inte hängt med, andra är lite kortare och har mera underhudsfett kvar.

Har du kollat på www.umo.se

en ungdomsmottagning på nätet. Där skriver många ungdomar om just detta med kroppens utveckling, pubertet med mera.

Du har under flera år tänkt negativt om dig själv och framför allt din kropp, sedan du var 7-9 år!!! Och är en liten tjej som behöver tänka på helt andra saker är hur kroppen ser ut, hur kommer det sig?

Sommaren då du var 13 år slutade du äta helt, verkligen allvarligt!

Risken att utveckla en allvarlig (dödlig) sjukdom, Anorexia, är mycket stor.

Vet dina föräldrar om hur du har tänkt och mått, vet de om hur du kämpar nu?.

Du behöver stöd och pepp av dem, hjälp att ”äta rätt” och ha fokus på andra saker än mat och kropp.

Att träna 2 gånger per dag är att överträna, och ökar också en risk för att utveckla en ätstörning.

Har du kontakt med elevhälsan på din skola, vet de om hur ledsen och förtvivlad du är ibland?

En ätstörning är inget att leka med, utan är en allvarlig sjukdom med svåra konsekvenser för kroppen och psyket, och är svårt och tidskrävande att ta sig ut om man väl fastnat där.

Du skriver att du äter saker med lågt kaloriinnehåll, och tränar mycket och går promenader (men ingenting händer)

Äter man för lite, får inte i sig den energi kroppen behöver så ställer det in sig på ”svält” och går på lågenergi, allt för att ta till vara minsta ”droppe” av näring den får.

Man behöver äta frukost, lunch och middag, och mellanmål.

Särskilt då man växer och utvecklas.

Det är viktigt att du äter som du ska.

Träning är alltid ok och bra för kroppen, men inte varje dag, och inte som en ”stress” för att reglera det man ätit…

Varför hamnar vissa i ätstörning?

Man vet inte riktigt, det forskas en hel del, man tror att somliga har en medfödd ärftlig sårbarhet för att utveckla ätstörning (precis som vi ärver benägenheten att få många olika ”styrkor och svagheter” tex ångest, depression, vissa fysiska sjukdomar, sångröst eller kroppsbyggnad mm)

Sårbarheten att utveckla finns där, men med en ”skyddande omgivning och miljö” så behöver man inte alls utveckla den.

Sannolikt är också dagens skönhetsideal och kroppsfixering en stor ”bov i dramat”. Helt klart är att det är i samband med bantning och viktnedgång som det hela ofta startar, ofta också då man i övrigt upplever stark psykisk press/stress eller sociala påfrestningar, tex i skolan i familjen eller med kompisar, och höga prestationskrav.

Hur ser det ut i ditt liv, hur har du det gällande skola, familj, intressen/fritid och kompisar?

Du skriver att du har en hög stressnivå, att du haft det under lång tid.

Vid stark stress är det viktigt med återhämtning och att använda strategier för till exempel avslappning, lugn andning och medveten närvaro.

Att se till att man har återhämtning i form av positiva aktiviteter och vila.

Läs mera på www.snorkel.se

Om stress, under VAD ÄR och VAD GÖRA. Läs också om Livsbalans.

Vad är det i ditt liv som gör att du ”klankar ner” och behandlar dig själv illa, för det är ju det du gör?

När man börjar gå ned i vikt får man i början ofta positiva reaktioner från omgivningen, man tycker att man mår bra och har kontroll över sitt ätande och tränade.

Man kanske känner sig ”fin” och blir ”sporrad” av att klara av att avstå mat eller klarar att träna mycket..

Man jämför med andra, ser dem som "smalare och finare" och vill gå ner liiiite till...

Det känns ofta som en ”kick” i början, att man får ”extraenergi” att man ”mår bättre än aldrig förr” fast omgivningen märker förändring och att man inte är ”sig själv”

Fokus går allt mer mot mat, vikt, kropp och träning. Och man får en ”snedvriden” missuppfattning om sin kropp och hur den ser ut.

Tankarna handlar allt mer om mat och träning. Sedan tappar man kontrollen, man vill bara gå ner mer och mer, får allt mer ångest över att äta rätt, äta för mycket, rädsla att gå upp, kroppsfixeringen förvärras osv.

Allt börjar handla om mat/ätande och kropp och vikt.

Kanske blir så att mensen försvinner, om man inte har fått mens ännu, då stannar den utvecklingen upp. Allt mer tankar på mat och vikt eller rädsla över att äta fel saker, försöker undvika fett och socker, kanske börjar kräkas efter mat, mår illa då man ätit, kroppsfixerad, väger sig ofta, hoppar över måltider, tränar mycket, ångest då man inte tränat och så vidare.

Allt mera ångest, ”ätstörningsspöket” i huvudet dissar hela tiden dig själv om man ätit något, inte tränat ”tillräckligt” får dåligt samvete med mera.

Man fryser, får kalla händer och fötter, kroppen ställer in sig på svält, ämnesomsättningen sänks, hjärtfrekvens och blodtryck sänks, pulsen går ner.

Hjärtat är ett av de organ som drabbas hårt vid ätstörning. Längre fram så börjar brösten försvinna, (du kanske inte börjat utveckla så mycket bröst ännu, och då stannar den utvecklingen upp.)

Håret på huvudet tunnas ut samtidigt som man börjar få ökad behåring på kroppen.

De fysiska och psykiska konsekvenserna börjar bli allt svårare, ångest, depression, sömnsvårigheter med mera.

Så stoppa ditt tänkande och ditt beteende i tid, ta dina tidiga symtom på allvar.

Prata med dina föräldrar, berätta om din rädsla och dina tankar, det du hamnat i är ett tidigt tecken på begynnande ätproblematik. Och då ingår det i symtombilden att tänka på detta sätt.

Tar man det på allvar i tid så är det lättare att bryta.

Ni kan behöva kontakta vårdcentral för en genomgång av din hälsa, elevhälsovården/skolläkare, ungdomsmottagning och eller BUP/ätstörningsenhet, utifrån hur fast du är i ditt tänkande och i ditt beteende.

Kolla upp din oroliga uppblåsta mage.

Du kan behöva hjälp och stöd att bryta denna negativa spiral och våga äta igen, ha fokus på annat än kropp och vikt. Du kanske kan få träffa en dietist för att få kunskaper om vad och hur mycket mat din kropp behöver osch så vidare.

Denna webbsida handlar om att ge information och råd, tidig upptäckt, tidiga insatser vid psykisk ohälsa, ”hjälp till självhjälp”

Det finns en hel del verktyg som man kan ta till hjälp för att hantera oro/ångest.

Prova t.ex. medveten närvaro/mindfulness, ett sätt att styra fokus och uppmärksamhet, t.ex. från självdömande tankar om sin kropp, till det som händer (hörs, syns, luktar, smakar etc) omkring en.

Läs mera om medveten närvaro på webbsidan och i våra Appar.

Appen Skills Uppsala Snorkel reglera känsla, (använd kod x330) är en app om känslor, varför man har dem samt vad känslor vill få oss att göra (t.ex. fly/undvika vid rädsla).

Man kan träna på att reglera, minska en känsla som ställer till problem- gå emot känslan.

Snorkelövning är en app med olika röstövningar och instruktioner, bl.a. mindfulness (lyssna på övningen du duger varje dag) andning, avslappning, hantera ångest mm.

Beteendeanalys som finns (på startsidan) på Snorkelwebben är ett verktyg för att se mönster i hur vi gör (problembeteende) i vissa situationer, hur vi tänker och känner och hur det påverkar oss på kort och lång sikt.

Man kan träna med färdiga alternativ för att bättre förstå hur man kan göra.

Du kan testa att göra beteendeanalys i en situation då du ”strular med maten” – hur tänker och känner du, hur känns det i kroppen, vilka konsekvenser får det på kort och lång sikt..

Tankar styr och påverkar oss mycket, särskilt om vi TROR på våra tankar, de är ju inte lika med sanning, utan är just bara tankar.

Vi tror mera sällen på positiva tankar om oss själva och vad som kan hända, utan mest bara de negativa.

Du kan börja med att uppmärksamma vad du tänker, bli medveten om tankarna och hur de påverkar dig. (kan ha hjälp av beteendeanalysen)

Du kan också träna att föreställa dig tankar som kommer och går, som då kassörskan sitter i kassan på affären.

Hon tar upp en vara, tittar på den, scannar den och låter den gå vidare på löpande bandet och tar upp nästa vara..

Hon fastnar inte vid en viss vara, kollar noga, funderar vad den kommer ifrån, vad den ska användas till, vad den innehåller och så vidare, hon släpper varan och låter nästa rulla fram..

Träna på att göra samma med dina tankar, bara låter dem komma och gå, inte fastna, älta, tro på och reagera på dina tankar..

Säg till dig själv där kom en tanke om att jag är tjock, då blir jag ledsen, där kom en tanke om att jag glömt vattna blommorna, då blir jag lite stressad, där kom en tanke om att jag är sugen på saft, där kom en tanke på att jag längtar efter sommaren med mera.

Du kan också ha en lista med positiva saker och påståenden om dig själv, (att ”parera” med då du tänker negativt,) saker du är bra på, bra saker med dig.

Gör gärna en sådan lista tillsammans med en vän.

T.ex. Vacker hår, bra på att lyssna, omtänksam, pålitlig, fina fötter med mera.

Man kan skriva upp olika påståenden, kanske dina vänner kan skriva flera som du inte ser, sedan ha dem i en burk.

När du fastnat i ältande och negativa tankar om din kropp, som får dig att inte vilja äta eller vara ”tvungen att träna” kan du ta fram din burk och öppna en sådan hemlig lapp.. Sitta en stund och läsa lappen, ”ta in den” hur känns det att läsa den och så vidare.

Men som sagt, första steget är att äta som man ska, så att din hjärna får all den energi den behöver för att kunna tänka sunda och kloka tankar…

Och din kropp den energi den behöver för att växa och utvecklas till den unga kvinna du är på väg att bli.

Hoppas detta långa mail kan vara en bit på vägen för dig, sköt om dig själv.

Vänta inte, prata med dina föräldrar nu, kanske visa dem din fråga och svar. Många kramar Snorkel