Aldrig nöjd med hur jag ser ut, skruvade tankar om vikten.

Hej, min syster har haft anorexia i snart 2 år och det har brutalt rubbat hela vår familj.

Jag har själv haft en period där jag blev rätt påverkad av det hela på ett väldigt negativt sätt i form av att jag åt lite och gick ner i vikt samt fick skruvade tankar om hur jag såg ut.

Men efter några månader utav fram och tillbaka i både vikt och självkänsla så drog jag mig i kragen och bestämde mig för att jag skulle gå upp i vikt, och fortsätta att gör det långsamt men säkert som man ska göra i min ålder ( jag är 14 tjej).

Och sedan dess så har jag faktiskt klarat det!

Jag ligger på en super bra vikt , (inte bara enligt mig) och har gjort det i 3/4 av ett år. Men jag har fortfarande problem med min självkänsla och jag är inta alltid så nöjd med hur jag ser ut, så jag vet inte vad jag ska göra åt det?

Jag erkände aldrig till mina föräldrar att jag trodde att jag hade någon sort ätstörning för att inte ge dom mer problem än vad de redan hade och jag var rädd att de skulle bli besvikna, så jag kan inte prata med dom om det… har du några tips på hur jag kan förbättra min självbild?

Hej, tack för ditt brev,

En ätstörning är inget att leka med, utan är en allvarlig sjukdom med svåra konsekvenser för kroppen och psyket, och kan vara mycket svårt och tidskrävande att ta sig ut om man väl fastnat där.

Du skriver att din syster kämpat med ätstörning under 2 års tid, och att du själv hamnade i ”skruvade tankar” om vikt och utseende, och dessa tankar har du fortfarande kvar, trots viktuppgång.

Du skriver att du nu har en ”superbra vikt”.. Men frågan är om du får i dig tillräckligt med energi… Får man i sig för lite så påverkar det hela kroppen, och verkligen även hjärnan och tankarna..

Äter man för lite, får inte i sig den energi kroppen behöver så ställer det in sig på ”svält” och går på lågenergi, allt för att ta till vara minsta ”droppe” av näring den får.

Man behöver äta frukost, lunch och middag, och mellanmål.

Särskilt då man växer och utvecklas.

Det är viktigt att du äter som du ska.

Träning är alltid ok och bra för kroppen, men inte varje dag, och inte som en ”stress” för att reglera det man ätit…

Varför hamnar vissa i ätstörning?

Man vet inte riktigt, det forskas en hel del, man tror att somliga har en medfödd ärftlig sårbarhet för att utveckla ätstörning (precis som vi ärver benägenheten att få många olika ”styrkor och svagheter” tex ångest, depression, vissa fysiska sjukdomar, sångröst eller kroppsbyggnad mm)

Sårbarheten att utveckla finns där, men med en ”skyddande omgivning och miljö” så behöver man inte alls utveckla den.

Sannolikt är också dagens skönhetsideal och kroppsfixering en stor ”bov i dramat”. Helt klart är att det är i samband med bantning och viktnedgång som det hela ofta startar, ofta också då man i övrigt upplever stark psykisk press/stress eller sociala påfrestningar, tex i skolan i familjen eller med kompisar, och höga prestationskrav.

Hur ser det ut i ditt liv nu, hur har du det gällande skola, familj, intressen/fritid och kompisar?

Du har levt med en hög stressnivå under lång tid, det har påverkat hela familjen att din syster är sjuk.

Vid stark stress är det viktigt med återhämtning och att använda strategier för till exempel avslappning, lugn andning och medveten närvaro.

Att se till att man har återhämtning i form av positiva aktiviteter och vila.

Läs mera på www.snorkel.se

Om stress, under VAD ÄR och VAD GÖRA. Läs också om Livsbalans.

Vad är det i ditt liv som gör att du ”klankar ner” och behandlar dig själv illa, för det är ju det du gör både med tankar och att inte ge sig själv tillräckligt med energi?

När man börjar gå ned i vikt får man i början ofta positiva reaktioner från omgivningen, man tycker att man mår bra och har kontroll över sitt ätande och tränade.

Man kanske känner sig ”fin” och blir ”sporrad” av att klara av att avstå mat eller klarar att träna mycket..

Man jämför med andra, ser dem som "smalare och finare" och vill gå ner liiiite till...

Det känns ofta som en ”kick” i början, att man får ”extraenergi” att man ”mår bättre än aldrig förr” fast omgivningen börjar märka en förändring och att man inte är ”sig själv”

Fokus går allt mer mot mat, vikt, kropp och träning. Och man får en ”snedvriden” missuppfattning om sin kropp och hur den ser ut.

Tankarna handlar allt mer om mat och träning. Sedan tappar man kontrollen, man vill bara gå ner mer och mer, får allt mer ångest över att äta rätt, äta för mycket, rädsla att gå upp, kroppsfixeringen förvärras osv.

Allt börjar handla om mat/ätande och kropp och vikt.

Kanske blir så att mensen försvinner, om man inte har fått mens ännu, då stannar den utvecklingen upp. Allt mer tankar på mat och vikt eller rädsla över att äta fel saker, försöker undvika fett och socker, kanske börjar kräkas efter mat, mår illa då man ätit, kroppsfixerad, väger sig ofta, hoppar över måltider, tränar mycket, ångest då man inte tränat och så vidare.

Allt mera ångest, ”ätstörningsspöket” i huvudet dissar hela tiden dig själv om man ätit något, inte tränat ”tillräckligt” får dåligt samvete med mera.

Man fryser, får kalla händer och fötter, kroppen ställer in sig på svält, ämnesomsättningen sänks, hjärtfrekvens och blodtryck sänks, pulsen går ner.

Hjärtat är ett av de organ som drabbas hårt vid ätstörning. Längre fram så börjar brösten försvinna, (du kanske inte börjat utveckla så mycket bröst ännu, och då stannar den utvecklingen upp.)

Håret på huvudet tunnas ut samtidigt som man börjar få ökad behåring på kroppen.

De fysiska och psykiska konsekvenserna börjar bli allt svårare, ångest, depression, sömnsvårigheter med mera.

Du skriver att du ”tog dig i kragen” bestämde dig och gick upp i vikt, men som sagt, är det tillräckligt?. De negativa tankarna om kropp och utseende har du kvar.

Du har inte heller kunnat berätta för dina föräldrar, utan gått ensam med detta, inte velat ”belasta” dem ytterligare. Men du behöver prata med dina föräldrar, berätta om din rädsla och dina tankar,

det du hamnat i är ett tidigt tecken på begynnande ätproblematik. Och då ingår det i symtombilden att tänka på detta sätt, negativt om kropp och utseende. Tar man det på allvar i tid så är det lättare att bryta.

 Ni kan behöva kontakta vårdcentral för en genomgång av din hälsa, elevhälsovården/skolläkare, ungdomsmottagning och eller BUP/ätstörningsenhet, utifrån hur fast du är i ditt tänkande och i ditt beteende.

Du kan behöva hjälp och stöd att bryta denna negativa spiral och våga äta igen, ha fokus på annat än kropp och vikt. Du kanske kan få träffa en dietist för att få kunskaper om vad och hur mycket mat din kropp behöver och så vidare.

Denna webbsida handlar om att ge information och råd, tidig upptäckt, tidiga insatser vid psykisk ohälsa, ”hjälp till självhjälp”

Det finns en hel del verktyg som man kan ta till hjälp för att hantera oro/ångest, och din dåliga syn på dig själv.

Prova t.ex. medveten närvaro/mindfulness, ett sätt att styra fokus och uppmärksamhet, t.ex. från självdömande tankar om sin kropp, till det som händer (hörs, syns, luktar, smakar etc) omkring en.

Läs mera om medveten närvaro på webbsidan och i våra Appar. Det finns filmer och övningar för att träna. Vara här och nu, i det som händer.

Appen Skills Uppsala Snorkel reglera känsla, (använd kod x330) är en app om känslor, varför man har dem samt vad känslor vill få oss att göra (t.ex. fly/undvika vid rädsla).

Man kan träna på att reglera, minska en känsla som ställer till problem- gå emot känslan.

Snorkelövning är en app med olika röstövningar och instruktioner, bl.a. mindfulness (lyssna på övningen du duger varje dag) andning, avslappning, hantera ångest mm.

Beteendeanalys som finns (på startsidan) på Snorkelwebben är ett verktyg för att se mönster i hur vi gör (problembeteende) i vissa situationer, hur vi tänker och känner och hur det påverkar oss på kort och lång sikt.

Man kan träna med färdiga alternativ för att bättre förstå hur man kan göra.

Du kan testa att göra beteendeanalys i en situation då du ”strular med maten” – hur tänker och känner du, hur känns det i kroppen, vilka konsekvenser får det på kort och lång sikt..

Tankar styr och påverkar oss mycket, särskilt om vi TROR på våra tankar, de är ju inte lika med sanning, utan är just bara tankar.

Vi tror mera sällen på positiva tankar om oss själva och vad som kan hända, utan mest bara de negativa.

Du kan börja med att uppmärksamma vad du tänker, bli medveten om tankarna och hur de påverkar dig. (kan ha hjälp av beteendeanalysen)

Du kan också träna att föreställa dig tankar som kommer och går, som då kassörskan sitter i kassan på affären.

Hon tar upp en vara, tittar på den, scannar den och låter den gå vidare på löpande bandet och tar upp nästa vara..

Hon fastnar inte vid en viss vara, kollar noga, funderar vad den kommer ifrån, vad den ska användas till, vad den innehåller och så vidare, hon släpper varan och låter nästa rulla fram..

Träna på att göra samma med dina tankar, bara låter dem komma och gå, inte fastna, älta, tro på och reagera på dina tankar..

Säg till dig själv där kom en tanke om att jag är tjock, då blir jag ledsen, där kom en tanke om att jag glömt vattna blommorna, då blir jag lite stressad, där kom en tanke om att jag är sugen på saft, där kom en tanke på att jag längtar efter sommaren med mera.

Du kan också ha en lista med positiva saker och påståenden om dig själv, (att ”parera” med då du tänker negativt,) saker du är bra på, bra saker med dig.

Gör gärna en sådan lista tillsammans med en vän.

T.ex. Vacker hår, bra på att lyssna, omtänksam, pålitlig, fina fötter med mera.

Man kan skriva upp olika påståenden, kanske dina vänner kan skriva flera som du inte ser, sedan ha dem i en burk.

När du fastnat i ältande och negativa tankar om din kropp, som får dig att inte vilja äta eller vara ”tvungen att träna” kan du ta fram din burk och öppna en sådan hemlig lapp.. Sitta en stund och läsa lappen, ”ta in den” hur känns det att läsa den och så vidare.

Men som sagt, första steget är att äta som man ska, så att din hjärna får all den energi den behöver för att kunna tänka sunda och kloka tankar…

Och din kropp den energi den behöver för att växa och utvecklas till den unga kvinna du är på väg att bli.

Att bygga självförtroende och självkänsla handlar om att ta sig själv på allvar, tro på sig själv oavsett vad, ge sig själv positiv feed back, se hur man försöker och kämpar. Våga utmana sig själv, i små steg klarar man nästan allt.

Kolla på www.snorkel.se, under relationsfärdigheter, det finns en text och film om Validering. Självvalidering, handlar om just det, att peppa, förstå och ge sig själv positiv kritik istället för att döma och kritisera.

Hoppas detta långa mail kan vara en bit på vägen för dig, sköt om dig själv.

Vänta inte, prata med dina föräldrar nu, kanske visa dem din fråga och svar. Många kramar Snorkel